Norsk forskning om diskriminering av olika grupper

Det finns inte olika människoraser, men racism har på engelska ändå kommit att användas som en samlande benämning för diskriminering efter etnicitet, hudfärg och/eller religion. Vetenskapsrådet hade också en riktad utlysning av forskningsmedel för forskning om ”Racism and Discrimination” 2023. Många sökte projektanslag vilket pekar på ett stort intresse för forskning på området. Benämningen av utlysningen innebär självklart inte att Vetenskapsrådet menar att det finns olika människoraser, utan endast att det kan vara praktiskt att ha racism som samlande beteckning för diskriminering efter etnicitet, hudfärg och/eller religion vid en utlysning av forskningsanslag.

Intresset för forskningsområdet är stort i många länder. Ett exempel på detta är en omfattande bok, Rasisme. Fenomenet, forskningen, erfaringene, med Cora Alexa Døving som redaktör, som behandlar fenomenet sett av ett stort antal forskare från olika discipliner och med olika inriktningar. Totalt består boken av 24 kapitel av olika författare uppdelade på tre delar. Förutom dessa 24 kapitel finns det tre omfattande inledande översikter till de olika delarna som redaktören av boken svarar för och ett avslutande kapitel om hur frågan går att belysa med material från olika arkiv, så totalt är det 28 kapitel.

De tre delarna är 1. Internationella perspektiv i norsk forskning, 2. Mellan hus och gud: Rasismens komplexitet och 3. Vardagsrasism – stereotyper och erfarenheter. De som skriver kommer från olika vetenskapliga discipliner och institutioner i Norge. Det ger en bredd vad gäller kunskaper och erfarenheter och också uppslag till hur man ska kunna gå vidare inom forskning på området även i Sverige. Jag ska inte här redogöra för alla resultat som redovisas i bokens olika kapitel utan bara ta upp några frågor. Boken är dock väl värd att läsa i sin helhet och jag rekommenderar den.

Diskriminering efter etnicitet, hudfärg eller religion förekommer i olika former i olika länder. Det går att lära sig mer genom att studera förekomsten i andra länder. Några frågor som tas upp i den första delen av boken är begreppet ”ras”; en jämförelse mellan olika länder i Europa av opinionen baserat på survey-undersökningar; diskriminering av samer samt begreppet mikroaggression. Flera av dessa frågor återkommer i kapitel i senare delar av boken.

I ett kapitel redovisas resultat från den Europeiska kommissionens EES-undersökningarna från 2002–16. Ett gäller redovisad motvilja mot invandring i olika länder i Europa. Den är relativt sett låg i de nordiska länderna –  lägst på Island och därnäst i Sverige. Högst är den i några länder i Syd- och Östeuropa. Vad gäller anhängare av ”rasbaserad” exkludering är den lägst i Sverige men relativt hög bl a på Island och i Danmark. Resultaten bygger på enkäter där även de senaste ju är gjorda för några år sedan. Frågan är om en positiv  bedömning av invandringen fortfarande är lika allmän i Sverige, med tanke på tonen i den politiska debatten om migration och integration under senare år. I kapitlet redovisas också svaren på frågan om man anser att den egna kulturen är överlägsen andras kulturer (och här redovisas också resultat från en annan undersökning från PEW Research Center). Norge är det land där det i båda undersökningarna är störst andel som svarar att de tycker så. Vad gäller Sverige så är det i de båda undersökningarna en låg eller en medelhög andel som anger att de tycker detta.

I mycket av diskrimineringsforskningen undersöks i hur hög grad diskriminering förekommer mot olika grupper på arbetsmarknaden och på arbetsmarknaden. Det görs genom registerbaserade undersökningar eller genom olika experiment. Men det finns även typer av diskriminering, benämnda mikroaggression, som inte fångas i sådana undersökningar. Dessa kan t ex innebära att de som tillhör en viss grupp får nedsättande kommentarer, blir utsatta för oönskade frågor om ursprung eller att de som tillhör majoritetsbefolkningen undviker möten med dem. Sådana former av mikroaggressioner kan vara väl så påfrestande som de former av diskriminering som oftast undersöks av forskare som använder registerdata eller experiment. De undersökningar av mikroaggression som redovisas i boken bygger i stället på intervjuer. Diskriminering kan också ske genom nedsättande uttryck m m på nätet. Ett kapitel behandlar unga muslimers erfarenheter av sådan diskriminering.

I USA finns en omfattande debatt och forskning om hur poliser diskriminerar svarta genom att de oftare stoppar och undersöker dem än vad de gör med vita. Ett kapitel behandlar förekomsten av denna typ av diskriminering av etniska minoriteter från polisens sida i Norge. Sådan oftare förekommande granskning kan ha negativa effekter för den grupp som utsätts för den.

Flera kapitel behandlar förekomsten av diskriminering av olika grupper som av svarta och muslimer. Ett par kapitel behandlar diskriminering av samerna. Ett av dem behandlar diskriminering av samer som ett exempel på kolonial diskriminering. Ett annat kapitel studerar med hjälp av intervjuer hur samer även nu diskrimineras genom olika former av mikroaggression. Det skulle vara intressant att se liknande undersökningar baserade på intervjuer av samer i Sverige.

Jag har här endast tagit upp en del av de intressanta resultaten från några av kapitlen i boken. Den är mycket väl värd att läsa för de som är intresserade av diskriminering i Sverige och den kan göra ett bra underlag för t ex de som vill skriva masteruppsatser i olika ämnen som behandlar förekomsten av diskriminering.