Ekonomutbildningens akademisering

Går vi tillbaka till början av 1900-talet var nationalekonomi ett litet ämne vid universiteten i Uppsala och Lund och högskolorna i Stockholm och Göteborg. Undervisning i nationalekonomi skedde främst inom juridiska fakulteter. Få hade mer än en termins studier i nationalekonomi i en akademisk examen i Sverige. Företagsekonomi var inte ett ämne vid universitet och högskolor i Sverige vid inledningen av 1900-talet. Det fanns handelsutbildning vid olika icke-akademiska institut kallade handelsskolor, som hade en praktisk inriktning. Nu är företagsekonomi det ämne som har flest studerande vid universitet och högskolor i Sverige och nationalekonomi har också många studerande på olika nivåer. Hur har den utvecklingen varit? Henrik Björck, professor i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet, har skrivit en spännande bok om utvecklingen av akademisk utbildning i ekonomi under 1900-talets första hälft med utblickar mot de nästföljande decennierna. Boken är baserad på en omfattande genomgång av olika arkiv.

Det fanns som nämnts handelsskolor eller handelsinstitut redan under det sena 1800-talet i Sverige, men det uppstod en önskan om att gå vidare och inrätta högskoleutbildning på området. Den första handelshögskolan hade startat i Wien, men det var framför allt de tyska Handelhochschulen, av vilka den första startade i Leipzig 1898, som var förebilder för de som ville att en sådan utbildning skulle inrättas också i Sverige. Debatten om hur man skulle gå till väga var omfattande. En utredning tillsattes 1905 av finansdepartementet på förslag av Kommerskollegium. Den lämnade sitt förslag 1907 och Handelshögskolan i Stockholm kunde starta 1909. Det ekonomiska underlaget för dess verksamhet kom från staten, Stockholms stad, donation från Wallenberg och de studerandes avgifter. Ett ökat statligt stöd blev viktigt i samband med att Handelshögskolan fick ekonomiska problem år 1921. En stor donation från Wallenberg kompletterade ett statligt stöd och möjliggjorde byggandet av nya lokaler vid Sveavägen. De invigdes 1926.

Utbildningen som var undervisningsintensiv blev från sin start tvåårig. Huvudämnena var tre: handelsvetenskap, nationalekonomi med statistik samt ekonomisk geografi. Det fanns några biämnen. De tre första tjänsterna var Eli Heckscher i nationalekonomi med statistik, Gunnar Andersson i ekonomisk geografi samt Ernst Walb i handelsvetenskap. Walb kom som lärare i handelsteknik från Königsberg – det fanns ingen som hade kompetens i detta ämne utbildad i Sverige vid denna tid. Heckscher hade en mycket aktiv roll i Handelshögskolan men var också involverad i flera konflikter. Se Hasselberg (2021) för ingående information om dessa konflikter. De ledde så småningom bl a till att han inte fick bli rektor när han i slutet av 1920-talet önskade få det uppdraget.

Handelshögskolans förste rektor blev Carl Hallendorff 1909. Han fick 1911 en professur i ekonomisk historia. Flera av de nationalekonomer som närmast fick tjänster efter Eli Heckscher, Sven Brisman (utnämnd 1916), Arthur Montgomery (1940) och Torsten Gårdlund (1947), hade i likhet med Heckscher närmast en inriktning mot ekonomisk historia. Däremot hade Bertil Ohlin som blev professor vid Handelshögskolan 1929 en mer tydlig inriktning mot nationalekonomi. Det inrättades också efterhand ett betydande antal professurer i det ämne som kom att benämnas företagsekonomi.

Det skedde under 1920-talet och framåt en del viktiga förändringar. Här ska nämnas några av dem. Ämnet handelsteknik eller handelslära kom att i stället benämnas företagsekonomi. Utbildningstiden förlängdes från två år till två år och två terminer 1939. Då Handelshögskolan hade ett treterminssystem innebar det att studietiden blev 2 och 2 /3 år. Och grundexamen kom att som benämning bli civilekonom. Det fanns en trend att fackhögskolorna skulle få bevilja doktorsexamen.  KTH fick det 1927, Veterinärhögskolan 1935 och Lantbrukshögskolan 1942. Handelshögskolan i Stockholm fick utexaminera ekonomie doktorer 1946 och Handelshögskolan i Göteborg 1950. Handelshögskolan i Stockholm fick rätt att utexaminera doktorer i tre ämnen: företagsekonomi, nationalekonomi och ekonomisk geografi men däremot inte i ekonomisk historia.

Handelshögskolan i Stockholm var en föregångare vad gäller högskoleutbildning för de som önskade arbeta på olika administrativa positioner i främst näringslivet. Men det tillkom efterhand fler utbildningar på området i Sverige. Handelshögskolan i Göteborg grundades 1923. Den var i mycket utformad på samma sätt som den i Stockholm. Under 1960-talet tillkom civilekonomutbildningar också på andra lärosäten med start vid Lunds universitet. Utbildningen av civilekonomer växte mycket kraftigt och företagsekonomi kom att bli det ämne med flest studerande inom det samhällsvetenskapliga området i Sverige.

Björcks bok ger en mycket intressant inblick hur utvecklingen av utbildningen av ekonomer på högskolenivå utvecklades i Sverige från början av 1900-talet fram tills mitten av århundradet. Den visar hur det skett i olika steg vad gäller utbildningens längd, sammansättning och omfattning. Det är en utveckling som haft mycket stor betydelse för utbildningen och forskningen i såväl företagsekonomi som den i nationalekonomi.