Nationalekonomi som ingenjörsvetenskap? Ett förslag till ett nytt utbildningsprogram

Nationalekonomi är såklart en samhällsvetenskap. I takt med att ämnet blivit mer kvantitativt inriktat liknar dock den professionella nationalekonomens vardag i dag allt mer ingenjörens dito. Vi programmerar, estimerar, hanterar stora datamängder, utför avancerad statistisk analys etc. Den typiska nationalekonomen, likt ingenjören, studerar vad som händer med ett utfall (t ex arbetslösheten) när vi drar i en spak (t ex ersättningsgraden i arbetslöshetsersättningen) och estimaten tjänar som input i ett kvantitativt optimeringsproblem (t ex i jakt på en väl avvägd ersättningsnivå i arbetslöshetsersättningen). Det är också tydligt att ingenjörsinslagen i nationalekonomens humankapital värderas högt på arbetsmarknaden: fingerfärdighet i matematik, dataanalys och programmering står, sedan länge, högt i kurs när vi på universiteten rekryterar både doktorander och nybakade doktorer, men nu också när samma personer anställs som analytiker i teknikbranschen (Athey och Luca 2019).

De svenska grundutbildningarna i nationalekonomi har inte hängt med i denna utveckling. Även om inslagen av ekonometri och programmering har ökat, så ser den övergripande strukturen för grundutbildningarna ut på samma sätt som för 30–40 år sedan. Programmen är tunga i substanskurser, men väger ganska lätt i metod. Vi undervisar samma grundkurser till studenterna oavsett om de läser ämnet vid sidan av ett annat huvudämne, eller om de faktiskt ämnar att arbeta som professionella nationalekonomer.

Detta problem manifesteras också i den ökande diskrepansen mellan vad vi undervisar på grundnivå och vilka kunskaper som anses vara representativa för nationalekonomiämnet bland oss forskare. Nationalekonomiämnet har blivit mer tekniskt och mer metodtungt över de senaste decennierna. Forskningen inom tillämpad mikroekonomi bygger allt mer på premissen att man kan hantera stora datamängder och avancerade statistiska metoder. Tillämpad makroekonomi bygger allt mer på premissen att man kan programmera och nyttja numeriska metoder. Detta har blivit ännu tydligare det senaste decenniet, med framväxten av Big Data, heterogena-agent-modeller och maskininlärningsmetoder. Avsaknaden av träning inom dessa områden yttrar sig inte minst i de långa kursprogrammen på våra doktorandutbildningar, där vi ägnar avsevärd tid åt att träna studenterna i grundläggande matematik, statistik och programmering.

Mitt förslag är att starta en ny utbildning i nationalekonomi, som är bättre anpassad till nationalekonomiämnet så som det ser ut i dag: ett Civilingenjörsprogram i teknisk nationalekonomi och dataanalys (BSc and MSc in Engineering Economics and Data Science). Liksom klassiska ingenjörsutbildningar är utbildningen framtung i metodkurser (matematik, statistik och programmering) och baktung i substanskurser. Kurserna undervisas i högt tempo och parallellt, med ett högt flöde av inlämningsuppgifter, och inriktar sig mot ambitiösa studenter som ser nationalekonomi som sitt huvudämne. På masternivå väljer studenten en specialisering, t ex tillämpad mikroekonomisk analys, tillämpad makroekonomisk analys eller kvantitativ finans. Man skulle också kunna tänka sig ett mer teoretiskt orienterat mikroekonomiskt spår, där spelteori, auktioner, matchning m m står i fokus, eller ett med en renodlad Data Science-profil. En skiss på kursprogrammen visas i tabell 1 och 2.

Ett sådant program skulle kunna hjälpa till med det växande kompetensförsörjningsproblemet kring tekniskt kunniga nationalekonomer som lyfts av Henrekson och Hultkrantz (2024). I dagsläget ser vi en hög efterfrågan både från privat och offentliga sektor på våra nybakade nationalekonomidoktorer, och även på dem som väljer att kliva av utbildningen på vägen. En del av efterfrågan kommer sannolikt från behovet av analytisk arbetskraft med forskningskompetens, och detta behov kan nog bara tillgodoses genom våra doktorandutbildningar, men en stor del kommer sannolikt också från behovet av arbetskraft med teknisk kompetens och allmän kunnighet inom ämnet. Det är lite märkligt att det ska krävas 3+2+5 år för att utbilda arbetskraft för detta behov. Min uppfattning är att i de tekniska-naturvetenskapliga ämnena räcker ofta en femårig ingenjörsutbildning för att kunna arbeta på motsvarande sätt. Målet med den nya utbildningen bör vara att den examinerade studenten ska kunna arbeta tekniskt och analytiskt med tillämpade samhällsvetenskapliga frågeställningar och stora datamängder, likt vad som lärs ut på våra doktorandutbildningar i dag. Denna student bör rimligen vara högt eftertraktad på både den offentliga och den privata arbetsmarknaden, samt, om hen så vill, vara väl förberedd för fortsatta doktorandstudier i flera samhällsvetenskaper.

Det finns en marknadsföringsaspekt i detta förslag. För gymnasisten med fallenhet för matematik och kvantitativ analys framstår en civilingenjörsutbildning ofta som ett naturligt val. Dessa utbildningar har gott rykte och alla vet att en sådan examen skattas högt på arbetsmarknaden. Så är nog fallet även för den del av dessa gymnasister som inte har ett brinnande tekniskt-naturvetenskapligt intresse, utan är mer lagda åt det samhällsvetenskapliga hållet. I dagsläget finns få utbildningsalternativ som riktar sig till dessa. Civilingenjörsvarumärket kan nog vara hjälpsamt för att nå ut till dem.

Två förtydliganden: Mitt förslag är konceptuellt väsensskilt från de väletablerade ingenjörsutbildningarna i industriell ekonomi. Den bärande tanken i dessa program är att producera tekniskt och företagsekonomiskt kunnig arbetskraft för ledarskapsroller inom industrin. Här är i stället tanken att producera arbetskraft för att kunna utföra kvantitativ nationalekonomisk analys. Dessa idéer står såklart inte i motsatsförhållande till varandra, men de är likväl distinkta. En mer närliggande utbildning finns i dag att läsa vid Linköpings universitet, civilingenjörsprogrammet i Computational Social Science, men den har en mer sociologisk profil.

Mitt förslag är inte heller tänkt att fungera som ett substitut till befintliga grundutbildningar i nationalekonomi. Nationalekonomi är en bred kyrka och vårt ämne tjänar många syften, inte minst då nationalekonomiska kunskaper anses värdefulla i många andra utbildningsprogram och professioner, såsom bland företagsekonomer och statsvetare. Det nya programmet är snarare tänkt som ett ambitiösare spår för att lära sig nationalekonomisk teknik och metod anpassat för studenter lagda åt det matematiskt-kvantitativa hållet. Tanken är, som sagt, att innehållet i ett sådant program i kombination med ingenjörsstämpeln skulle kunna bredda rekryteringsbasen till nationalekonomiämnet.

För att något lärosäte ska kunna starta en dylik utbildning krävs en kraftansamling inom fakulteten samt utökad finansiering. Programmet skulle kunna bedrivas i samarbete mellan teknisk och samhällsvetenskaplig fakultet, i likhet med Civilingenjörsprogrammet i system i teknik och samhälle vid Uppsala universitet eller Civilingenjör och lärare som bedrivs i samarbete mellan KTH och lärarhögskolan i Stockholm. Inspiration och vägledning finns säkerligen också att hämta från det nämnda civilingenjörsprogrammet vid Linköpings universitet. En väg framåt vore att sondera intresset för en sådan utbildning bland relevanta arbetsgivare (myndigheter, banker, dataorienterade teknikbolag m fl) och, om intresset finns, använda detta som underlag för att äska pengar. Jag gissar att det lärosäte som plockar upp bollen först också kommer att belönas för detta.

Tabell 1. Skiss på kursprogrammet i BSc Engineering Economics and Data Science (180 ECTS)

Källa: Egen skiss.

Tabell 2. Skiss på kursprogrammet i MSc Engineering Economics and Data Science (120 ECTS)

Källa: Egen skiss.