Är företag en invasiv art?

Per Molander oroar sig i denna bok över företagens framväxt i samhället. Med företag menar han företag som i egenskap av juridisk person, precis som fysiska personer kan ingå avtal, anställa personal, äga egendom, ha skulder och vara part i rättsliga processer. Molander inriktar sig på främst publika aktiebolag och stiftelser. Boken består av tre delar. Efter en inledning kommer en analyserande del och därefter en del som diskuterar möjliga åtgärder för att motverka de problem som framkommer i analysen.

I den inledande delen framhålls det begränsade ekonomiska ansvar som ett aktiebolag påstås ha jämfört med en fysisk person. Detta är förvillande eftersom ett aktiebolag inte har ett mer begränsat ekonomiskt ansvar än en fysisk person. En juridisk persons ekonomiska ansvar är precis som för en fysisk person begränsat till storleken på ägda icke skuldsatta tillgångar. Det faktum att en aktieägare inte kan förlora mer än värdet på sina aktier betyder inte att aktiebolaget som juridisk person generellt har begränsat ekonomiskt ansvar. Däremot kan ett aktiebolag ha begränsat ansvar för ett dotterbolag, vilket senare i boken framgår vara det stora problemet med begränsat ansvar.

Bokens andra del analyserar artskillnaden mellan en juridisk person och en fysisk person (människa). Detta görs utifrån fem dimensioner som på engelska kan förkortas till MIDAS.¹ I begreppet MIDAS står M för Mobility (rörlighet), I för Immortality (odödlighet), D för Dictatorship (diktatur), A för Amorality (amoralitet) och S för Size (storlek). Var och en av dessa fem dimensioner behandlas separat.

Avsnittet om rörlighet och dess effekter börjar med att beskriva hur människans rörlighet har gjort att hon spridit sig över världen. Sedan skildras hur juridiska personers rörlighet skiljer sig från detta. I blickpunkten står det begränsade ansvaret och möjligheten från mitten av 1800-talet att bilda nya aktiebolag. Nu kunde transnationella bolag skapas. Ökad protektionism i början av 1900-talet gjorde att lokala fabriker startades för att producera bakom tullmurar. Tekniska landvinningar som utbyggnad av telekommunikationer och fallande transportkostnader beredde vägen för globala företag. Immateriella tillgångar som specialistkunnande och patent och ökade möjligheter att flytta finansiellt kapital från en plats till en annan bidrog till ökad geografisk spridning.

Vilka är då de negativa konsekvenserna av de skillnader som finns? Fokus i diskussionen ligger på skattefrågor. För att maximera avkastningen på kapital gäller det att öka intäkter och minska kostnader. Ett sätt är att undvika beskattning. Genom internpriser kan ett transnationellt företag undgå skatt genom att flytta kostnader till högskatteländer och vinsterna till länder med låg beskattning. Immateriella tillgångar och abstrakta tjänster gör det svårt för utomstående att veta var mervärde produceras. Betydelsen av skatteparadis uppmärksammas särskilt. En skillnad som förs fram är att fysiska personer är lättare att beskatta. Förmögna kan skydda sig från beskattning genom trusts (stiftelser och depositioner), vilket benämns som en hybrid mellan fysisk och juridisk person. Minskade skatters påverkan på allmän välfärd och inkomstfördelning ses som en negativ invasiv effekt på människor av juridiska personers ökade rörlighet.

Avsnittet om odödlighet behandlar skillnaden i livslängd. Medan en människans livslängd är begränsad finns det inte på likande sätt något förutbestämt slut för ett företags livslängd. Några enstaka människor blir över hundra år men mycket längre lever ingen. Däremot finns ett fåtal företag som har funnits riktigt länge. Ett japanskt byggföretag bildades år 578 och Stora Kopparberg Bergslags AB (numera Stora Enso) kan spåras tillbaka till år 1288.  Att ett företag försvinner genom uppköp och samgående räknas i framställningen inte som ”död”. Anledningen är att fysiskt kapital, fordringar och skulder och stora delar av arbetskraften tas över av ett annat företag.

Att det inte nödvändigtvis finns en övre gräns för ett företags liv jämfört med en människas är lätt att förstå. Men hur det skulle ha en negativ invasiv effekt klargörs inte på ett tydligt sätt. Som exempel ges ett citat från Adam Smith om att jordägare i makt av ringa antal i relation till antal lantarbetare har lättare att organisera sig och därmed få ett övertag i löneförhandlingar. Vad det har att göra med hur människor negativt drabbas av frånvaro av övre gräns för aktiebolags livslängd är svårt att förstå.

I en diskussion om företags styrka och överlevnadsförmåga upprepas återigen att aktiebolaget har begränsad ansvarighet trots att det är aktieägarna och inte bolaget som har det. Ordagrant står det nederst på sid 73: ”En skillnad är dock aktiebolagets begränsade finansiella ansvar; fysiska personers ansvar är inte begränsat på det sättet”. Som jag tidigare nämnt har aktiebolaget själv precis som fysiska personer inget begränsat finansiellt ansvar, förutom när aktiebolaget själv är aktieägare.

Avsnittet om diktatur diskuterar företag som styrelseform och inleds med ett citat från den berömde 1700-talsjuristen William Blackstones berömda verk Commentaries on the Laws of England. I detta skriver Blackstone att bolag betraktas enligt lagen som en person och denna person har en vilja som ”får bestämma regler och direktiv för att styra helheten, vilket är en sorts lagstiftning för denna lilla republik;”. Kommentaren till detta citat i boken är att man skulle kunna anse att ordet diktatur ligger närmare sanningen än republik.

Själva idén med ett företag är att beslutsfattandet koncentreras till en företagsledning som i ett aktiebolag är satt att fatta beslut om resursallokering. Men vad är det som gör att beslutsfattande i företag jämfört med andra organisationer kan anses vara diktatoriskt? Inom den offentliga sektorn förekommer också koncentration av beslutsfattande. Det är bara i tillsättandet av styrelse i stat och kommun som alla har en röst. Om företag är en invasiv art betyder det då att det är dåligt om administrativt beslutsfattande i ökande grad tar över av människors decentraliserade beslutsfattande kännetecknande marknader?

Avsnittet om amoralitet tar upp de negativa effekterna på moral av företags utbredning. Ett övergripande tema är att, givet att företagets mål är att maximera vinst, finns det drivkrafter för företag att bete sig amoraliskt. Jämförelsen mellan företag och människa utmynnar i att ”juridiska personer till skillnad från fysiska personer inte har en lång period av inlärning och fostran”. I stället är ”en juridisk persons intellektuella och moraliska förmågor vad aktieägare, styrelse, företagsledning, anställda – gör den till” (s 111). Det klargörs att ett företag kan hållas straffrättsligt ansvarigt för brottsliga handlingar av personer inom företag, vilket nyligen domen för avfallsföretaget ”Think Pink” illustrerade. Det refereras i boken till att risk för upptäckt och straffets storlek är bestämmande för benägenhet att begå brott. Detta samband används för att påvisa företags benägenhet att begå amoraliska handlingar. Den brist på transparens (upptäckt) som finns för företags handlingar, som delvis är ett resultat av otillräckliga redovisningskrav, gör att företag kan komma undan med amoraliskt beteende.

Ett kort kapitel har rubriken Storlek. Det börjar med att gå genom fördelar bland djur och människor av att vara stor. Proportionell tillväxt för ett ökande antal stora företag ökar deras dominans. Detta är problematiskt exempelvis när det gäller banker om de blir så stora att staten anser sig tvungen att använda resurser för att rädda dem om de hamnar på obestånd. Stora företag har vidare ett övertag vid konflikt med människa i kraft av större tillgång till resurser. En jämförelse görs mellan stora företag och stater baserad på storlek på intäkter. Det största företaget Walmart visar sig i så fall hamna i nivå med Kanada och Australien.

Som avslutning på bokens andra del beskrivs ett verkligt fall för att visa vilket övertag företag kan ha mot en människa. Detta gäller de svårigheter uppfinnaren Håkan Lans mött i sin kamp att försvara sin rätt mot företaget Saab till royalty för ett revolutionerande nytt navigeringssystem som han uppfunnit. Utifrån de fem dimensionerna i MIDAS förklaras hur prisgiven Håkan Lans var gentemot Saab utifrån företagets rörlighet som transnationellt företag, en i jämförelse med Håkan Lans längre livslängd, diktatoriskt erbjudna royaltyersättningar, vägran att ge tillträde till dess bokföring för beräkning av ersättning och en överlägsen förhandlingsstyrka i kraft av dess storlek.

Vad bör göras?

Efter att ha gått igenom de olika dimensionerna i MIDAS och ett illustrerande exempel från det verkliga livet ställs frågan om vad som bör göras för att bekämpa de negativa effekterna av den expansion som skett i våra samhällen av juridiska personer och då särskilt aktiebolag. I förslag om åtgärder tas i tur och ordning de fem dimensionerna upp.

Vad gäller rörlighet behandlas i tur och ordning frihandel, globala finansiella flöden och skatteparadis. I samband med frihandel tas upp hur aktiebolagens framväxt har haft negativa konsekvenser för länder i Öst och Syd. Märkligt nog tas Kina och Indien upp som offer med hänvisning till att Kina 1913 endast stod för 3,6 procent av världsproduktionen. Numera är ju Kina med ca 30 procent av världsproduktionen dominerande och ses som ett hot mot USA. Mer substans kan finnas i vilket effekt rörlighet kan tänkas ha på kapitalflöden och exempelvis på ett lands finanspolitik. Som motåtgärder föreslås skydd för inhemsk industri och reglering av kapitalrörelser. Skatteflykt bör motverkas med beskattning på global basis. Beträffande odödlighet betonas framför allt brist på tidsbegränsning för företagshemligheter. Diktaturproblem sägs uppkomma om företagsmål snävas in mot ”aktieägarvärde”. Lite nostalgiskt hänvisas tillbaka till den tid då företag som juridiska personer skapats genom kungliga privilegiebrev i utbyte mot samhällsnyttiga tjänster. För nutiden förordas lagstiftning med bättre övervakning exempelvis inom miljöområdet och att på olika sätt stödja s k visselblåsning. Ett ofta nämnt problem med att aktieägare tenderar att fokusera på kortsiktiga vinster bör lösas med att begränsa aktieägares inflytande. Att minska privatisering i den offentliga sfären är ytterligare en åtgärd.

Amoraliskt beslutsfattande är i hög grad en följd av målet att maximera avkastning på kapital. Större ansvar för företagsledning förespråkas. Aktieägarnas ansvar bör bli mindre begränsat i ljuset av att det kan ses som en subvention som bekostas av företagets övriga fordringsägare som inte får sina krav tillgodosedda. Det är en invändning mot begränsat ansvar som kan ha en poäng i de sammanhang där det är ett dotterbolag som betett sig moraliskt förkastligt som i t ex fallet BT kemi, där gifttunnor grävdes ner i naturen. I det fallet instämmer jag helt med författaren. Att utkräva ansvar i sådana fall kallas att lyfta slöjan (lifting the corporate veil). Ytterligare en åtgärd som rekommenderas är stärkt revision för att öka transparensen i företags handlande.

I samband med storlek återkommer problematiken med att företag äger andra företag. Ett motiv för ett stort företag att knoppa av verksamhet i dotterbolag kan vara att minska risken att bli part i en rättslig process med skadeståndskrav. En enkel lösning är ansvarsgenombrott för moderbolaget (lyfta slöjan). I den mån det finns privatpersoner som ägare förordas de ha kvar sitt begränsade ansvar.

Sammanfattningsvis kan sägas att det är en välskriven bok som visar stor kunskap inom olika områden. Men det finns en hel del luckor i beskrivningen av ett aktiebolag utifrån de fem dimensionerna. Boken genomsyras av en negativ syn på aktiebolag som bolagsform. Det finns utrymme för kompletteringar i analyserna av de fem dimensionerna.

Den ökade rörlighet som visar sig i transnationella företags utbredning har inte bara negativa konsekvenser som skatteflykt. En bidragande faktor till de ekonomiska framgångar som Irland haft var investeringar av högteknologiska transnationella företag som överförde kunskap och bidrog till en diversifierad ekonomi. Fler exempel finns. Beträffande storlek finns det också andra perspektiv som kan uppmärksammas. Det finns i boken en hel del referenser till Adam Smith men ingen alls till vad han ser som fördelar av specialisering och hur dessa fördelar är relaterade till företagets storlek. Ju större ett företag, vilket bestäms av marknadens storlek, desto mer produktivt kan det bli genom möjligheter till specialisering och innovationer som ett resultat av erfarenhet och strävan efter att förenkla arbetsmoment. Som illustrerande exempel använde Smith observationer från tillverkning av knappnålar i den berömda inledningen av boken Nationernas Välfärd (The Wealth of Nations), som handlar om företagsstorlek och specialisering. Smith fann att en smed enskilt inte kunde tillverka mer än någon eller några knappnålar per dag medan ett företag, genom fördelar av specialisering och innovativ erfarenhet, kunde tillverka 45 000 per dag.

Synen på företagsformen aktiebolag behöver också kompletteras av andra skäl. I en ofta citerad artikel lyfter Blair (2003) fram de fördelar aktiebolag har genom att låsa in kapital och underlätta specialisering. Till skillnad från andra företagsformer med obegränsat ansvar kan en aktieägare inte ta ut kapital utan explicit tillstånd från bolagsstyrelsen. Satsat kapital är därigenom inlåst i företaget vilket innebär en säkerhet för lån och möjlighet att investera i specialiserade tillgångar med lång varaktighet. Det rör sig om tillgångar av både materiellt och immateriellt slag. Produktivitet och lång livslängd går hand i hand.

Nu till frågan om diktatur. Jag har svårt att se hur den aspekten kommer in i bilden. Produktion där anställda med olika specialiteter samarbetar är, som redan Adam Smith visat, produktivt. Ska samordning i sådana fall alltid vara föremål för förhandling alternativ röstning eller kan det överlåtas åt en person som är bra på koordinering? Det kan vara en förman eller någon chef högre upp i hierarkin ända upp till företagsledning som har till uppgift att få organisationen/företaget att fungera. Att diktatoriskt och omoralisk beteende främjas har jag svårt att förstå, särskilt om ett företag är utsatt för konkurrens.