Kryptoutmaningen

Varje ekonom har väl någon gång fått en fråga om bitcoin och många av oss har bara kunnat ge ett kort och trivialt svar för vi har inte vetat mer. Boken med den prosaiska titeln En samhällsvetenskaplig introduktion till bitcoin och kryptovalutor – det finns många kryptoprojekt – är ”avsedd att ge en bred ingång till kryptovalutor och dess roll i samtiden med syfte att ge en nyanserad bild av detta samhällsfenomen, för att balansera den bitvis polariserade debatten om bitcoin och andra kryptovalutor”.

Det finns många infallsvinklar på kryptovalutor och redaktörerna, ekonom-historikern Oskar Broberg och företagsekonomen Viktor Elliot, har samlat ett författargäng med kompetens från digital innovation (Andreas Nilsson), ekonomisk historia (Gabriel Söderberg), elektroteknik (Erik Agrell), filosofi (Joakim Sandberg), företagsekonomi (Marcus Gianneschi och Magnus Willesson) och juridik (Kristoffer Schollin).

Att söka yttersta orsaken till ett samhällsfenomen är vanskligt och leder snart till att man liksom Jevons i hans försök att förklara konjunktursvängningarna hamnar i solfläckarna eller något liknande. Oftast är det lämpligt att välja ett närmare avstamp. Här ges ett brett historiskt perspektiv om bakgrunden till krypto med början i Wienkongressen 1815 (Broberg och Gianneschi). Därefter behandlas hur kryptovalutor fungerar rent praktiskt (Nilsson), energiförbrukning och miljöeffekter (Agrell), marknaden för kryptovalutor (Elliot), internationell reglering av kryptomarknaden (Söderberg), kryptovalutor som betalningsmetod (Willesson), kryptokontrakt (Schollin) och den politiska filosofins relation till kryptovalutor (Sandberg). Avslutningsvis diskuterar redaktörerna vad kryptovalutor kan lära oss om vår samtid.

I början av 1990-talet skapades ett löst nätverk av tekniker och integritetsaktivister under namnet Cypherpunks. Inom nätverket diskuterades frågor om ”internets arkitektur, digitala integritetsfrågor och hur kryptografi kunde användas för att motverka övervakning” (s 41).

En annan händelse som Broberg och Gianneschi tar fasta på är finanskrisen 2008. Den engagerade inte bara den vänsterinriktade Occupy Wall Street-rörelsen utan också den interventionskritiska högern. Författarna ser ”ett nytt narrativ, som kombinerade ett tekniskt och ideologiskt arv från cypherpunkrörelsen med de kritiska röster som höjdes mot statliga krispaket. Förtroendekrisen för det finansiella systemet kom alltså att utgöra en jordmån för idén att en ny form av pengar skulle vara lösningen på det globala finansiella systemets logik” (s 42).

Denna utgångspunkt kallar författarna ett bitcoinnarrativ och de urskiljer några olika aspekter. En handlar om motstånd mot ett framväxande övervakningssamhälle i digitaliseringens spår. En annan handlar om privat ägande som en fundamental institution och ”bitcoin som en frigörande kraft för individen att göra upp med klåfingriga politiker, monopolsökande privata aktörer och kvävande kollektivism” (s 43).

En tredje aspekt gäller bitcoin som pengar. Förespråkarnas förhoppningar om att bitcoin skulle ersätta vanliga pengar som betalningsmedel har inte infriats. Det är främst som investeringsobjekt som kryptovalutan i någon mån förekommer.

Det är omöjligt att göra någon exakt beräkning av kryptovalutors energiförbrukning och miljöeffekter, men det är en viktig fråga som behandlas av Erik Agrell. Jag noterar att en vanlig korttransaktion enligt en beräkning kräver ca 1,5 Wh per transaktion medan en bitcointransaktion skulle kräva hela ”400 kWh per transaktion, vilket ungefärligen motsvarar att ha ugnen igång på 200°C i en månad” (s 86). Enligt en annan beräkning skulle en bitcointransaktion ”bara” kräva 18 000 gånger mer energi än en korttransaktion. Elåtgången kan verka förskräckande men författaren pekar på att en annan s k konsensusmekanism, t ex proof-of-stake som används av ether, bara kräver en mycket liten bråkdel av den el som krävs av proof-of-work, som nu används av bitcoin.

En annan intressant teknisk fråga gäller bitcoinelektronikens genomsnittliga ekonomiska livslängd. Den uppskattas i en refererad artikel till bara 1,29 år. ”Därefter skrotas utrustningen eftersom den är så specialiserad att den inte kan användas till något annat, inte ens produktion av andra typer av kryptovalutor” (s 92).

Kryptovalutor skapades utanför de traditionella finansiella systemen och en ideologisk idé var att de skulle stå fria från statlig och överstatlig reglering. Därför är Gabriel Söderbergs kapitel om internationell reglering av kryptomarknaden särskilt intressant. Kryptomarknaden har fått en allt starkare anknytning till det traditionella finansiella systemet, och efter hand som den växer skulle den kunna bli systemhotande på så vis att en kris på kryptomarknaden sprider sig till andra finansiella marknader. Nationell och internationell reglering blir då relevant och det innebär samtidigt att det tidiga ideologiska motivet bakom ”fria” valutor utmanas.

Utöver de frågor som boken ger information om så var det en som jag hade när jag började läsningen och som i stort sett återstår, även om Joakim Sandberg tangerar den i sitt kapitel om kryptovalutor och politisk filosofi: Hur skulle den ekonomiska politiken behandla traditionella frågor som sysselsättning och prisstabilitet i ett bitcoinsamhälle, om de alls skulle kunna behandlas?

Ett grundproblem är de extremt stora variationerna i bitcoins värde gentemot vanliga valutor och följaktligen gentemot varor och tjänster. Mellan 13 mars 2020 och 12 mars 2021 steg värdet på en bitcoin från 50 476 kr till 519 451 kr, dvs med 929 procent. Konsumentprisindex, som baseras på priserna på varor och tjänster i kronor, steg med 1,69 procent mellan mars 2020 och mars 2021, dvs var nästan oförändrat.

Vi hade däremot en mycket kraftig deflation under perioden om konsumentpriserna i stället uttrycks i bitcoin. Varu- och tjänstekorgen i KPI kostade bara en bråkdel räknat i bitcoin i mars 2021 jämfört med mars 2020. ”Konsumentprisindex”, hypotetiskt baserat på bitcoin i stället för kronor, sjönk med hela 90 procent under perioden.¹

Lite senare, från 12 november 2021 till 11 november 2022, sjönk priset i kronor på bitcoin med 69 procent medan ”konsumentprisindex” beräknat på KPI-korgens priser i bitcoin steg med ca 263 procent. Det var alltså en oerhörd inflation om priserna på varor och tjänster räknas i bitcoin.

Dessa väldiga svängningar i konsumentpriserna uttryckta i bitcoin passerade nästan obemärkta i den reala ekonomin, debatten och politiken. Det beror naturligtvis på att bitcoin används i så liten utsträckning att valutan knappast påverkade resten av ekonomin. Man kan leka med tanken att bitcoin tvärtom hade varit den dominerande valutan i landet. Hur skulle statsmakten då med ekonomisk politik hantera de extrema förändringarna i prisnivån och effekterna på både de finansiella och de reala marknaderna?

En första reflektion är att variationerna i bitcoins värde kanske inte hade varit lika stora om den använts i större utsträckning. Aktier har vanligen en koppling till en fysisk verklighet i form av byggnader, maskiner, organisation och produktion. Vanliga pengars värde backas upp av en centralbank. Bitcoin har inget av dessa tröghetselement mot svängningar. Att förväntningarna och därmed priset kan variera kraftigt på en totalt sett mycket liten tillgång som bitcoin, som saknar traditionella svängningsdämpare, är kanske inte så märkligt. Det är en obesvarad empirisk fråga huruvida en allmän användning av bitcoin som betalningsmedel hade varit tillräckligt för att göra variationerna i dess värde gentemot varor och tjänster harmlösa och effekterna på sysselsättning och produktion hanterliga med finanspolitik, för så mycket penningpolitik hade det inte kunnat bli med nuvarande konstruktion av bitcoin. Eller vore det grunden till ekonomiskt kaos?

En samhällsvetenskaplig introduktion till bitcoin och kryptovalutor gör ingen läsare till expert på bitcoin och andra kryptovalutor, men det har inte heller varit syftet. Målet att ”ge en bred ingång till kryptovalutor och dess roll i samtiden med syfte att ge en nyanserad bild av detta samhällsfenomen” är väl uppfyllt.