Om AI, intelligens och altruism

Artificiell intelligens har på kort tid tagit sig in i våra liv och blivit en naturlig del av vår vardag. Många använder chatbottar mer eller mindre dagligen och många organisationer, både privata och offentliga, använder AI som beslutsstöd i olika sammanhang. Utvecklingen går mycket snabbt och farhågorna med AI diskuteras flitigt runt både fikabord och på internationella toppmöten. Vad händer när AI blir alltmer intelligent? Oron rör allt ifrån vad som kommer att hända med framtidens arbetsmarknad till vad som händer om AI utvecklar en egen vilja och agenda. Kommer AI då att ta över och förslava eller kanske t o m utrota oss människor?

I grunden vet vi inte mycket om hur superintelligenta organismer eller agenter agerar. Men vi kanske kan få ledtrådar från forskningen om intelligens. Många menar att vi människor särskiljer oss från andra djur genom vår unikt höga intelligens (Erickson 2014). Denna intelligens kan vara en av anledningarna till att människor också utvecklat en unik förmåga att samarbeta i stora grupper utan att vara genetiskt nära släkt med varandra (Fehr och Fischbacher 2003). Detta samarbete tar sig bl a uttryck i att vi utvecklat institutioner för att finansiera s k public goods och för att omfördela resurser från de som har mer till de som har mindre.

Men innebär detta att intelligens är kopplat till hög moral eller altruism? Att förstå varför människor ibland beter sig altruistiskt har varit en stor utmaning inom evolutionär biologi (Hamilton 1964; Bowles och Gintis 2011). Att ge bort resurser utan att vara rimligt säker på att få något tillbaka borde ju inte öka chansen till överlevnad och spridning av sina gener. En intressant lösning på detta problem har framförts av bl a filosofen Peter Singer (1981). Förmågan att lösa matematiska eller logiska problem samt att se saker ut olika perspektiv är en central del av det vi kallar intelligens. Singer menar vidare att förmågan till att resonera utifrån moraliska principer också är en naturlig del av vad vi menar med intelligens. När vi kan sätta oss in i andras situation och se världen ur deras perspektiv samt kan resonera utifrån moraliska principer ligger det inte långt borta att också vilja hjälpa de som har det svårt.

Innebär detta att människor med högre intelligens tenderar att agera mer altruistiskt, dvs att hjälpa och bry sig om sina medmänniskor i större utsträckning? I en nyligen publicerad artikel (Elinder och Erixson 2025) undersökte vi om testresultat från kognitionstester vid mönstringen i Sverige kan förklara varför vissa är mer benägna än andra till s k prosociala beteenden. Mer precist fokuserade vi på givande till välgörenhet, deltagande i politiska val och att ha en miljövänligare bil. Resultaten var slående. Testresultaten var mycket starkt kopplade till vart och ett av dessa prosociala beteenden. Resultaten stod sig också när vi jämförde tvillingbröder. I tvillingpar där den ena tvillingen hade ett bättre testresultat på kognitionstestet än den andre, var denne också mer benägen att ge pengar till välgörenhet, rösta och ha en miljövänlig bil. Även bland mönstrande kvinnor var sambanden mellan hög kognitiv förmåga och prosocialt beteende tydligt.

Vad kan vi lära oss från dessa resultat? Även om det finns relativt få studier av sambandet mellan intelligens och altruism tyder de ändå på att intelligens är kopplat till omtanke om andra snarare än till själviskhet och ondska. Om det är så finns det ett visst hopp om att superintelligenta maskiner eller algoritmer kanske också kommer att vara goda och omtänksamma. Om superintelligenta maskiner också blir supergoda och omtänksamma vad händer då? Kanske blir det en helt fantastisk värld?