Ett par år som Ekonomisk Debatts redaktör 2017–18

”Nämen, där är ju Ekonomisk Debatt!”, fick jag en gång höra, med åsyftning på mig, under mitt tvååriga redaktörskap för tidskriften. Jag är mycket glad över att ha fått förkroppsliga Ekonomisk Debatt under ett par år. Jag var redaktör under 2017–2018. Det var roliga och givande år, inte minst på grund av alla intressanta bidrag som jag fick möjlighet att läsa och editera, men också på grund av ett gott och trevligt samarbete med min medredaktör Niclas Berggren.

Utöver att få möjlighet att bidra till att sprida (främst) nationalekonomisk debatt och forskning till en bredare publik, var en positiv del av redaktörskapet att det gav en inblick i vad nationalekonomer i Sverige jobbar med. Som de flesta ED-läsare säkert känner till innehåller varje nummer olika typer bidrag. En del bidrag är populärvetenskapliga sammanfattningar av forskningsartiklar, en del är särskilt skrivna för tidskriften för att sätta ljus på en viss fråga och andra är rena debattinlägg. Jag roade mig med att gå tillbaka till numren som publicerades 2017–2018. Då skrevs det t ex om vad lågkvalificerade jobb leder till, om sanktionerna mot Ryssland (efter invasionen på Krimhalvön) har någon effekt, om faktagranskning är lösningen på falska nyheter, om hur grundutbildningen i nationalekonomi bör utformas, om realismen i hushållens förväntningar rörande bolåneräntan, om aktiemarknaders betydelse för näringslivet och om kompetens och klassbakgrund hos svenska politiker.¹ På Forum debatterades det bland annat om huruvida ISK är skattegynnat eller inte, kopplingen mellan invandring och ekonomisk tillväxt och vad som utgör korruption. På ledarsidorna lyftes exempelvis vikten av fler vetenskapliga samtal, de bristande förutsättningarna för utvärdering i Sverige och att nationalekonomer borde bidra till forskningen om våld i nära relationer. Det är slående vilken oerhörd bredd av frågor som belyses med (främst) nationalekonomiska ögon, och många frågor är (i vissa fall dessvärre) lika aktuella idag.

Även om innehållet i Ekonomisk Debatt i hög grad styrs av de bidrag som kommer in kan redaktörerna påverka det genom att uppmuntra personer att skicka in bidrag. Ett nummer där redaktörerna särskilt styr innehållet är det årliga temanumret. Det är redaktörerna som tillsammans enas kring ett övergripande tema, vilka delämnen som ska belysas och vilka skribenter som ska bjudas in att skriva för tidskriften. Temanumren var roliga att jobba med eftersom de ger möjlighet att sätta ljus på en aktuell eller viktig fråga från olika vinklar. Det senaste numret om kriget i Ukraina är ett ypperligt exempel (se Ekonomisk Debatt nr 4, 2023). År 2017 var temat ”Nya tankar om stabiliseringspolitiken”, vilket valdes i ljuset av att Sverige under en lång tid haft en tydlig rollfördelning mellan finans- och penningpolitiken, med ett större stabiliseringspolitiskt ansvar för penningpolitiken (Aldén och Berggren, 2017). I numret diskuteras hur rollerna mellan finans- och penningpolitik bör se ut och hur ekonomiska kriser bör bemötas, dels mot bakgrund av den lågräntemiljö som Sverige då befann sig i, dels i ljuset av sekulär stagnation och historiska lärdomar.² År 2018 blev temat i stället ”Genus – problem och lösningar i dagens Sverige”, vilket känns extra roligt med tanke på att 2023 års Ekonomipris mycket välförtjänt går till Claudia Goldin. Vi valde temat mot bakgrund av att även om jämställdheten har ökat, gör kvinnor och män val och möts av normer och strukturer som fortsatt leder till ekonomisk ojämlikhet, både på kort och lång sikt (Aldén och Berggren, 2018). I numret belyses både mer traditionella frågor såsom skillnader i hur kvinnor och män använder sin tid och hur kvinnors och mäns livsval leder till ojämlika pensioner men även orsaker till kvinnors underrepresentation bland nationalekonomer vid svenska universitet, varför kvinnor och män begår brott i olika utsträckning och det ojämlika faderskapet.

I december varje år hålls ett årsmöte för Ekonomisk Debatt där redaktörerna får presentera och stå till svars för innehållet i årets nummer, dels inför Redaktionsrådet, dels inför Nationalekonomiska Föreningens styrelse. Lite svettigt var det så klart inför dessa möten, men allt som oftast möttes vi av uppmuntran och glada tillrop. Vid dessa möten fick jag intrycket att tidskriftens grundare och under många år ansvarige utgivare, Assar Lindbeck, gärna skulle ha sett mer av just ekonomisk debatt i Ekonomisk Debatt. Jag tror att vi är många som ser att det i dag finns ett behov av debatt med sakliga argument. Inte minst behövs en debatt som ger utrymme för djupare diskussion grundad i fakta, tid för reflektion och möjlighet att pröva och ompröva ståndpunkter. Här konkurrerar Ekonomisk Debatt med andra debattfora med betydligt kortare ledtider, såsom debattsidor i dagstidningar. Under min tid som redaktör diskuterades hur vi skulle kunna arbeta mer aktivt med Ekonomisk Debatts hemsida för att skapa förutsättningar mer omedelbar debatt. Under dessa år lades bidragen upp på hemsidan först när det tryckta numret av tidskriften kommit ut, vilket, av naturliga skäl, ledde till långa ledtider från det att ett bidrag har accepterats till att det fanns i tryck. En idé var att få till ett snabbare flöde genom att lägga upp särskilt aktuella bidrag eller bidrag av debattkaraktär på hemsidan så snart de blivit accepterade. Det är glädjande att vissa av tankarna nu har kommit att börja realiseras.

Att Ekonomisk Debatt är en väletablerad tidskrift för ekonomisk debatt och populärvetenskaplig presentation av forskning råder det inget tvivel om. Att få personer att skriva för tidskriften var i regel inte något problem, men det fanns en viss skevhet kring vilka som skrev för tidskriften. Till exempel var personer verksamma vid vissa universitet och institutioner mer flitiga skribenter än andra samtidigt som det var färre kvinnor än män som skriver för tidskriften.³ Det finns säkert flera förklaringar till dessa skillnader. Alvesson och Sjöholm (2023) pekar till exempel på betydelsen av kultur och normer och på att det saknas incitament för forskare att ägna sig åt den s k tredje uppgiften, något som troligen skiljer sig mellan olika universitet och institutioner. Mot bakgrund av att kvinnor generellt är underrepresenterade bland forskare inom nationalekonomi (Boström och Sundberg, 2018), samtidigt som mer seniora och etablerade forskare är mest aktiva som skribenter i Ekonomisk Debatt (Nyberg, 2022), är det inte heller förvånande att det är färre kvinnor än män som skriver för tidskriften.

Niclas Berggren och jag hade stora ambitioner att öka just andelen kvinnliga skribenter under vår tid som redaktörer. Planen var dessutom att forska på vår åtgärd. Vi föreställde oss en randomiserad kontrollstudie med nudging för att ”puffa” kvinnliga forskare att skriva för Ekonomisk Debatt.⁴ Vår åtgärd var något så ”innovativt” som ett mejlutskick 2017 till samtliga kvinnliga forskare i nationalekonomi vid olika universitet och institut i Sverige. Andelen kvinnliga skribenter ökade förvisso från 2017 till 2018, men det berodde nog mer på val av temanummer. År 2017 var det som sagt ett nummer om stabiliseringspolitik och år 2018 ett nummer om könsskillnader. Med tanke på att antalet kvinnor inom nationalekonomi ökar finns det dock skäl att tro att andelen kvinnliga skribenter kommer att öka över tid (och kanske t o m redan har ökat).

Jag föreställer mig att en större bredd bland de som skriver för Ekonomisk Debatt är en fråga som redaktörerna för tidskriften har fortsatt att arbeta med. Det är viktigt eftersom läsarna annars riskerar att gå miste om viktiga frågor och perspektiv. Avslutningsvis vill jag därför passa på att uppmuntra och uppmana fler att skriva för Ekonomisk Debatt och på så vis bidra till saklig ekonomisk debatt och att tillgängliggöra den stora variationen i nationalekonomisk forskning för en bredare publik.

Lina Aldén