Kan högre löner motverka ingenjörsbristen?

Forskning indikerar att ingenjörer är viktiga för teknisk utveckling och ekonomisk tillväxt.¹ Det är därför oroande att svenska arbetsgivare under lång tid har rapporterat svårigheter att rekrytera högutbildade ingenjörer. Enligt SCB:s arbetskraftsbarometer uppgav i genomsnitt sju av tio rekryterande företag brist på yrkeserfarna civilingenjörer under perioden 2007–23. Den rapporterade bristen tycks dessutom ha förvärrats över tid; se Tillväxtanalys (2025). Teknikföretagen (2023, s 3) sammanfattar det som att ”Det råder brist på ingenjörer i Sverige. Industrin vittnar sedan flera år tillbaka om tilltagande svårigheter att hitta rätt kompetens. …Ytterst äventyrar det betydande värden för svensk ekonomi”.

Samtidigt som det rapporteras om brist på kvalificerade ingenjörer i Sverige är det dock, något förvånande, relativt låg andel yrkesaktiva personer med en civilingenjörsutbildning som arbetar som ingenjör. Figur 1 visar att sex av tio personer med en civilingenjörsutbildning arbetar i ett ingenjörsyrke. Det är betydligt lägre än i Tyskland, där överslagsräkningar av Erdmann och Schumann (2010) indikerar att drygt nio av tio personer med högre ingenjörsutbildning arbetar som ingenjör. Samma författares överslagsräkningar för samtliga EU-länder indikerar att Sverige, liksom övriga nordiska länder, även ligger under EU-snittet när det kommer till andelen av de högutbildade ingenjörerna som också arbetar som ingenjör. Figur 1 visar dessutom att Sverige har en statistiskt signifikant negativ trend i civilingenjörers benägenhet att arbeta i ingenjörsyrken under perioden 2007–21.

Den tillgängliga kompetensen, i form av den låga andelen civilingenjörer som i dag arbetar i ingenjörsyrken, väcker frågor om varför svenska arbetsgivare under lång tid rapporterat brist på kvalificerade ingenjörer. Kan möjligtvis en del av arbetsgivarnas svårigheter förklaras av att andra yrken – icke-ingenjörsyrken – betalar högre lön? Det vill säga, att relativlönen i ingenjörsyrken inte är tillräckligt konkurrenskraftig, så att personer med civilingenjörsutbildning väljer bort ingenjörsyrket till förmån för andra yrken.

I den här artikeln undersöker jag empiriskt om relativlönen påverkar yrkesaktiva civilingenjörers benägenhet att arbeta inom ingenjörsyrken. Och därmed, i förlängningen, om för låg relativlön kan vara en bidragande orsak till arbetsgivarnas rapporterade svårigheter att rekrytera ingenjörer. Analysen, som bygger på Tillväxtanalys (2025), ska ses som ett första försök att besvara frågan kring relativlönens kausala effekt på det kortsiktiga utbudet mot ingenjörsyrken i Sverige.

Resultaten indikerar att höjd relativlön för ingenjörer har potential att relativt omgående bidra till att motverka den rapporterade bristen på högkvalificerade ingenjörer i Sverige. Den skattade effekten för perioden 2008–19 är ekonomiskt signifikant: om relativlönen för ingenjörsyrken ökade med en procent medförde det att 1–1,5 procent fler av de yrkesaktiva civilingenjörerna arbetade som ingenjör redan under samma år.

Figur 1. Andel av de yrkesaktiva personerna med civilingenjörsutbildning som arbetar som ingenjör, 2007–21

Anm: Personer med ”civilingenjörsutbildning” definieras som personer 27–59 år gamla med en examen från en civilingenjörsutbildning eller med en master i IKT. Personer i ”ingenjörsyrke” definieras som personer som arbetar i ingenjörsyrken eller IKT-yrken. Figuren baseras enbart på yrkesaktiva personer; personer som inte är i ett ingenjörsyrke arbetar därmed i ett annat yrke under det aktuella året. Trenden är skattad med OLS och har en lutningskoefficient på 0,15 som är signifikant på enprocentsnivån.

Källa: Tillväxtanalys (2025).

1. Datakällor och definitioner

Uppgifter om yrke och utbildning från SCB:s mikrodata

Den empiriska analysen baseras på genomsnittliga löner och sysselsättning för s k regionala arbetsmarknader (se avsnitt 3). Dessa genomsnitt baseras i sin tur på årliga individuppgifter från SCB:s lönestrukturstatistik för åren 2007–19 (2008–19 för regressionerna).² Uppgifter om individers högsta avklarade utbildning är från SCB:s LISA-databas. LISA innehåller även uppgifter om andra individkarakteristika. Framräknade genomsnitt baseras på personer som är 27–59 år gamla. Detta för att öka sannolikheten att de inkluderade individerna har en stabil arbetsmarknadsanknytning.

Civilingenjörsutbildning inkluderar masterexamen i IKT

I analysen studerar jag personer med en civilingenjörsexamen. Civilingenjörsexamen är formellt en yrkesexamen som är starkt inriktad på teknik, matematik och tillämpning inom ingenjörsområden. Den motsvarar fem års heltidsstudier på högskola/universitet och motsvarar, nivåmässigt, en masterexamen.

I analysen använder jag en bredare definition av ”civilingenjörsexamen” och ”ingenjörsyrke” än i de formella utbildnings- och yrkesklassificeringar som finns i LISA-databasen (SUN och SSYK). Detta då jag även definierar en masterexamen i informations- och kommunikationsteknik (IKT) som en ”civilingenjörsexamen” och även IKT-yrken som ett ”ingenjörsyrke”. Hopslagningen av masterexamen i IKT och den ”rena” civilingenjörsutbildningen motiveras av den stora yrkesöverlappningen och det likartade utbildningsinnehållet.

Baserat på svensk yrkesklassificering enligt SSYK 2012 på tresiffernivå ingår följande yrkeskategorier i min definition av ”ingenjörsyrken”: Civilingenjörsyrken (kod 214); Ingenjörer och tekniker (kod 311); IT-arkitekter, systemutvecklare och testledare m fl (kod 251); Drift-, support- och nätverkstekniker m fl (kod 351).^{3 4}

2. Beskrivande statistik kring icke-ingenjörsyrken

Andel i ingenjörsyrken och utbildningsinriktning

Oavsett inriktning på civilingenjörsutbildningen ligger andelen i ingenjörsyrke generellt mellan 50 och 70 procent; se figur 2. Industriell ekonomi och Byggande bred inriktning står ut med en lägre andel. Byggande bred inriktning är dock en ovanlig utbildningsinriktning för civilingenjörer (höger y-axel i figuren).

Figur 2. Andel i ingenjörsyrke och utbildningsinriktning

Anm: Uppgifterna är för 2019 och för yrkesaktiva personer 27–59 år med civilingenjörsutbildning (se huvudtext för definitioner). Utbildningsinriktning är klassificerad enligt SUN 2020.

Källa: Tillväxtanalys (2025).

Civilingenjörer arbetar ofta som chefer eller inom ekonomi

Civilingenjörer som inte arbetar i ingenjörsyrken återfinns ofta i olika chefsroller samt i kvalificerade yrken inom ekonomi och förvaltning. Detta kan ses i de två första kolumnerna i tabell 1, som visar andelen ingenjörsutbildade i breda yrkesgrupper år 2019. På mer detaljerad yrkesnivå är det vanligaste yrket ”Organisationsutvecklare, utredare och HR-specialister m fl”, följt av ”Försäkringsrådgivare, företagssäljare och inköpare m fl”.

Tabell 1. De tio vanligaste icke-ingenjörsyrkena bland civilingenjörer 2019

Anm: Uppgifterna är för personer med civilingenjörsutbildning som är 27–59 år gamla. För definitioner på civilingenjörsutbildad och ingenjörsyrken, se huvudtexten. Yrkesklassificeringen är enligt SSYK 2012.

Källa: Tillväxtanalys (2025).

3. Empirisk metod

Analysen bygger på skillnader mellan regionala arbetsmarknader

SCB:s indelning i lokala arbetsmarknadsregioner (LA-regioner, vilket jag benämner ”regionala arbetsmarknader”) syftar till att fånga geografiska områden som är relativt oberoende av omvärlden med avseende på utbud och efterfrågan av arbetskraft (Hedin och Tegsjö 2006). Indelningen är funktionell och bygger på hur människor verkligen beter sig i termer av pendlingsmönster mellan arbetsställe och bostad. Totalt består Sverige av 69 LA-regioner.⁵

I analysen tar jag enbart med regionala arbetsmarknader där det i data varje år finns minst 100 observationer av civilingenjörsutbildade i ingenjörsyrken respektive i icke-ingenjörsyrken. Av SCB:s ursprungliga 69 regionala arbetsmarknader ger denna restriktion att 18 finns kvar till min analys.⁶ Det beror på att personer med en civilingenjörsutbildning utgör en begränsad grupp på arbetsmarknaden som i huvudsak återfinns i större städer.⁷  Dessa kvarvarande 18 regionala arbetsmarknader innehåller dock över 92 procent av alla yrkesaktiva civilingenjörsutbildade personer i Sverige.  Läsaren hänvisas till Tillväxtanalys (2025) för en ingående diskussion och empiriska känslighetsanalyser kopplade till denna restriktion.

Andelen civilingenjörer i ingenjörsyrke varierar mellan 66 och 47 procent beroende på regional arbetsmarknad; se figur 3. Stockholm-Solna – den överlägset största arbetsmarknaden för civilingenjörer – återfinns i mitten med en andel på 56 procent.

Figur 3. Regionala arbetsmarknader och andel i ingenjörsyrke

Anm: Uppgifterna är för 2019 och för yrkesaktiva personer 27–59 år med civilingenjörsutbildning (se huvudtext för definitioner). 

Källa: Egna beräkningar baserat på data från Tillväxtanalys (2025).

Empirisk modell

Den beroende variabeln i modellen (den vi vill förklara) är andelen av de yrkesaktiva civilingenjörerna på en regional arbetsmarknad som återfinns i ingenjörsyrken. Som exempel, om det på en regional arbetsmarknad finns 1 000 yrkesaktiva personer med en civilingenjörsutbildning och 600 av dessa arbetar i ingenjörsyrken medan 400 arbetar i icke-ingenjörsyrken, kommer vår beroende variabel anta värdet 0,6 (600/1 000).

Den huvudsakliga förklarande variabeln är relativlönen för ingenjörsyrken på en regional arbetsmarknad. I modellen definieras relativlönen som kvoten mellan den genomsnittliga lönen för civilingenjörer i ingenjörsyrken och civilingenjörer i icke-ingenjörsyrken.⁸

I den empiriska modellen är både den beroende och den förklarande variabeln i logaritmerad form, vilket gör att estimatet kan tolkas i termer av procentuella förändringar (en elasticitet). Modellen inkluderar även årsspecifika fixa-effekter samt fixa-effekter och trender som är specifika för varje regional arbetsmarknad.

IV-regression för att fånga kausala effekter

Den empiriska modellen skattas med IV-regression på årliga data för perioden 2008–19. IV-regression används eftersom OLS-regression systematiskt kommer att underskatta effekten av relativlöner på utbudet mot ingenjörsyrken. Det beror på att löner och sysselsättning i jämvikt bestäms av både utbudet och efterfrågan på arbetskraft, medan jag med min modell enbart önskar fånga ett utbudssamband.

Som instrument i IV-regressionen använder jag ett s k Bartik-instrument, även känt som shift-share-instrument. Mer specifikt används Bartik-prediktionen av ingenjörslönen som instrument. Läsaren hänvisas vidare till Tillväxtanalys (2025) för information och diskussion av IV-regressionen samt för empiriska resultat från tester och känslighetsanalyser som stödjer instrumentets giltighet.

4. Signifikant positiv effekt av relativlönen

Mina IV-estimat indikerar att relativlönen har en positiv statistiskt och ekonomiskt signifikant effekt på yrkesaktiva civilingenjörers benägenhet att arbeta i ett ingenjörsyrke. Det visas i tabell 2 där jag redovisar tre olika IV-skattningar.

Tabell 1. IV-estimat av relativlönens effekt på andelen civilingenjörer i ingenjörsyrke

Anm: Estimaten är för 18 svenska regionala arbetsmarknader och perioden 2008–19. Beroende variabel är logaritmen av andelen yrkesaktiva civilingenjörer i ingenjörsyrke på regional arbetsmarknad j år t. Variabeln ln(Relativlön) är logaritmen av genomsnittslönen för civilingenjörer i ingenjörsyrken dividerat med genomsnittslönen för civilingenjörer i icke-ingenjörsyrken, för regional arbetsmarknad j år t. I kolumn [1] är denna variabel instrumenterad med en Bartik-prediktion av logaritmen av regional genomsnittslön för civilingenjörer i ingenjörsyrken. I kolumn [2] och [3] används enbart de tre respektive fem branscherna med högst Rotembergvikter för att forma ett alternativt Bartik-instrument. Samtliga IV-estimat är baserade på 2SLS med robusta standardfel. Statistisk signifikans och konfidensintervall baseras på AR-test (Andersson och Rubin 1949) enligt Finlay m fl (2013). År-FE, Region-FE och Region-trend betecknar årsspecifika fixa-effekter, regionspecifika fixa-effekter respektive regionspecifika trender. F-värde är effektiv F-statistika för IV-regressionens första steg enligt Kleibergen och Paap (2007); se Baum m fl (2003, 2007). Robusta standardfel inom parenteser för första steget och OLS-estimatet i kolumn [4].

* p<0.1, ** p<0.05, *** p<0.01.

Källa: Tillväxtanalys (2025).

Den första kolumnen i tabell 2 redovisar resultatet från IV-regressionen med Bartik-instrumentet. Skattningen implicerar att en regional ökning av relativlönen med en procent i genomsnitt medför en regional ökning av andelen civilingenjörer i ett ingenjörsyrke med 1,46 procent.

I den andra och tredje kolumnen i tabell 2 presenteras resultat från alternativa IV-skattningar. I dessa används alternativa Bartik-instrument.⁹

Baserat på de alternativa IV-skattningarna medför en ökning av relativlönen med en procent i genomsnitt en ökning av andelen civilingenjörer i ingenjörsyrken med ca en procent; se kolumn [2] och [3] i tabell 2.

Sammanfattningsvis implicerar IV-skattningarna i tabell 2 att effekten från en ökad relativlön mest sannolikt ligger i intervallet 1–1,5 procent. Notera dock att enligt de 95-procentiga konfidensintervallen kan effekten vara såväl högre som lägre, men som lägst 0,23 procent.

Slutligen är motsvarande OLS-estimat av relativlönens effekt en fjärdedel till en sjättedel av motsvarande IV-estimat; se sista kolumnen i tabell 2. Trots förväntad negativ bias är OLS-estimatet positivt och statistiskt signifikant på tioprocentnivån. Jag ser det som ytterligare stöd för att det verkligen finns en positiv effekt av den regionala relativlönen på den regionala benägenheten för civilingenjörer att arbeta i ingenjörsyrken.

5. Bristen kan bero på otillräcklig löneanpassning

Mina resultat indikerar att en högre relativlön för ingenjörer leder till att fler yrkesaktiva civilingenjörer arbetar i ingenjörsyrken. Givet den långvarigt rapporterade bristen på kvalificerade ingenjörer borde därför rimligen relativlönen för ingenjörer ha ökat över tid. Arbetsgivares konkurrens om ingenjörer ger incitament att erbjuda högre lön och gör det också lättare att rekrytera. Detta följer också från grundläggande nationalekonomiska modeller av utbud och efterfrågan på arbetskraft, i alla fall givet en fungerande marknadsekonomi.¹⁰

På nationell nivå har relativlönen för ingenjörsyrken dock inte ökat utan varit närmast konstant under perioden 2007–19. Det visas i figur 4.¹¹ Liknande resultat för en alternativ definition av ingenjörers relativlön och perioden 2000–14 finns även i Calmfors m fl (2016).

Figur 4. Löneskillnad mellan civilingenjörer i ingenjörsyrken och i icke-ingenjörsyrken, 2007–19

Anm: Relativlön är definierad som kvoten mellan civilingenjörsutbildade personers genomsnittliga lön i ingenjörsyrken och icke-ingenjörsyrken. Uppgifterna är för personer i åldern 27–59 och baseras på hela Sverige. För definitioner på civilingenjörsutbildad och ingenjörsyrken, se huvudtexten. Trenden är skattad med OLS och är inte statistiskt signifikant skild från noll.

Källa: Tillväxtanalys (2025).

Den konstanta relativlönen i kombination med IV-skattningarna i denna rapport öppnar för att den långvarigt rapporterade bristen på kvalificerade ingenjörer i Sverige delvis kan bero på en otillräcklig löneanpassning till förändrade marknadsförhållanden – en förklaring som tidigare även har framförts av Calmfors m fl (2016). I grundläggande nationalekonomiska modeller beror ”brist” just på att lönen är för låg – arbetsgivarna efterfrågar fler än vad som erbjuds till gällande lön; se vidare Tillväxtanalys (2024). Om lönerna i bristyrken då inte ökar relativt andra yrken riskerar bristen att bita sig fast.

6. Avslutande reflektioner

Relativlönen tycks ha betydelse för civilingenjörernas yrkesval

Resultaten i denna rapport indikerar att höjd relativlön för ingenjörer har potential att redan på kort sikt bidra till att motverka den rapporterade bristen på högkvalificerade ingenjörer i Sverige. Min analys visar att ökad relativlön på en regional arbetsmarknad under perioden 2008–19 medförde att proportionellt fler av de yrkesaktiva personerna med en civilingenjörsutbildning också arbetade som ingenjörer. Effekten var ekonomiskt betydande: om relativlönen för ingenjörsyrken ökade med en procent medförde det 1–1,5 procents ökning i civilingenjörernas benägenhet att arbeta som ingenjör redan under samma år.

I dag arbetar endast sex av tio utbildade civilingenjörer som ingenjör – trots den rapporterade bristen på ingenjörskompetens. Resultaten i denna artikel indikerar därmed att höjd relativlön kan vara ett sätt att öka denna siffra. Trots detta har den svenska relativlönen för ingenjörsyrken inte ökat under 2000-talet. Det tyder på att bristande löneanpassning till marknadens signaler kan vara en bidragande orsak till kompetensbristen.

Resultaten pekar därmed på att en mer konkurrenskraftig lönebildning för ingenjörsyrken kan vara ett viktigt verktyg för att öka yrkets attraktivitet och öka tillgången på ingenjörskompetens i svensk ekonomi. Kompetens som, enligt tidigare forskning, är central för innovationer och en god långsiktig ekonomisk tillväxt.

Önskvärt med mer uppmärksamhet kring koppling mellan relativlöner och brist

I den svenska offentliga eller politiska debatten lyfts sällan relativlönernas roll för den rapporterade bristen på ingenjörer eller för andra bristyrken – eller sådana framförda argument har åtminstone svårt att få fäste.¹² Eller med nationalekonomens ord, det lyfts sällan vilka ytterligare löneincitament som behövs för att fler ingenjörsutbildade ska välja ett ingenjörsyrke, eller för den delen för att fler ungdomar ska välja att påbörja och slutföra en civilingenjörsutbildning.¹³

Resultaten i denna rapport pekar dock mot att debatten och politiken i högre grad bör rikta blicken mot en potentiellt bättre fungerande lönebildning som ett medel för att motverka ingenjörsbristen. Om vi har långvarig brist på ingenjörer till följd av ihållande obalans mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden innebär det att felaktiga relativlöner – i termer av otillräcklig marknadsanpassning – sannolikt är en av grundorsakerna till den långvariga bristen.

Min slutsats är inte att den nuvarande svenska lönebildningen i stort fungerar dåligt. Det råder bred enighet om att industriavtalet och den samordnade lönebildningen har bidragit till makroekonomisk stabilitet under 2000-talet (t ex Calmfors 2017; Wennemo 2024). Däremot har avsaknaden av relativlöneökningar för bristyrken redan tidigare lyfts som ett potentiellt samhällsekonomiskt problem med den nuvarande svenska lönebildningen (Calmfors m fl 2016; Calmfors 2017).

Regeringen kan ge uppdrag för bättre kunskapsunderlag

Regeringen skulle kunna ge ett tydligt uppdrag till en myndighet att kontinuerligt analysera om utvecklingen av yrkes-relativlönerna är i linje med förändrade marknadskrafter. Genom ett sådant oberoende kunskapsunderlag kan det blir lättare för parterna att utgå från en gemensam verklighetsbild när det gäller samband mellan relativlöner och bristyrken. Och att enas kring vart lönerna potentiellt behöver höjas. Ett alternativ, som föreslagits av Lars Calmfors (t ex Calmfors 2018, 2025), är att parterna själva utser ett oberoende expertråd som ger rådgivning om var på arbetsmarknaden relativlönerna behöver korrigeras.

Framtida forskning kan ge ytterligare kunskap

Slutligen ska det betonas att resultaten i denna artikel utgör en första av förhoppningsvis flera framtida utvärderingar av kopplingen mellan relativlöner och ingenjörsbrist. Analysen bygger även på begränsade data. Alternativa data och metoder kan naturligtvis leda till andra resultat och slutsatser.

Det som dock talar för att resultaten är rimliga är att de i stort är konsistenta med tidigare forskning om hur lön påverkar yrkesval, exempelvis för personer med en lärarutbildning (Falch 2011; Grönqvist m fl 2022). Forskning från USA pekar också på att utbildade ingenjörers karriärval är känsliga för löneincitament (Salzman m fl 2013; Hunt 2016; Gilmartin m fl 2018).