Mer och samtidigt mindre jämställdhet – Kina under tre decennier
Jämställdhetens utveckling i Kina sedan slutet av 1980-talet behandlas med betoning på befolkningen i städerna där en majoritet av landets befolkning numera lever. En bakgrund ges och vi beskriver hur könsmässiga skillnader utvecklats under olika livsfaser: Före, under och efter arbetslivet. Skillnaderna mellan kvinnor och män med avseende på utbildningens längd liksom i pensionsinkomster har minskat. Mot detta står att urbana kinesiska kvinnors situation under arbetsaktiva åldrar entydigt har försämrats jämfört med den för män. Skäl till denna utveckling inkluderar ökade löneskillnader, näringslivets privatisering samt ett selektivt utträde ur arbetskraften. Artikelns avslutas med en blick mot framtiden.
Jämställdhet är högt på den politiska dagordningen i dagens Sverige. Detta har befrämjats av att kvinnor kommit att bli väl representerade i de politiska församlingarna och att familjepolitik har etablerats som ett viktigt politikområde. Redan för tre kvarts sekel sedan infördes det allmänna barnbidraget i Sverige. Därefter har vårt land upplevt framväxten av en kraftigt subventionerad barnomsorg utanför hemmen och av generösa föräldraförsäkringsförmåner. I dagens Sverige utbildar sig den typiska unga kvinnan minst lika länge som den jämngamle mannen. Därtill har i arbetsföra åldrar kvinnors arbetskraftsdeltagande kommit att bli lika högt som männens. Även om ett könsmässigt lönegap fortfarande kvarstår har det krympt kraftigt.1 Men hur har jämställdheten i Kina förändrats under de gångna tre decennierna? Detta är ämnet för artikeln.
Kinas historia är på många sätt helt annorlunda än vad som upplevts av dagens invånare i Sverige och deras föregångare. Därför börjar denna artikel med en kort historisk exposé över de drastiska förändringar som Kinas näringsliv har genomgått sedan slutet av 1980-talet. Den fortsätter med en diskussion om Kinas förändrade socialpolitik och där kontrasteras förhållandena i Kina mot sådana för läsaren förmodat i mer bekanta nordeuropeiska välfärdsstater. Efter dessa bakgrundsbeskrivningar följer tre avsnitt vilka bygger på den aktuella litteraturen och illustreras med data från the China Household Income Study (CHIP).2 Vi behandlar könsmässiga skillnader i utbildningens längd, i arbetskraftsdeltagande och löner samt till sist skillnader mellan kvinnor och män med avseende på pensioner. Till sist summeras artikelns huvudbudskap och en blick mot framtiden görs.
- Det förändrade näringslivet3
Sedan 1980-talets slut har Kina utvecklats från att tillhöra världens fattigaste länder till att av Världsbanken klassificeras som ett ”övre medelinkomstland”. Det innebär att Kina numera tillhör samma kategori som många länder på Balkan.4 Till kategorin ”övre medelinkomstländer” hör även Bulgarien, en medlem av den Europeiska unionen. Kinas snabba ekonomiska utveckling har inneburit en snabb tillväxt av dess medelklass. Även om denna fortfarande utgör en befolkningsmässig minoritet av sitt lands befolkning är den i absoluta tal synnerligen stor.5
Vid slutet av 1980-talet gick planepoken i Kina mot sitt slut. Då var Kina ett land där hela 74 procent av befolkningen levde på dess landsbygd.6 På landsbygden var patriarkala värderingar förhärskande och hade stor betydelse för dagligt liv. Huvuddelen av den där helt dominerande jordbruksproduktionen konsumerades av dess producenter. Landsbygdshushållen var dock förpliktigade att mot låg ersättning leverera jordbruksprodukter till stadsbefolkningen. Den jord som bönderna brukade beskattades. Till bilden hör även att medlemmar av landsbygdsbefolkningen, med få undantag, inte var berättigade till socialförsäkringsförmåner och subventionerad sjukvård. Därtill hade landsbygdsföräldrar att då betala avgifter för sina barns obligatoriska skolgång.7
Sedan Folkrepubliken etablerades, och under flera decennier framåt, var nästan alla vuxna medlemmar av den kinesiska stadsbefolkningen i arbetsför ålder sysselsatta i offentligt ägda arbetsenheter. Sådan anställning varade som regel från avslutad utbildning till pensioneringen. Förutom en låg lön hade stadsinvånarna genom sin arbetsenhet tillgång till en billig bostad med basal standard men med mycket låg hyra samt vissa sociala tjänster. Mekanismen och utfallet av lönesättning liknande vad som tidigare hade etablerats i Sovjetunionen, som under decennier var en förebild för Folkrepubliken Kina. Men det fanns även tydliga skillnader. Till exempel var det könsmässiga lönegapet i Kinas städer mindre än dess motsvarighet i Sovjetunionen.8 Den internationella litteraturen om orsaker till lönegapet mellan kvinnor och män i dagens rika länder pekar på den kritiska rollen som kvinnors avbrott från yrkeslivet spelar för deras löner.9 I urbana Kina var en kvinnas avbrott från arbetslivet på grund av barnafödande oftast kortvarigt och ägde rum bara en gång.
En förutsättning för systemet som separerade landsbygdsbefolkningen från stadsbefolkningen var att dessa två registrerades och att personer med landsbygdsregistrering förblev på landsbygden.10 Under decennier var migrationen från land till stad liten. Därigenom kom Kinas städer att i huvudsak sakna sådana slumområden som i dag finns i många av dagens utvecklingsländer. Men separationen av befolkningen i städerna från den på landsbygden innebar att inkomstgapet mellan boende i dessa två delar länge var synnerligen stort.11
Övergången från plan- till marknadsekonomi i Kina startade i början av 1990-talet. Den ägde först rum på landsbygden med att Folkkommunerna avskaffades, en förändring som ledde till snabb ökning av jordbruksproduktionen. Under andra hälften av 1990-talet nådde systemförändringarna städerna. Omställningen ledde till ett minskat arbetskraftsdeltagande och att arbetslöshet uppstod. Förändringen påverkade starkast, som vi kommer att återkomma till, medelålders och äldre kvinnor. Oproportionerligt många sådana arbetare kom att lämna arbetslivet och bland kvinnor som blev kvar kom löneutvecklingen att bli mindre gynnsam än för män.
Men i takt med att städernas privata sektor kom att tillväxa under 2000-talet minskade sysselsättningsproblemen i städerna. Av betydelse för denna artikels ämne är att i Kinas privata sektor betonas inte strävan mot jämställdhetsmål lika starkt som i de tidigare dominerande statliga företagen. Det bör även framhållas att sedan nu ca ett decennium, och sedan Xi Jinping kommit till den politiska makten, har utvecklingen mot en minskad statlig roll i Kinas ekonomi upphört. När det gäller vissa aspekter har förändringens riktning kommit att bytas till sin motsats. Kinas ekonomi kan i dag beskrivas som en blandekonomi med ett stort statligt ägande och där gränsen mellan statligt och privat i många fall är oklar. När denna text skrivs har Kina en växande ekonomi, men tillväxttakten är lägre än under åren före coronaepidemin.
En annan process av stor betydelse för vad som studeras i denna artikel är Kinas mycket snabba urbanisering. Väsentligen har denna sin grund i landets snabba ekonomiska utveckling. Sedan en tid har minskande svårigheter för personer med landsbygdsregistrering att flytta till städerna också bidragit. År 2021 levde hela 65 procent av Kinas totala befolkning i dess städer och alltså bara 35 procent på landsbygden.12 Till bilden hör att under den mycket snabba urbaniseringen har många migranter från landsbygden kommit att behålla sin landsbygdsregistrering (hukou). Sådana personer har inte samma sociala rättigheter som personer med en urban registrering.
Den typiske migrantarbetaren har en väsentligt lägre lön per arbetad timme än yrkesverksamma personer som är registrerade i en stad. Denna skillnad motverkas dock av att migrantarbetaren oftast arbetar flera timmar under ett år än dess motsvarighet med urban registrering. Känt är att åren närmast före coronautbrottet steg migrantarbetarnas löner snabbare än lönerna bland arbetare med urban registrering. Även politiken har ändrats då uppdelningen efter registrering har kommit att försvinna i mindre och medelstora städer. Migrantarbetarnas snabbt höjda löner har inneburit att skillnader i risken för fattigdom mellan migranthushåll och sådana som registrerats med urbant hukou kom att minska åren före coronautbrottet.13
- Socialpolitiken och dess förändring
Socialpolitik i Kina skiljer sig på många sätt från dess motsvarighet i nordeuropeiska länder. Vissa förmåner som en nordeuropé tar som givna saknas helt i dagens Kina och det finns exempel på att landets politik haft direkt motsatt syfte än den i norra Europa. Paradexemplet är att i många europeiska länder kom familjepolitik att introduceras med syfte att motverka ett lågt barnafödande. Befolkningsutvecklingen i Kina sågs däremot länge som problematisk av direkt motsatt skäl: Att för många barn föddes. Ettbarnspolitiken som infördes i Kina år 1979 innebar att förbrytelser mot denna bestraffades med hårda sanktioner. Högst troligen ledde politiken därmed till färre födslar, särskilt i städerna där sanktionsmöjligheterna var störst.14 Men Kinas politiker har senare kommit att se de numera låga födelsetalen som ett problem och reviderat politiken. År 2015 trädde en betydelsefull förändring i kraft som innebar att flertalet par kom att tillåtas att lagligt ha två barn. Redan år 2021 kom nästa ändring vilken innebar att ett par tillåts ha tre barn.
En exposé om den svenska socialpolitikens historia kan inledas med att ett försörjningsmässigt golv för hushåll inrättades redan under 1700-talet. Då etablerades fattigvårdsunderstödet som en uppgift för lokalstaten att organisera och finansiera. I Kina ägde motsvarande rum under 1990-talet och då först i städerna. Bakgrunden har berörts ovan: Att arbetslöshet kom att bli ett socialt problem av avsevärd magnitud. Först några år senare utsträcktes socialbidragssystemet till att även omfatta landsbygdsbefolkningen.
Sedan flera generationer kan alla uppvuxna i Sverige se fram emot att motta en ålderspension. I Kina var däremot pensionsersättningar länge koncentrerade till segment av stadsbefolkningen. Bästa pensionsvillkor har personer med tidigare anställning vid en statlig institution. Under den omstrukturering som började mot slutet av 1990-talet inträffade inte sällan att statliga företag kom att hamna i så stora ekonomiska svårigheter att deras tidigare anställda blev helt utan pension. Länge gällde att nästan alla tillhöriga Kinas landsbygdsbefolkningen var helt utan pension. I stället var äldre personer boende på landet hänvisade till att försöka vara ekonomiskt aktiva även i hög ålder och till ekonomiskt stöd från sina närstående. Men sedan relativt nyligen kan även de allra flesta av landsbygdens befolkning se fram emot en ålderspension, även om denna i regel inte räcker till en full försörjning.
Invånare på Kinas landsbygd var länge helt hänvisade till sin familjs resurser för att kunna betala sin sjukvård och utbildning. Även i dessa avseenden har stadsbefolkningen haft, och har fortfarande, en bättre situation. Denna beskrivning gäller trots att politikförändringar har lett till ökad betydelse av det offentliga för att finansiera även landsbygdsbefolkningens välfärdstjänster. Det faktum att många kinesiska hushåll riskerar att själva behöva betala mycket för sina medlemmars sjukvård och deras högre utbildning har fört med sig att det privata sparandet i Kina är stort. Dessutom sparar många för att köpa en privatägd bostad då de allra flesta bostäderna, även i städerna, numera är privatägda. Att Kinas kreditmarknad är förhållandevis outvecklad är ett ytterligare skäl till det höga privata sparandet.
- Ökad jämställdhet före arbetslivet
Enligt traditionen lämnar en ung kvinna på Kinas landsbygd sina föräldrars hushåll i och med giftermålet för att därefter tillsammans med mannen ingå i sina svärföräldrars hushåll. Av detta följer att landsbygdens föräldrar har mindre incitament att investera i sina döttrars utbildning än i deras söners.
Numera finns flera studier av graden av jämställdhet i utbildning i Kina och hur denna har förändrats. Författarna av en metaanalys som undersökt ett antal sådana studier från slutet av 1980-talet och framåt drar flera slutsatser. Zeng m fl (2014) skriver att dessa studier visar att även om könsmässiga utbildningsskillnader har minskat i Kina, så kvarstår vissa. Det finns numera nästan inga tecken på att flickor i städerna är eftersatta och detsamma gäller på landsbygden beträffande den numera obligatoriska nioåriga utbildningen. Däremot är utbildning utöver den obligatoriska för flickor på landsbygden fortfarande eftersatt jämfört med den för pojkar, även om skillnaden är mindre än tidigare.
Tabell 1. Antal utbildningsår bland kvinnor och män i åldern 25 till 35 år på landsbygden och i städerna i Kina 1988, 2002 och 2018. Genomsnitt
Anm: Klassificeringen utgår från personernas registrering undersökningsåret, inte var de fötts. En minoritet av de personer som vid mättillfället hade urban hukou var födda på landsbygden.
Källa: Beräkningar från CHIP 1988, 2002 och 2018. Sampelvikter har använts.
Vi använder nu data från China Household Income projekt för att visa hur könsmässiga skillnader i utbildningens längd förändrats sedan 1980-talets slut och fokuserar på unga vuxna, dvs personer i åldern 30–35 år. Tabell 1 visar att skillnader i utbildningens längd mellan män och kvinnor i Kina som helhet har minskat kraftigt under de decennier som här studerats. Medan det könsmässiga gapet till unga kvinnors nackdel var 1,8 utbildningsår 1988 hade det minskat med två tredjedelar till 0,6 utbildningsår 2018. Trots att gapet mellan unga män och unga kvinnor har minskat på landsbygden är detta fortfarande större än bland personer boende i städerna (vare sig det handlar om migranter eller personer med ett urbant hukou).
I denna artikel fokuserar vi på skillnader mellan män och kvinnor. En läsare bör förstå att det finns flera andra utbildningsskillnader i Kina som inte är resultat av personernas och hushållens beslut. En mycket viktig sådan är att förutsättningarna att genomgå en lång utbildning är klart sämre för unga på landsbygden än om personen vuxit upp i en stad (Golley och Kong 2018).
- Minskad jämställdhet under arbetslivet15
Att övergången till marknadsekonomi i Kina sedan andra delen av 1990-talet har påverkat städernas kvinnor mindre gynnsamt än männen kan förstås som resultatet av olika, inte nödvändigtvis oberoende, processer. En är att i Kina har lönerna kommit att bli mer ojämnt fördelade. Som i många andra länder tenderar kvinnor i urbana Kina att ha en lägre position än män i lönernas fördelning. När lönerna blir mer ojämnt fördelade får detta som direkt konsekvens att kvinnors genomsnittliga lön faller jämfört med männens genomsnittliga lön. Eller annorlunda uttryckt: Det könsmässiga lönegapet har kommit att vidgas eftersom kvinnor ”simmade mot strömmen”.
Ett andra sätt att förstå utvecklingen av det könsmässiga lönegapet i urbana Kina tar utgångspunkt i den radikala omstöpning av den kinesiska ekonomins ägarstruktur som har skett. Som vi diskuterat minskade den statliga sektorn snabbt från 1990-talets senare del och några år framåt. Politiska mål om små könsmässiga löneskillnader kan vara lättare att nå i den statliga sektorn än i den privata där traditionella könsnormer kan ha ett friare spelrum när löner sätts. Alltså följer att den kinesiska ekonomins, under några år drastiskt förändrade ägarsammansättning lett till ett ökat genomsnittligt könsmässigt lönegap.
Ett tredje sätt att närma sig förståelsen av förändringar i det könsmässiga lönegapet och i förvärvsarbete i urbana Kina är att rikta blicken mot arbetsfördelningen inom hushållen. Före införandet av de ekonomiska reformerna tillhandahöll de offentligt ägda företagen t ex barnomsorg till låga avgifter. Men den ekonomiska omstruktureringen innebar att sådana tjänster blev kostsammare för hushållen. Det kom att bli socialt mer accepterat för medelålders och äldre kvinnor att avstå från förvärvsarbete för att i stället ta hand om sina barnbarn och sköta hushållsarbete. Steget ut ur arbetslivet underlättades av att möjligheten att förtidspensioneras ökade under omstruktureringsåren för övertaliga medelålders och äldre arbetare. Inte oväntat var en majoritet av de personer som förtidspensionerades kvinnor.
Numera finns ett stort antal publicerade studier vilka har analyserat hur könsskillnader på arbetsmarknaden i urbana Kina, och i viss utsträckning på dess landsbygd, har utvecklats sedan slutet av 1980-talet. Litteraturen är stor nog för att vara föremål för forskning. Iwasaki och Ma (2020) drar flera slutsatser från en metaanalys vilken täcker inte färre än 199 studier för perioden 1978 till 2018. Författarna skriver att även om det könsmässiga lönegapet i Kina i början av perioden var såväl statistiskt signifikant som ekonomiskt meningsfullt var det litet sett ur ett internationellt perspektiv.16 Lönediskriminering mot kvinnor i Kina varierar med såväl plats som sektor. Den är allvarligare på landsbygden än i städerna och större i privatägda företag än i statliga företag. Befintliga studier föreslår, med eftertryck, att det könsmässiga lönegapet i Kina har ökat dramatiskt under övergången mot marknadsekonomi.17 Till dessa slutsatser kan läggas att enligt Wu (2022) har förändringen år 2015 från en- till tvåbarnspolitik lett till ett ytterligare minskat arbetsutbud bland mödrar.
Figur 1. Det könsmässiga lönegapet i urbana Kina 1988 till 2018
Anm. Det könsmässiga lönegapet har beräknats för observationer med positiv lön.
Källa: Beräkningar utifrån CHIP.
Figur 2. Procentandel sysselsatta kvinnor och män i urbana Kina 1988 till 2018
Anm: Sysselsättningsandelarna har beräknats som kvoten mellan antalet sysselsatta och befolkningen i yrkesverksamma åldrar. Sysselsatta är personer i åldern 16 till 60 år som rapporterade att de var sysselsatta under mätåret.
Källa: Beräkningar utifrån CHIP.
Vi använder nu data från CHIP för att beskriva hur könsmässiga skillnader i arbetskraftsdeltagande och i löner i urbana Kina förändrades från 1988 till 2018. Figur 1 visar att det aggregerade könsmässig lönegapet ökade snabbt under delperioden 1995 till 2013. Medan den genomsnittliga lönen för kvinnor under det förstnämnda året var 74 procent av motsvarande för män, hade talet minskat till 59 procent år 2013. Figur 2 visar hur sysselsättningen för kvinnor och män i yrkesaktiva åldrar förändrades i urbana Kina, även detta för perioden 1988 till 2018. Figuren illustrerar att medan mäns sysselsättning endast förändrats marginellt under dessa tre decennier sjönk den bland kvinnor kraftigt mellan åren 1995 och 2013 och har knappast återhämtats därefter. Gapet i sysselsättning mellan män och kvinnor var alltså betydligt större 2018 än tre decennier tidigare.
- Ökad jämställdhet i städerna efter arbetslivet18
Det finns ett funktionellt samband mellan det könsmässiga lönegapet och det könsmässiga pensionsgapet: Hur mycket en person mottar som ålderspension är i regel positivt relaterat till hennes/hans arbetshistoria. Personer som arbetat många år för en hög lön tar vanligtvis emot en högre pension än sådana med en kort arbetshistoria och/eller en låg arbetsinkomst. På grund av avbrott i samband med barnafödande, tidigare utträde från arbetslivet och färre arbetade timmar har kvinnliga pensionärer i regel en lägre pension än manliga pensionärer. Av detta följer att i de flesta samhällen finns en könsmässig skillnad i pension till kvinnors nackdel (Bettio m fl 2013).
Även i Kina bestäms i stor utsträckning hur stor ålderspension en person mottar av dennes tidigare lön under dennes yrkesverksamma period. Som vi sett ovan har det könsmässiga lönegapet ökat under de tre decennier som här studeras. Därför ligger det nära till hands att förmoda att även det genomsnittliga gapet i pensioner mellan kvinnor och män i urbana Kina skulle ha ökat sedan slutet av 1980-talet. Sant är att det finns några tidigare studier av det könsmässiga gapet i pensioner i urbana Kina, se t ex Zhao and Zhao (2018), vars resultat möjligen kan tolkas i sådan riktning. Men Gustafsson m fl (2023) är den första som studerat hur det könsmässiga pensionsgapet i Kina har förändrats över tiden. Denna studie visar en bild direkt motsatt till vad som ovan skisserats: Det genomsnittliga pensionsgapet mellan kvinnor och män i urbana Kina var år 2018 avsevärt mindre än det som observerades för år 1988. Samma studie visar att år 2018 var det genomsnittliga könsmässiga pensionsgapet i urbana Kina ungefär lika stort som dess motsvarighet i samtida rika länder.
Hur kan resultaten om ett minskat könsmässigt pensionsgap i urbana Kina förstås? En central förklaring är att vid slutet av 1980-talet var faktiskt anmärkningsvärt många av städernas äldre kvinnor helt utan pensionsinkomst. Data visar att hela 60 procent av kvinnor äldre än 60 år boende i Kinas städer då helt saknade pensionsinkomst. Detta procenttal kan jämföras med att motsvarande bland jämngamla män inte var högre än 22 procent. Denna skillnad mellan kvinnor och män har sin grund i att anmärkningsvärt många äldre kvinnor i Kinas städer inte hade uppnått en formell status som löntagare före utträdet från arbetslivet. Förhållandet kom dock att förändras och många kvinnor som senare trädde ut ur arbetslivet blev pensionsmottagare. Därtill kom att förbättrade villkor för pensionärer i urbana Kina införda 2009 och 2010 främst påverkade kvinnor.
Det bör dock påpekas att resultatet om minskat könsmässigt pensionsgap i urbana Kina högst troligen är specifikt för den period som studerats, dvs åren från 1988 till 2018. När numera huvuddelen av kvinnorna i urbana Kina, liksom majoriteten av männen, är berättigade till ålderspension kan det förutspås att i framtiden kommer pensionsgapet mellan kvinnor och män i urbana Kina att vidgas. Mekanismen har berörts ovan: De ökande skillnaderna mellan kvinnor och män i arbetsmarknadsdeltagande samt i löner.
- Slutord
Denna artikel har handlat om hur jämställdhet utvecklats i Kina sedan slutet av 1980-talet med viss betoning på befolkningen i städerna där en majoritet numera lever. Utvecklingen av jämställdheten före, under och efter arbetslivet har beskrivits och vi har refererat forskningsresultat samt återgett statistiska uppgifter. Genomgången har visat att könsmässiga skillnaderna i utbildning och pensionsinkomster har minskat. Mot detta står att könsmässiga skillnader under arbetsaktiva åldrar har ökat mycket tydligt. Det senare är därmed en förändring direkt motsatt vad som under samma period upplevts i många rika länder.
Vad kan sägas om den framtida utvecklingen av ekonomisk jämställdheten i Kina? Att jämställdheten i Kinas arbetsliv sedan 1980-talets slut har minskat innebär en impuls mot ökade framtida könsmässiga skillnader i pensionsinkomster. En annan förändringsimpuls kan komma från den demografiska utvecklingen i Kina som redan i dag ganska väl kan förutses. Numera är en kinesisk kvinnas förväntade livslängd (82 år) – lika lång som för en man boende i Sverige. Därtill gäller att numera föds historiskt sett anmärkningsvärt få barn i Kina. Den kinesiska befolkningen kommer att åldras snabbt.
Vilken konsekvens kan Kinas åldrande befolkning ha för jämställdheten mellan män och kvinnor? Pensionernas finansiering kan bli en betydelsefull framtida utmaning för Kina. Detta åtminstone om den ekonomiska tillväxten fortsätter att, som under de allra senaste åren, vara förhållandevis låg. Under sådana förutsättningar kan det bli svårt för Kina att bibehålla sin nuvarande låga allmänna pensionsålder i dess urbana delar där numera befolkningsmajoriteten bor. Där är i dag den typiska åldern för att bli ålderspensionär 60 år för män och inte högre än 55 år för kvinnor. Dessa åldrar är avsevärt lägre än i både norra Europa och det samtida Ryssland. Särskilt det senare är anmärkningsvärt eftersom Ryssland har en betydligt högre BNP per capita än Kina samtidigt som dess befolkning har en kortare förväntad livslängd.19
Om utträdet från arbetslivet ska komma att ske senare i urbana Kina än i dag krävs att förutsättningarna och incitamenten för att fortsätta att förvärvsarbeta i förhållandevis hög ålder förbättras. En sådan utveckling kan äga rum om arbetsmarknaden för äldre förbättras genom att sådana arbetare inte kommer att utsättas för lika stark konkurrens från förhållandevis unga migrantarbetare. Därtill kan en förändringsimpuls komma från att den kinesiska familjepolitiken ges drag som liknar vad som i dag existerar i norra Europa. Detta skulle i så fall innebära en aktivare roll för det offentliga genom introduktion av allmänna barnbidrag, ökade subventioner för barnomsorg utanför hemmet samt förhållandevis generösa föräldraförsäkringsförmåner.20 En annan typ av motivering för att höja ambitionsnivån för familjepolitiken i Kina handlar om det önskvärda med att förbättra situationen för många barn som växer upp på Kinas landsbygd. Det kan argumenteras att om så inte sker riskerar Kinas ekonomiska tillväxt att avstanna.21
Men en kanske troligare utveckling är att ett Kina, med en inkomstnivå som närmar sig flera EU-länder, kommer att införa en socialpolitik med drag av den i dagens Sydeuropeiska länder. För att en sådan utveckling är trolig talar att i Kina är kvinnor kraftigt underrepresenterade i de politiska enheter som beslutar om politiken. Om denna riktning följs leder det till att unga vuxna i Kina även framgent kommer att bo kvar i sina föräldrars hushåll till förhållandevis hög ålder. Barnafödandet förblir lågt och traditionella könsmönster kommer att bibehållas. Samtidigt avslutar många vuxna sitt yrkesliv vid förhållandevis låg ålder. Om utvecklingen tar denna riktning kommer även i framtiden Kinas socialpolitiska förmåner att riktas mot personer som nått livets senare fas. Vi kan alltså konstatera att det blir en spännande uppgift att följa vilken väg Kina kommer att ta i framtiden, även vad gäller ämnet för denna artikel.
1 Det var 19 procent 2005 men det hade nästan halverats (tio procent) till år 2022 (Källa: Medlingsinstitutet 2023). Dock är den ålderspensionen som en typisk svensk kvinna mottar betydligt lägre än den som mottas av den typiske mannen.
2 För en beskrivning av olika hushållsdata och deras användbarhet för att spegla förhållanden i Kina, se Gustafsson m fl (2014). Cai m fl (2023) sammanfattar vilka slutsatser som kan dras utifrån analyser av China Household Income Study (CHIP).
3 För en utförlig och läsvärd framställning av den kinesiska ekonomins och dess förändring, se Naughton (2018).
4 Flertalet av Jugoslaviens efterföljarländer (Bosnien, Kosovo, Montenegro, Nord Makedonien och Serbien) liksom Albanien räknas som ”över medelinkomstländer”.
6 Procenttalet avser år 1988. Källa: National Bureau of Statistics (2022).
9 För förhållanden i Norden, se t ex Gupta m fl (2008) och Kleven (2019).
10 Se Chan (1999).
11 Se Sicular m fl (2007).
12 National Bureau of Statistics (2022).
13 Gustafsson och Ding (2023).
14 Enligt en bedömning ledde politiken till att den redan pågående fertilitetsminskningen accelererade under några år. Men för att nå och upprätthålla utvecklingen mot Kinas låga fertilitet på lång sikt hade den ekonomiska utvecklingen en mer fundamental roll (Zhang 2017). För utförligare information om Kinas befolkningsutveckling, se Kolk och Pårup (2023).
15 Detta avsnitt bygger på delar av kapitel 9 i Cai m fl (2023).
16 Trots att det könsmässiga lönegapet har ökat i urbana Kina är det fortfarande mindre än motsvarande i urbana Ryssland (Gustafsson m fl 2015).
17 Den nya studien av He och Wu (2021) visar att kinesiska kvinnors situation i arbetslivet, till skillnad från den för män, påverkas negativt av att ingå äktenskap och ha barn. Detta mönster blev tydligare under reformprocessens senare fas.
18 Detta avsnitt bygger på Gustafsson m fl (2023).
19 Se Gustafsson m fl (2021).
20 Om detta se Guo och Xiao (2013).
21 Se Rozelle och Hell (2020).
Bettio, F, T Platon och B Gianni (2013), ”The Gender Gap in Pensions in the EU”, European Network of Experts on Gender Equality, Fondazione Giacomo Brodolini, https://imagenes.publico.es/resources/archivos/2013/6/3/1370241549282Informe%20Comision%20Europea.pdf.
Cai, M, B Gustafsson och J Knight (2023), Economic Transformation and Income Distribution in China over Three Decades, Series Elements in Development Economics, Cambridge University Press, Cambridge.
Chan, K W (1999), ”The China Hukou System at 50”, Eurasian Geography and Economics, vol 50, s 197–221.
Golley, J och S T Kong (2018), ”Inequality of Opportunity in China’s Educational Outcomes”, China Economic Review, vol 51, s 116–128.
Guo, J och S Xiao (2013), ”Through the Gender Lens: A Comparison of Family Policy in Sweden and China”, China Journal of Social Work, vol 6, s 228–243.
Gupta, N D, N Smith och M Verner (2008), ”The Impact of Nordic Countries’ Family Friendly Policies on Employment, Wages, and Children”, Review of Economics of the Household, vol 6, s 65–89.
Gustafsson, B och S Ding (2023), ”China’s Urban Poor – Comparing Twice Poverty between Residents and Migrants in 2013 and 2018”, China Economic Review, vol 80, s 102–112.
Gustafsson, B, S Li och L Nivorozhkina (2015), ”Yuan and Rubles: Comparing Wage Determination in Urban China and Russia at the Beginning of the New Millennium”, China Economic Review, vol 35, s 248–265.
Gustafsson, B, S Li, L Nivorozhkina och K Katz (2001), ”Rubles and Yuan: Wage Functions for Russia and China”, Economic Development and Cultural Change, vol 50, s 1–18.
Gustafsson, B, S Li och H Sato (2014), ”Data for Studying Earnings, the Distribution of Household Income and Poverty in China”, China Economic Review, vol 30, s 419–431.
Gustafsson, B, L Nivorozhkina, och H Wan (2021), ”Working beyond the Normal Retirement Age in Urban China and Urban Russia”, IZA Journal of Development and Migration, vol 12, nr 1.
Gustafsson, B, P Zhan och H Jia (2023), ”How and Why the Gender Pension Gap in Urban China Decreased between 1988 and 2018”, under utgivning i Economic Development and Cultural Change.
He, G och X Wu (2021), ”Family Status and Women’s Career Mobility during Urban China’s Economic Transition”, Demographic Research, vol 44, s 189–224.
Iwasaki, I och X Ma (2020), ”Gender Wage Gap in China: A Large Meta-analysis”, Journal for Labour Market Research, vol 54, artikel 17.
Kleven, H, C Landais och E Egholt Sögaard (2019), ”Children and Gender Inequality: Evidence from Denmark”, American Economic Journal: Applied Economics, vol 11, s 181–209.
Knight, J och L Song (1999), The Rural-Urban Divide Economic Disparities and Interactions in China, Oxford University Press, Oxford.
Kolk, M och H Pårup (2023), Kinas demografiska utveckling och dess betydelse för framtiden, Rapport 8, Nationellt Kunskapscentrum om Kina, Stockholm.
Medlingsinstitutet (2023), Löneskillnaden mellan kvinnor och män 2022. Vad säger den officiella lönestatistiken?, Medlingsinstitutet, Stockholm.
National Bureau of Statistics (2022), China Statistical Yearbook 2022, China Statistical Press.
Naughton, B (2018), The Chinese Economy: Adaption and Growth, andra upplagan, MIT Press, Cambridge MA.
Rozelle, S och N Hell (2020), Invisible China. How the Urban-Rural Divide Threatens China’s Rise, Chicago University Press, Chicago.
Sicular, T, X Yang och B Gustafsson (2022), ”The Rise of China’s Global Middle Class in International Perspective”, China & World Economy, vol 30, s 5–27.
Sicular, T, Y Ximing, B Gustafsson och S Li (2007), ”The Rural Urban Income Gap and Inequality in China”, Review of Income and Wealth, vol 53, s 93–126.
Wu, X (2022), ”Fertility and Maternal Labor Supply: Evidence from the New Two-child Policies in Urban China”, Journal of Comparative Economics, vol 50, s 584–598.
Zeng, J, X Pang, L Zhang, A Medina och S Rozelle (2014), ”Gender Inequality in Education in China: A Meta-Regression Analysis”, Contemporary Economic Policy, vol 32, s 474–491.
Zhang, J (2017), ”The Evolution of China’s One-child Policy and Its Effects on Family Outcomes”, Journal of Economic Perspectives, vol 31, s 141–160.
Zhao, R och Y Zhao (2018), ”The Gender Pension Gap in China”, Feminist Economics, vol 24, s 218–239.