Aktiebolaget – en samhällsrisk?

Den sociala och ekonomiska utvecklingen i Europa och övriga världen under de senaste århundradena är unik. Olika författare har sökt förklaringar i fram universitetens framväxt och tillväxten av empirisk vetenskap (Mokyr 2005), metoder för att systematisera kunskap om verkligheten omkring oss (Crosby 1997), billig energi från koksat kol, senare petroleum, liksom tämjandet av elektriciteten. Andra har fokuserat på institutioner, som parlamentarism, äganderätt m.m. Här ska vi inrikta oss på en av dessa faktorer: utvecklingen av den kommersiella juridiska personen aktiebolaget med begränsat ansvar. Nicholas Murray Butler, administratör och republikansk politiker hävdade en gång att detta var den största uppfinningen i modern tid, viktigare än både ånga och elektricitet (Butler 1911). Nu skulle aktiebolagen ha varit tämligen impotenta utan elektricitet, men den organisationsformen var ändå en av de viktigare faktorerna bakom språnget i ekonomisk tillväxt under 1800-talet.

Termen aktiebolag är intetsägande. Engelskans limited (Ltd.) eller tyskans Gesellschaft mit beschränkter Haftung (GmbH) förklarar bättre vad det handlar om: en begränsning av ansvaret. Den som investerar i ett aktiebolag riskerar inte mer än vad som har satsats, vilket innebar att fler vågade satsa av sitt sparade kapital. Tilläggen Ltd. eller GmbH kan ses som en varningssignal till dem som gör affärer med ett aktiebolag.

En kort historik

Människan har under hela sin historia ställts inför uppgifter som överstiger vad en enskild individ klarar av. Att fälla en mammut är inget enmansprojekt. Tidigt bidrog projekt av det slaget till utvecklingen av språket men också till ett moraliskt tänkande (Tomasello 2017). När arbetsfördelningen är gjord, har alla förväntningar på de övrigas insatser, men alla inser också att de andra har förväntningar på en själv – fröet till en moralisk reflex.

I den här typen av organisation deltar alla i sin personliga kapacitet, de bär risken som individer, och lösningen är temporär. När mammuten är fälld och bytet delat, upplöses gruppen. Det sättet att organisera sig på bestod under lång tid, i Europa fram till åren kring sekelskiftet 1600. Det Nederländska Ostindiska Kompaniet (VOC), skapat 1602, ses ofta som det första aktiebolaget i modern mening. Det bildades för att kunna bestå hur länge som helst. Andelarna i företaget blev snabbt accepterade som värdepapper, och med etableringen av börsen i Amsterdam blev populationen av ägare snart en helt annan än den ursprungliga. De facto innebar det också en begränsning av ägaransvaret, eftersom det är svårt att driva anspråk mot en person som blivit andelsägare efter ett antal ägarskiften.

Börshandel kan leda till spekulation, och spekulation till bubblor och krascher. Så skedde också i Nederländerna redan 1637 (tulpankraschen), Frankrike 1720 (the Mississippi Company) och Storbritannien samma år (the South Sea Bubble). Framför allt i Storbritannien ledde det till utbredd, stark skepsis mot idén om begränsat ansvar.

Det var USA som under 1800-talet ledde utvecklingen mot det moderna aktiebolaget. Efter frigörelsen från Storbritannien startade man på det kommersiella området med ett tomt bord och var fri att skapa sina egna regler. I industrialismens tidigare skeden var verksamheten i bolag inriktad mot dels långväga handel, dels infrastrukturprojekt som vägar, broar och kanaler. År 1811 slog USA:s högsta domstol fast att bolag kunde ägna sig åt vilken verksamhet som helst. Några år senare beslöt man att företag bildas underifrån och alltså inte är i behov av något av staten givet privilegium – vad vi i dag kallar näringsfrihet. Senare under 1800-talet moderniserades uppfattningen om hur tillgångar ska värderas, och i slutet av seklet blev det allmänt accepterat att bolag inte behöver bedriva faktisk verksamhet utan kan ha som enda ändamål att äga andra bolag.

I fråga om det begränsade ansvaret varierade lagstiftningen mellan delstaterna. Kalifornien behöll fullt personligt ansvar fram till 1931 utan att det påverkade den ekonomiska utvecklingen negativt. I andra delstater tillämpades dubbelt eller tredubbelt ansvar i förhållande till ägarandelen, och för banker behölls dubbelt ansvar långt in på 1900-talet. För lönefordringar gäller fortfarande fullt ansvar i staten New York.

Aktiebolagsformen är numera spridd över hela världen. Regelverket skiljer sig mellan länder, till exempel vad avser krav på ägare och kapital, minoritetsskydd osv. Det brittiska systemet var länge restriktivt, präglat av Söderhavsbubblan, medan det tyska låg närmare det amerikanska (Chandler 1990).

Aktiebolagets natur

Under den juridiska personens historia har två olika synsätt på dess natur konkurrerat. En syn är att ett företag är ett partnerskap, med identifierbara personer som sluter ett avtal om samarbete och tar med sig sin identitet in i företaget. Då blir fullt ansvar logiskt. En alternativ syn, som blev populär i USA under 1900-talet, är att den juridiska personen ses som en realitet, som ska tillerkännas samma rättigheter som fysiska personer. För den som vill anknyta till konstitutionen är det svårt att driva den andra linjen, eftersom den synen på juridisk person inte var påtänkt när grundlagsfäderna arbetade. Å andra sidan är det riskabelt att lyfta fram de fysiska personer som ingår i ägarkollektivet, eftersom motivet för begränsat ansvar då försvagas.

Oavsett vilken version man föredrar spelar staten en central roll för att aktiebolagets existens. Vissa ekonomer har hävdat att ett företag bara är en samling kontrakt (Alchian och Demsetz 1972; Jensen och Meckling 1976; Fama 1980), men detta är ohållbart. Aktiebolagskonstruktionen skyddar ägarna från stora förluster, men den skyddar också bolaget om någon ägare kommer på obestånd. Utan detta skydd skulle man inte kunna göra affärer med bolag utan att undersöka varje ägares finansiella ställning (Ciepley 2013).

En effektiv lösning?

Företagen finns i dag överallt. De tillverkar kläderna vi har på oss, maten vi äter, husen vi bor i och mycket mer. Under senare år har de också kartlagt våra relationer och drömmar, information som sedan säljs till andra företag eller intressegrupper. Det här är en ny situation. För ett par hundra år sedan producerades det mesta lokalt, ofta inom det egna hushållet, och av kända fysiska personer, inte juridiska. Hur ska man förstå denna framgång – att juridiska personer har ersatt fysiska och trängt så djupt in i våra liv?

För många är svaret självklart. Framgången beror på att företaget är en effektiv organisationsform och har bidragit till vårt materiella välstånd. Men i vilken mening är det effektivt? Och, inte mindre viktigt, finns det några problem med denna effektivitet?

Ett fruktbart sätt att angripa frågan är att se vanliga människor, fysiska personer, och de juridiska som två arter som konkurrerar om utrymmet i samma ekologiska system, det mänskliga samhället (Molander 2025). Ett sådant evolutionärt synsätt kan inte bara bidra till förståelsen av vad som skett utan också antyda i vilka riktningar man kan söka efter förändringar, om man ser problem med den rådande ordningen.

En första dimension av betydelse är rörlighet. Både människors och företags rörlighet har ökat stadigt med kommunikationernas utveckling, men företagens har ökat mer. Framför allt kan företag till skillnad från människor vara på många ställen samtidigt.

En annan fråga gäller livslängden. Människans livslängd ökade stadigt under 1900-talet till följd av förbättrad hygien och medicinska framsteg, men hon kan till skillnad från ett företag inte ha evigt liv. Studerar man företagens demografi, finner man en ganska kort genomsnittlig medellivslängd, 10 till 15 år, men det talet är missvisande. Företag kan födas och dö till följd av avknoppningar, sammanslagningar, namnbyten och annat, och det är bara mindre del av ”dödsfallen” som avser konkurser. Substansen, tillgångar och skulder, går helskinnad genom de flesta förvandlingar, vilket gör att ett företag normalt är väsentligt mer uthålligt än en privatperson.

Ett företags möjlighet att förkorta livslängden är i själva verket en tillgång, Ett företag som kommer på obestånd kan upphöra och låta fordringsägarna dela på skulderna för att sedan återuppstå med ett nytt organisationsnummer. En privatperson som inte kan hantera sina skulder kan inte avveckla sig själv och återuppstå skuldfri med ett nytt personnummer. Om förutsättningarna för skuldsanering är uppfyllda, får man leva på existensminimum, normalt under fem år. Kraven är dock stränga, och det är därför många som lever med ett svårhanterligt skuldproblem under väsentligt längre tid, med negativa konsekvenser också för familjen i övrigt (se SOU 2020:46, s 792 f).

En tredje viktig dimension är beslutsförmågan. Inom ekonomisk teori är individen en perfekt beslutsfattare som maximerar en nyttofunktion. Företag skulle kunna tänkas ha större problem, eftersom det finns många ägare och dessutom en företagsledning som kan ha andra åsikter än ägarna om vad som ska göras. Röstningsteorin visar ju att det ibland uppträder situationer där det inte finns någon klar majoritet för något förslag, vilket i så fall kan leda till oförmåga att fatta beslut.

I själva verket är det motsatsen som gäller. Privatpersoner är inte bara konsumenter som maximerar sin nytta utan dessutom familjemedlemmar, yrkesmänniskor, engagerade i civilsamhället osv, och konflikter mellan dessa olika tillhörigheter är vanliga. I allvarliga fall kan korstryck leda till oförmåga att fatta beslut och psykisk kris. I ett företags beslutsfattande är visserligen många personer involverade, men de förenas av det gemensamma intresset av att maximera avkastningen på det arbetande kapitalet. Åsiktsskillnader beträffande val av strategi blir därför hanterliga. Till sin struktur är ett företag genom ledningens dominans (director primacy; Arrow 1991, Bainbridge 2012) väsentligen en diktatur, vilket enligt Arrows berömda omöjlighetsteorem eliminerar risken för beslutsoförmåga.

Den viktigaste skillnaden mellan fysiska och juridiska personer gäller moraliska restriktioner. Människan som art har utvecklat en konstitution som medger moraliskt tänkande, på samma sätt som vi föds med en språkförmåga. Ett barn som växer upp i en fungerande moralisk miljö utvecklar sin förmåga att tänka moraliskt. Det innebär inte att alla vuxna handlar moraliskt rätt, men de har i alla fall reflexen. Ett företag har inte motsvarande konstitution och socialisationsprocess, vilket innebär att dess moraliska status blir vad ägare och ledning gör den till. Vissa menar att de fysiska personer som fattar beslut i ett företag tar med sig sin moral in i företaget och att det därför inte blir någon skillnad, vad som brukar kallas företagens sociala ansvarstagande (CSR). Andra menar att sådana restriktioner leder fel och att företagens sociala ansvar är att maximera avkastningen inom lagens råmärken (Friedman 1970). Andra åter ställer i tysthet frågan varför man ska göra halt vid lagens råmärken och bryter mot lagen om det lönar sig.

En moralisk norm är per definition en kostnad, vilket innebär att ett företag som styrs av svagare normer har högre avkastning, allt annat lika. På en marknad råder konkurrens. I det långa loppet kommer därför företagen med de svagaste normerna att eliminera de övriga. Invändningen att det lönar sig att respektera normer om fair trade och liknande är svag. Den gäller bara för konsumentmarknader, och det är dessutom svårt för konsumenter att få information; märkningar som FSC och MSC har visat sig opålitliga. När det trots allt fungerar, säger erfarenheten att konsumenternas minne är kort.

Slutligen finns det en skillnad i storlek. Ett företag har normalt mycket större finansiella och juridiska resurser än en privatperson. Det är få privatpersoner som vågar riskera att få betala motpartens juridiska kostnader vid en kraftmätning i en domstol där man förlorar. En förlust som är knappt märkbar för ett företag kan vara ödeläggande för ett hushålls ekonomi.

Problem

Att en lösning är effektiv i det korta perspektivet innebär inte att den också är det i det längre. Fossilbränslena – en viktig faktor bakom industrialiseringen – har ju visat sig vara ett globalt hot.

De områden där företagen är överlägsna enskilda – rörlighet, livslängd, beslutsfattande, amoralitet och storlek – antyder var problemen kan finnas. Rörlighet för varor och tjänster har varit ett mål som ekonomer varit eniga om under lång tid, medan Keynes och många andra var skeptiska till fria kapitalflöden (Keynes 1941/80). Vinsterna med finansiell rörlighet har överskattats och är dessutom ojämnt fördelade (Coeurdacier m fl 2020). På senare år har nackdelarna med obegränsad finansiell rörlighet erkänts till och med inom IMF:s ledning (IMF 2022).

Skillnaden i livslängd och uthållighet skapar en asymmetri mellan företag och enskilda som gör det svårt för de senare att hävda sin rätt, även när de har rätt.

En diktatorisk regim kan vara svår redan för anställda som har få alternativ till sitt förfogande, men den blir akut när personer med bakgrund i denna sfär tar steget in i den offentliga sfären, där andra regler traditionellt gäller. De kulturkrockar som vi just nu bevittnar i USA illustrerar skillnaderna, som kan vålla irreversibla skador på förvaltningen och det demokratiska systemet.

Den moraliska erosion inom företagssfären som blir konsekvensen av konkurrensen har både direkta och indirekta konsekvenser. De direkta uppkommer när företag expanderar in i nya delar av samhällslivet och präglar det etiska klimatet. De indirekta beror på att människor i sitt privatliv påverkas av den etiska standard som råder på deras arbetsplats. Bank- och finansmarknadens anställda är särskilt utsatta (Cohn m fl 2014).

Stora företag har nu intäkter i nivå med medelstora stater, och de allra största i nivå med länder som Kanada och Spanien. Filosofen Herbert Spencer framställde på 1880-talet politikens centrala konflikt som individen mot staten, men i dag bör konfrontationer mellan individ och företag och mellan företag och stater ägnas lika mycket uppmärksamhet.

Åtgärder

Att skapa en bättre balans mellan fysiska och juridiska personers inflytande i samhället kräver att man stärker de förras konkurrenskraft gentemot de senare i de dimensioner som har använts ovan. Det handlar till exempel om ansvarsgenombrott, dvs att låta moderbolag ha fullt finansiellt ansvar för beslut inom dotterbolagen. Det skadar inte enskilda personers vilja att satsa av sitt sparkapital. En annan möjlighet är att låta företag kunna bära straffansvar. Både detta och ansvarsgenombrott tillämpas i vissa länder.

Vad gäller ekonomiska sanktioner mot företag är det ett problem att sannolikheten för upptäckt ofta är låg, vilket kräver mycket höga bötesbelopp för att avskräcka. Detta kan hota ett företags existens, om man kräver betalning i reda pengar, men om man i stället kräver betalning i ägarandelar, undviker man detta problem (Coffee 2020).

Andra reformer som skulle förbättra balansen är ökad transparens i ägandet och revision i offentlig regi (se vidare Molander 2025, kap 10).

Slutord

Den process som beskrivits ovan – företagens expansion, storlekstillväxt och moraliska erosion – utgör ett hot mot samhällets sociala kapital och det demokratiska systemet och är därmed ett hot av samma dignitet som klimatförändringen. Liksom på klimatområdet finns det motåtgärder som skulle kunna hejda och i bästa fall vända utvecklingen. De innebär ingen revolutionär förändring av marknadssystemet utan bara en ombalansering av makten.