Företagande i familjebildningens skugga – trygghetssystemets dolda tröskel

Det svenska entreprenörskapet har under det senaste decenniet uppvisat en blandad utveckling. Medan vissa indikatorer pekar på ett ökat intresse för företagande genom tillgången till nya tekniska verktyg och innovativa lösningar, särskilt kopplat till AI, visar andra på ett växande motstånd mot företagande – inte minst bland kvinnor och yngre vuxna. I den senaste nationella Global Entrepreneurship Monitor undersökningen för 2024 (Andersson m fl 2025) konstateras att företagandet i tidiga skeden¹   har sjunkit till 8,4 procent, efter flera års ökning. Nedgången är särskilt markant bland kvinnor.

Frågan om vem som faktiskt väljer att bli företagare påverkas dock inte enbart av ekonomiska och institutionella faktorer – även kulturella normer och individuella preferenser spelar en viktig roll. Rädsla för att misslyckas är exempelvis ett välkänt hinder för entreprenörskap. I Sverige uppger 45 procent att rädslan hindrar dem från att starta företag – en hög men inte ovanligt hög andel internationellt sett. Studier visar att denna rädsla får mindre effekt i länder med hög ekonomisk frihet, där alternativen efter ett eventuellt misslyckande är fler (Dutta och Sobel 2021). Men även i frånvaro av formella hinder ser vi könsskillnader – vilket föranleder frågan om hur preferenser och normer samspelar med olika regler. Om kvinnor startade företag i samma utsträckning som män i åldern 30–49 år, skulle EU ha nio miljoner fler företagare – en outnyttjad potential som till stor del hålls tillbaka av strukturella hinder och institutionella trösklar (OECD/European Commission 2021).

En intressant aspekt är den s k gender equality-paradoxen, som visar att könsskillnader i entreprenörskap ofta är större i jämställda höginkomstländer – något som delvis förklaras av ökad valfrihet och könskodade preferenser (Elam m fl 2019; Autio m fl 2013). På liknande sätt visar Stoet och Geary (2018) att könsskillnader i val av STEM-utbildningar är större i mer jämställda länder. Hög samhällelig jämställdhet tycks alltså möjliggöra val som i högre grad speglar personliga preferenser, vilket paradoxalt nog kan förstärka könsmönster. Detta syns även i figur 1, där andelen kvinnor som nyexamineras från STEM-utbildningar tenderar att vara lägre i länder med högre jämställdhetsindex – ett mönster där Sverige placerar sig tydligt i linje med paradoxen.

Figur 1. Spridningsdiagram över samband mellan jämställdhetsindex och andelen nyexaminerade från STEM-utbildningar per land

Källa: World Bank och European Institute for Gender Equality.

Sverige är därmed inte ett undantag, utan del av ett bredare mönster. Att färre kvinnor väljer entreprenörskap handlar inte enbart om familjebildningens praktiska villkor, utan också om samspelet mellan livsval, institutionell utformning och upplevd trygghet. Detta framgår också i figur 2, där könsskillnader i entreprenörskap (TEA-gap) relateras till andelen kvinnor examinerade i STEM-utbildningar. Resultatet visar att i exempelvis höginkomstländer med en hög andel kvinnor i STEM tenderar könsgapet i entreprenörskap att vara större jämfört med länder där inkomsterna är lägre – ett mönster som ytterligare illustrerar paradoxen.

Figur 2. Spridningsdiagram över samband mellan könsgap i entreprenörskap (TEA) och andel kvinnor examinerade i STEM-utbildningar, efter BNP/capita-kategori

Källa: Global Entrepreneurship Monitor & World Bank (2025).

Paradoxen visar alltså hur preferenser och ökad jämställdhet kan bidra till könsskillnader – men räcker detta som förklaring? I ett land där tryggheten är hög borde risktagande vara enklare. Det väcker frågan om socialförsäkringssystemets roll i hur vi förstår och hanterar risk.

I ett välfärdssamhälle som Sverige skapar trygghetssystemen – såsom tillgången till sjukpenning, föräldrapenning och arbetslöshetsersättning – en viktig grund som delvis styr individers livsval. Systemets utformning är i grunden anpassad för en traditionell anställning, vilket riskerar att missgynna personer som är företagare. I takt med att löntagarnas inkomsttrygghet förstärks genom nya kollektivavtalade försäkringar, riskerar företagarnas redan svagare ställning i trygghetssystemen att försämras ytterligare (Cronert m fl 2025). Frågan är om tillgången till trygghetssystemet även påverkar människors vilja att över huvud taget överväga en entreprenöriell bana. För många innebär steget från anställning till egenföretagande inte bara ett ökat ansvar och en ökad ekonomisk osäkerhet, utan också ett potentiellt glapp i tillgången till trygghet vid exempelvis sjukdom, arbetslöshet och vid bildande av familj. Attityder till trygghetssystemets tillgänglighet för företagare kan därför fungera som ett hinder, en avgörande tröskel för att inte bli företagare.

Dessa insikter talar för att diskussionen om kvinnors låga/minskade företagande måste röra sig både på ett system- och individplan. Å ena sidan behövs reformer för att undanröja direkta strukturella hinder, särskilt i samband med familjebildning. Å andra sidan måste vi förstå företagande som ett val som formas av bredare incitamentsstrukturer – inklusive hur trygghetssystemen utformas, kommuniceras och upplevs.

Vårt syfte med denna artikel är att bidra till att öppna en forsknings- och policydebatt om det svenska trygghetssystemets roll för utvecklingen av entreprenörskapet. Vi menar att det är hög tid att socialförsäkringarnas betydelse för företagsklimatet får ett större utrymme i såväl forskningen som den offentliga debatten.

1. Attityder till trygghetssystemets utformning och tillgänglighet för företagare

I årets GEM-rapport (Andersson m fl 2025) introduceras för första gången ett mått – SOCSEC – som fångar befolkningens syn på huruvida företagare har samma tillgång till socialförsäkringar som anställda. Resultaten är slående: endast en fjärdedel av den vuxna befolkningen anser att företagare har lika god tillgång, medan lika stor andel anser motsatsen. Den mest talande siffran är kanske att över en tredjedel av respondenterna svarar att de inte vet – ett tecken på okunskap. Totalt är det sex procentenheter fler kvinnor som inte vet eller är negativt inställda till påståendet än män, ett resultat som drivs helt av kvinnor som inte vet.

Ett trygghetssystem byggt för löntagare

Attityderna till trygghetssystemet nyanseras ytterligare när man skiljer på olika grupper i befolkningen. De som har yrkesmässig kontakt med företagare tenderar att vara mer positiva till företagares möjligheter i trygghetssystemen, likaså de med hemmavarande barn eller annan försörjningsbörda. Dessa mönster antyder att ökad kunskap och livserfarenhet i viss mån kan förändra föreställningar – men okunskapen i breda samhällsgrupper består. Av särskilt intresse är skillnaderna mellan nyföretagare och etablerade företagare. De förstnämnda uppvisar en mer optimistisk syn på trygghetssystemens täckning – men den optimistiska synen förändras markant bland de som varit företagare längre än 3,5 år. Där är det hela 43 procent som anser att de inte har samma tillgång till trygghetssystemen som anställda har. Gapet mellan förväntan och verklighet riskerar att leda till besvikelse, nedlagda företag och ett minskat förtroende för systemet.

En av de starkaste faktorerna för att inte starta företag, både i Sverige och internationellt, är rädslan att misslyckas. I GEM-rapporten (Andersson m fl 2025) testas hypotesen att upplevd ojämlikhet i trygghetssystemet kan vara associerad till ökad rädsla att misslyckas som företagare. Resultaten visar på en tydlig association: de som är osäkra eller tror att företagare inte har likvärdig tillgång till socialförsäkringar har 36 procent högre sannolikhet att avstå från företagande på grund av rädsla för att misslyckas – även efter kontroll för kön, ålder, utbildning och inkomst.

2. Högre framtida välstånd byggs av företagare

Men det finns ett gap mellan uppfattningen och verkligheten. Å ena sidan tycks allmänhetens föreställningar om trygghetssystemens otillgänglighet för företagare vara överdrivna, eller åtminstone ofullständiga. Å andra sidan vittnar etablerade företagare om en verklighet där systemen inte alltid fungerar för dem – en erfarenhet som kan få konsekvenser för både fortsatt företagande och framtida vilja att investera. Detta riskerar att förstärka en minskad entreprenörskapsaktivitet i samhället.

Politiskt och institutionellt är frågan komplex. Det svenska trygghetssystemet bygger på inkomstbortfallsprinciper och kräver dokumenterad inkomst över tid. För många egenföretagare, särskilt i uppstartsfasen, är det svårt att prognosticera framtida intäkter, ta ut regelbunden lön eller göra vinst. Beräkningarna som trygghetssystemet baserar sig på är komplexa och undantag finns. Exempelvis under ett uppbygg­nadsskede, kan en företagare under, maximalt, en 36 månaders-period ta ut ersättning som i stället grundar sig på inkomstnivån från ett likvärdigt yrke. Detta gör att försäkringssystemets skydd riskerar att bli begränsat – eller uppfattas som sådant. Här finns en tydlig målkonflikt mellan systemets behov av kontroll och individens behov av trygghet samt uppmuntran till risktagande.

Samtidigt pekar GEM-resultaten på en möjlig väg framåt. De grupper som har personlig eller yrkesmässig kontakt med företagare visar en högre kunskapsnivå och mer positiv attityd. Det är tydligt att förbättrad information, rådgivning och transparens kring regler och villkor kan bidra till att minska rädslan och sänka trösklarna till företagande. En annan är att det behövs strukturella reformer för att säkerställa att företagare faktiskt omfattas av trygghetssystemen i praktiken – inte bara i teorin – i ett regelverk anpassat till företagandets villkor.

Entreprenörskapet utgör en central motor i en dynamisk och konkurrenskraftig ekonomi. Om dess potential ska kunna tas tillvara krävs att vi ser bortom innovationshöjder och teknikfokus, och också vågar fokusera på de grundläggande förutsättningarna. Tillgång till ett likvärdigt socialförsäkringssystem är en sådan grundförutsättning. I ett samhälle där trygghet betraktas som en självklarhet bör denna trygghet omfatta alla – även de som vågar gå sin egen väg, tar risker för att i framtiden kunna skapa jobb och välstånd.

3. Vem är företagare – ett demografiskt perspektiv

Individer som driver verksamheter är villiga att kontinuerligt utsätta sig för risker. Företagarna utgör 11,3 procent av de drygt 5,4 miljoner sysselsatta individerna, och av dessa är 30,3 procent kvinnor. De sysselsätter inte bara sig själva utan skapar även sysselsättning för andra i samhället. Företagarna är en viktig grupp i samhället, de skapar arbetstillfällen och välstånd, och totalt står de för 30,2 procent av sysselsättningen.² 

Enligt figur 3 är kvinnor genomgående underrepresenterade som företagare jämfört med män – och detta gäller över hela åldersspannet. Vid inträdet på arbetsmarknaden, i åldern 20–24 år, var skillnaderna relativt små. Därefter ökade männens företagande snabbare än kvinnors företagande. För kvinnor steg andelen företagare med ca 0,2 procentenheter per årskull mellan 25 och 50 års ålder, medan motsvarande ökning bland män var närmare 0,5 procentenheter per kohort. Efter 50 års ålder planade könsskillnaden ut och drygt 14 procent av männen var företagare, medan motsvarande andel för kvinnor var drygt sex procent. Skillnaden mellan könen var drygt åtta procentenheter. Eftersom åren mellan 25 och 50 års ålder sammanfaller med familjebildning, i synnerhet 25 till 40, antyder mönstret att könsskillnaderna i företagandet delvis är kopplade till just familjebildningsfasen.

Figur 3. Andelen företagare efter kvinnor och mäns ålder, procent, år 2023

Anm: Andel företagare är i förhållande till befolkningen.

Källa: BAS, SCB. Egna beräkningar.

4. Åldersspecifika in- och utflöden i företagande

Orsaken(/er) till varför individer väljer att bli eller sluta som företagare är bortanför denna artikels syfte. I denna del analyserar vi därför åldersspecifika in- och utflöden för att synliggöra hur familjebildningens tidpunkt samverkar med trygghetssystemens begränsningar.

När vi i ett första steg särskiljer kvinnor och män som går till respektive från ett företagande blir associationen till familjebildningsfasen än tydligare. Resultatet i figur 4 visar att av de individer som blev företagare är kvinnor mellan 25 och 35 år underrepresenterade jämfört med män i samma ålder. Figur 5 visar att något fler män lämnar företagandet än kvinnor, men skillnaden är relativt konstant under 25 och 35. Med tanke på att nästan dubbelt så många män blev företagare under samma period i livscykeln innebär det att underrepresentationen av kvinnor som är företagare växer.

Resultaten, både vad gäller antalet företagare och in- och utflöden till och från företagande, visar att underrepresentationen av kvinnor som företagare ökar, i synnerhet i samband med familjebildningsfasen. Detta tyder på att det finns utrymme för policyförändringar som kan stimulera att fler kvinnor vågar bli företagare.

Figur 4. Inflöde till företagande mellan åren 2022 och 2023, uppdelat på kön efter ålder

Anm: De vertikala strecken representerar medianålder för förstagångsföräldrar uppdelat efter kön (kvinnor svart samt män ljusgrå).

Källa: BAS, SCB. Egna beräkningar.

Figur 5. Utflöde från företagande mellan åren 2022 och 2023, uppdelat på kön efter ålder

Källa: BAS, SCB. Egna beräkningar.

Figur 6 och 7 fördjupar förståelsen av hur familjebildning samverkar med övergångar till och från företagande. Bland kvinnor i åldrarna 26–36 var inflödet till företagande tydligt högre bland dem utan småbarn, vilket antyder att närvaro av små barn utgör en tröskel för att ta steget in i företagande. Efter 35 års ålder jämnas skillnaden ut, och i vissa fall ses t o m en något högre benägenhet att bli företagare bland kvinnor med småbarn. Detta kan tolkas som att när den mest intensiva fasen av familjebildning är över, minskar de institutionella och praktiska hindren för kvinnors entreprenörskap.

För män visar resultaten ett omvänt mönster: män med småbarn har en högre sannolikhet att bli företagare än män utan barn. Detta kan indikera att faderskap i vissa fall sammanfaller med ökad försörjningsambition eller ökat behov av flexibilitet – en flexibilitet som företagande kan erbjuda i större utsträckning än traditionell anställning.

När det gäller utflödet från företagande är skillnaderna mellan kvinnor med och utan småbarn små fram till omkring 33 års ålder. Därefter ökar benägenheten att lämna företagandet bland kvinnor med småbarn, medan den är mer stabil bland kvinnor utan småbarn. Även detta mönster tyder på att företagande under småbarnsåren är förenat med en särskilt hög belastning för kvinnor – en belastning som inte i samma grad påverkar män, vilket särskilt märks i den ökade benägenheten för kvinnor med småbarn att lämna företagandet, som visats i figur 6.

Figur 6. In- och utflöde till/från företagande mellan efter individen har eller inte har barn, uppdelat på kön, procent, 2023

Källa: BAS, SCB. Egna beräkningar.

5. Kvinnor som företagare i familjebildningsfasen är underrepresenterade

I den senaste GEM-rapporten 2024 visades en korstabulering mellan svarsfördelningen över påståendena: ”I Sverige har företagare lika god tillgång till a-kassa, sjukpenning och föräldrapenning som anställda” respektive ”Du skulle inte starta företag för rädslan att det kommer misslyckas.” Kvinnors svar tyder på att okunskap och uppfattningen att företagare missgynnas i trygghetssystemet kan hämma kvinnors övergång till företagande.

En delförklaring till att färre yngre kvinnor väljer att bli företagare kan vara att kvinnor missgynnas vid familjebildningssituationen genom regeluppsättningen kring det s k uppbyggnadsskedet. De missgynnas eftersom de oftare tar ut en större andel av föräldrapenningdagarna och de missgynnas på grund av att uppbyggnadsskedet löper under de sedan tidigare fastställda 36 månaderna och pausas inte vid en föräldraledighet. Dessutom räknas inte föräldrapenningen med i bolagets resultat, då det är en ersättning som utbetalas till privatpersoner och inte till företag. Vidare är det inte tillåtet att arbeta i företag samtidigt som man tar ut ersättning för föräldraledighet, men däremot får företaget generera inkomst samtidigt som föräldraledigheten. Det innebär att företagande kvinnor riskerar att förlora delar av sitt trygghetsskydd i samband med att de är föräldralediga, vilket ytterligare förstärker den ekonomiska osäkerheten vid familjebildning.

I en tidigare rapport konstaterade Riksrevisionen (Regeringen 2018) att nuvarande regelverk kan slå särskilt hårt mot kvinnor, eftersom de tar ut en större andel av föräldraledigheten samtidigt som bolagets intäktsutveckling påverkar framtida ersättningsnivåer. Detta pekar på ett strukturellt problem i hur systemet är uppbyggt och hur det riskerar att underminera kvinnors långsiktiga ekonomiska trygghet som företagare.

I de flesta länder är företagandet fortfarande tydligt mansdominerat, inte minst i höginkomstländer där tillgång till kapital, nätverk och trygghetssystem ofta gynnar män. Mot denna bakgrund är Skottland och Österrike intressanta undantag. Enligt den senaste GEM-rapporteringen ligger andelen kvinnor i tidigt företagande där på nästan samma nivå som män – en skillnad som inte längre är statistiskt signifikant.³  Det gör Skottland och Österrike till ett av få höginkomstländer där nivån av kvinnors entreprenörskap är densamma som mäns entreprenörskap. Bland annat visar Skottland att riktade stödinsatser, bättre anpassade trygghetssystem och en tydlig genusinriktning i policyutformningen kan spela en avgörande roll för att jämna ut villkoren för företagande mellan könen (Mwaura m fl 2024).

6. Uppbackning i familjepusslet

Det är inte enbart pekuniära aspekter som påverkar en övergång till företagande. I en artikel av Andersson och Vejsiu (2019) ses resultat som indikerar att en uppbackning i familjepusslet ökar sannolikheten att anställda tar klivet in i ett företagande. Uppbackningen i detta fall innebär att någon av barnens mor- och/eller farföräldrar bor i samma kommun. Inte nödvändigtvis, men i många fall är dessa nära släktningar ett säkert kort att med mycket kort varsel rycka in när det gäller barnpassning.

Sammantaget pekar resultaten på att trygghetssystemets nuvarande utformning skapar betydande trösklar för kvinnors företagande under familjebildningsåren. Om Sverige ska ta tillvara hela sin entreprenöriella potential,⁴  krävs att dessa trösklar identifieras, erkänns och adresseras politiskt. Även OECD/European Commission (2021) noterar att kvinnor som vill starta företag påverkas mer av bl a omsorgsansvar i hemmet, särskilt under småbarnsåren. Ansvaret begränsar både tiden och flexibiliteten, vilket gör det svårare att bygga upp ett företag.

7. Diskussion – reformering av trygghetssystemet

Det är viktigt att komma ihåg att ett mer jämställt trygghetssystem bara är en del av lösningen. Ojämlikheten beror till stor del på samspelet mellan livsval, institutionell utformning och personliga preferenser. Ett steg mot ökad jämlikhet är att reformera trygghetssystemet så att det fungerar bättre under familjebildningsfasen.

Vad krävs för att förbättra villkoren?

Trots att Sverige länge har betraktats som ett föregångsland vad gäller jämställdhet, återspeglas detta inte i företagsstatistiken. Kvinnor är systematiskt underrepresenterade som företagare – särskilt under livsfasen då många bildar familj. Det framstår allt tydligare att detta inte främst handlar om brist på idéer eller vilja, utan om strukturella hinder som att Den svenska modellen byggts för ett trygghetssystem som i grunden är format för löntagare med stabil inkomst, inte för kvinnor som tar risk för att bygga upp en verksamhet.

Denna snedvridning riskerar att få konsekvenser – för jämställdheten, för innovationskraften och för den långsiktiga tillväxten. Mot bakgrund av resultaten i denna artikel är det tydligt att trygghetssystemets nuvarande utformning inte är anpassad för att inkludera kvinnliga företagare i familjebildningsfasen. Det är därför hög tid att på allvar diskutera vilka reformer som krävs för att jämställa villkoren för entreprenörskap.

För att bättre tillvarata kvinnors entreprenöriella potential krävs en reformering av trygghetssystemet. Några centrala reformförslag är:

1. Gör det möjligt att pausa uppbyggnadsskedet vid föräldraledighet. Nuvarande regelverk innebär att de 36 månaderna tickar oavsett om individen är föräldraledig. För att underlätta kombinationen av företagande och familjebildning bör upp till 12 månader kunna frysas.
2. Stärk kommunernas ansvar i det s k familjepusslet. Företagare kräver flexibilitet, särskilt under småbarnsåren. Kommunala insatser – exempelvis genom riktade stödinsatser för egenföretagare – kan underlätta vardagen för företagande föräldrar. Förslag: Pilotprojekt i utvalda kommuner: ”familjepusselstöd” där företagande småbarnsföräldrar får tillgång till barnvaktstjänster.
3. Inkludera samhällsnyttan av jobbtillfällen i socialförsäkringsgrundande inkomst (SIG). Företagare som inte bara försörjer sig själva utan också skapar jobb åt andra bör i någon utsträckning få detta återspeglat i trygghetssystemets ersättningsnivåer (ett tak på nivån). Detta skulle erkänna det bredare samhällsvärde som företagandet har.

4. Inkludera föräldrapenningen för företagare i deras socialförsäkringsgrundande inkomst (SIG).

I dag räknas inte föräldrapenning som företagsinkomst, vilket snedvrider framtida ersättning.

Trygghetssystemet är en grundpelare i den svenska modellen. Om det inte fungerar för de som skapar jobb, bär risk och bygger framtidens ekonomi – då fungerar det inte fullt ut. Ett mer jämlikt system är inte bara rättvist, det är också en investering i Sveriges innovationskraft.