Vilka effekter har sanktioner?

Sanktioner mot olika länder och deras regimer och vilka effekter sådana sanktioner har möter ett ökat intresse i såväl debatt som forskning. Frågan har fått ökad aktualitet med de sanktioner som införts mot Ryssland och Belarus som svar på Rysslands militära angrepp på Ukraina. Sanktioner kan ha olika utformning och har i regel flera syften. De kan exempelvis vara inriktade på att försvåra krigföring genom att stoppa export till krigförande länder av vapen eller komponenter som är viktiga för deras vapenindustri. De kan vara inriktade på personer i ledningen för ett land genom att deras tillgångar utanför landet konfiskeras och att de inte får resa till de länder som utfärdar sanktionerna. De kan vara riktade mot deltagande i det internationella finansiella systemet. Och de kan allmänt vara inriktade på att hindra export från och import till det sanktionerade landet med syftet att påverka dess ekonomi och på så sätt indirekt påverka dess politiska ledning.

En del sanktioner mot Ryssland infördes redan 2014 efter dess annektering av Krim och i praktiken ockupation av delar av östra Ukraina. Men sanktioner i större omfattning infördes först i och med det fullskaliga angreppskriget mot Ukraina i februari 2022. Det tar ofta tid innan sanktioner verkar fullt ut och det är därför för tidigt att avgöra vilka effekter de många och omfattande sanktioner som nu har införts kommer att få. Det är därför nu av stort intresse att se vilka effekter sanktioner har haft för ekonomi och politik i länder som tidigare varit mål för sanktioner. Det finns flera sådana exempel som det går att lära av, som sanktioner riktade mot regimer i Sydafrika, Venezuela, Syrien, Nordkorea och Iran, för att nämna några. Av dessa sanktionerade länder är Iran ett land som varit mål för sanktioner under många år med olika omfattning och utformning. Det är därför av speciellt intresse att se på effekterna av sanktioner riktade mot detta land.

När Iran efter en revolution i februari 1979 blev den Islamiska Republiken Iran förändrades relationerna till framför allt USA. När Shahen, som lämnat Iran strax före revolutionen, fick medicinsk behandling mot cancer i USA i november 1979 ockuperades den amerikanska ambassaden i Teheran och 55 amerikanska diplomater kvarhölls som gisslan under mer än ett år. Svaret på ockupationen av den amerikanska ambassaden blev sanktioner mot Iran från USA liksom även från andra länder i väst. Detta var den första av flera omgångar av sanktioner som kom att riktas mot regimen i Iran. Faserna av sanktioner mot regimen i Iran kan grovt indelas i fyra perioder med olika utformning: 1979–95, 1996–2006, 2006–16 och 2018– nu gällande. En nyligen publicerad bok How Sanctions Work: Iran and the Impact of Economic Warfare av N Bajoghli m fl, verksamma vid ”Iran Under Sanctions”-projektet vid Johns Hopkins University, ger en ingående beskrivning och analys av dessa sanktioner mot Iran och deras effekter.

Under senare år har dessa sanktioner till stor del siktat på Irans urananrikning och eventuell användning av uran i vapenframställning. Efter två års förhandlingar när Obama var president nåddes en överenskommelse som trädde i kraft i januari 2016, JCPOA (Joint Comprehensive Plan Of Action), mellan Iran å ena sidan och USA, EU och FN å andra sidan. Den innebar ett stopp för urananrikning i Iran och att en del av sanktionerna mot Iran upphörde. Denna överenskommelse höll dock endast under en relativt kort tid. Trump, som tillträdde som president 2017, var motståndare till överenskommelsen och USA slutade följa den och följer den fortfarande inte längre utan i stället skärptes sanktionerna och är nu på den hittills mest omfattande nivån. Iran är alltså därmed inte längre bundet av JCPOA och dess restriktioner mot urananrikning.

Sanktionerna har haft olika effekter. Iran har en mycket stor oljesektor och oljeexporten och inkomsterna från den har sjunkit mycket. Då få har varit sysselsatta i sektorn har de direkta sysselsättningseffekterna varit små, men inkomsterna har minskat kraftigt och då staten varit huvudägare har effekterna för statens budget varit stora. De minskade inkomsterna från oljesektorn är också en viktig del av förklaringen till en mycket stark minskning av värdet av den iranska valutan och till sjunkande realinkomster. Även export av andra varor och importen av insatsvaror och konsumtionsvaror har påverkats och därmed påverkat produktion och inkomster inom olika sektorer.

Boken innehåller en mycket omfattande redovisning baserat på statistiskt material av hur utvecklingen varit i Iran vad gäller bl a priser, sysselsättning, inkomster och också näringsintag (kalorier, protein för olika inkomstgrupper) under de senaste två decennierna i Iran. Den pekar på att sanktioner ökar inflationen och att levnadsstandarden har stagnerat under de utökade sanktionerna. Däremot har sysselsättningen inte påverkats särskilt mycket förutom att andelen kvinnor som förvärvsarbetar minskat något. Förklaringen till att nedgången av antalet sysselsatta är relativt liten är att söka i dels att en stor del av de sysselsatta i Iran är egenföretagare som fortsatt att vara verksamma trots lägre inkomster, dels att anställda varit skyddade från uppsägningar av regleringar (men de har fått lägre realinkomster). En annan bidragande förklaring till att sanktionerna inte fått större effekter på sysselsättningen är att alla länder inte står bakom sanktionerna och att handeln fortsätter och t o m har ökat med Ryssland. En effekt av låga realinkomster är att fler söker sig från Iran till andra länder, inte minst gäller det de med högre utbildning.

Det som sanktionerna ytterst siktar på är en förändring av styret i Iran. Det finns ett motstånd mot den som har varit synligt i ett flertal omfattande demonstrationer, men de har hittills inte påverkat styrets maktinnehav eller dess politik.

För de som vill veta mer om Iran och utvecklingen där har det publicerats ett par böcker på svenska tidigare i år. Mohammad Fazlhashemi som är professor vid Uppsala universitet ger i Iran mellan tre revolutioner – förebilder och motbilder en mycket ingående beskrivning av den långsiktiga utvecklingen i landet. Det har förekommit flera revolutioner med olika inriktning under 1900-talet i Iran. Politiken har efter dessa fått ändrat innehåll, men landet har inte efter någon av dem blivit en demokrati. Han pekar på att det nu finns ett mycket starkt och omfattande motstånd mot den nuvarande regimen, men det finns inte någon klar samordning av motståndet och regimen är därför inte akut hotad. Att kvinnornas ställning är mycket dålig och att många övergrepp mot dem görs av regimen visar bland andra Sara Recabarren, journalist som kom som barn med sina föräldrar från Iran till Sverige, i Irans döttrar – en personlig berättelse om kampen för frihet i Iran. Den visar hur stora och allvarliga försämringar av kvinnornas situation som skett i ett antal steg efter revolutionen 1979. De båda böckerna ger tillsammans mycket värdefull information om läget i Iran.

Hur kan då effekterna av sanktioner bli för Ryssland ekonomi? Troligen blir de mindre än för dem för Iran, då Ryssland har en större ekonomi, och därmed en större hemmamarknad, och har en växande handel med Kina. Det hindrar inte att restriktioner vad gäller avancerad teknologi kan få effekter för bl a Rysslands vapenindustri. Och liksom för Iran har sanktionerna och kriget lett till en ökad utvandring av framför allt högre utbildade. Det är givetvis nu viktigt att följa och studera effekterna av sanktionerna mot Ryssland.