Servicekontor för myndighetsärenden – analys av expansionen 2018–24

Försäkringskassan och Skatteverket började samarbeta med gemensamma fysiska kundmötesexpeditioner – servicekontor – år 2007. Pensionsmyndigheten tillkom när myndigheten bildades 2010. Kontoren kom att utgöra de tre myndigheternas kanal för fysiska besök. Statens servicecenter tog över verksamheten under 2019 och från 2020 respektive 2021 tillkom viss service relaterad till Arbetsförmedlingen och Migrationsverket. I en tid av gradvis ökande digitalisering var antalet årliga besök ca fyra miljoner både runt 2011/2012 och år 2015. Därefter avtog gradvis besöksantalet för att 2021 nå en hittills lägsta nivå på drygt 2,2 miljoner, till vilket covid-19 bör ha bidragit. Sedan 2021 har antalet ökat varje år och låg 2024 på knappt 2,8 miljoner besök, med 3,3 miljoner utförda ärenden. Att Arbetsförmedlingens kundtorgsverksamhet nu finns på servicekontoren har bidragit till besöksutvecklingen. I en tid av ”digitalt först” tycks servicekontoren vara fortsatt efterfrågade. Historiken och utvecklingen kring kontoren beskrivs i bl a Fredriksson (2016), SOU (2017:109) och Riksrevisionen (2022).

Målet med kontoren är att tillhandahålla en fysisk kanal och plats för de individer och företag som måste eller vill utföra ett ärende fysiskt, på plats. Kontoren är till för alla, och grupper som ibland nämns ha ett högre behov är ”äldre”, individer som flyttat till Sverige, individer med funktionsnedsättning, och individer i ”digitalt utanförskap”. I vissa fall kan ett ärende kräva en fysisk inställelse, t ex vid ansökan om id-kort. En viktig faktor bakom myndighetssamarbetet har varit att upprätthålla service på många platser till en rimlig kostnad. En annan faktor är att en individ kan ha ärenden till flera myndigheter och behöver då bara besöka en plats.

I Fredriksson (2016) kartlade jag verksamheten år 2015, då fanns 103 kontor. Antalet kontor förändrades inte fram till 2018, för att sedan växa till 148 i oktober 2024. Studiens fokus är områden utanför Stockholm, Göteborg, Malmö, Uppsala och Gotland. Här fanns 86 kontor under perioden 2015–18, antalet växte sedan till 117 i oktober 2024. Förändringen på 31 kontor består av 24 nya kontor på nya platser i landet och sju ”förortskontor”, denna senare grupp utgörs av kontor som etableras i städer som redan har ett kontor.

I artikeln utvärderar jag tillgänglighetsaspekter av expansionen. Syftet med expansionen ”till fler platser i mindre kommuner, landsbygdskommuner, städer och utsatta stadsdelar” har varit att ”erbjuda en god tillgänglighet till statlig service i hela landet” (Finansdepartementet 2017, s 11).¹ Begreppen tillgänglighet och tillgång (access på engelska) kan ha flera betydelser (Penchansky och Thomas 1981). Här lägger jag tonvikt på innebörden relaterad till avstånd (och restid) till offentlig service. Med ökningen av antalet kontor har medelavståndet till ett kontor minskat. Har detta lett till ett ökat antal besök och ärenden? Har olika grupper, som tidigare hade (för) lång restid, börjat hantera myndighetsärenden på kontoren? Liknande frågor har formulerats av Statens servicecenter (2021). I metodkapitlet nedan redogör jag för hur metodiken skillnad-i-skillnader används för att ta fram en expansionsgrupp (områden påverkade av nya kontorsetableringar) och en kontrollgrupp (opåverkade områden), för att analysera dessa frågor. Jag redogör också för hur avsaknad av data på var besökarna bor påverkar metodval och vilka analyser som kan göras.

En generell utmaning med att utvärdera servicekontor och liknande program är att det inte finns en helt tydlig bild av efterfrågan. Om vi antar ett hypotetiskt scenario med tio miljoner invånare och tio olika myndighetsärenden en individ behöver utföra under en viss period, skulle vi känna till en teoretisk totalefterfrågan. Om 90 procent av ärendena utförs digitalt (eller via andra icke-fysiska kanaler) skulle vi ha en teoretisk efterfrågan på tio miljoner ärenden på kontor. Visserligen görs prognoser men en mer strukturell efterfrågemodellering ser inte ut att finnas, även om det för vissa ärenden skulle gå att ta fram (exempelvis för Skatteverksärendet ”inkomstdeklaration”). Att vissa individer troligen inte utför ärenden alls (exempelvis inte registrerar en händelse som påverkar pensionen, dvs, det finns en informalitet) samt att vissa individer besöker kontor enbart för att få information, försvårar också en efterfrågeskattning. Att bedöma vad som är ett samhälleligt motiverat besöksantal är därför en utmaning.

I ljuset av ovanstående fokuserar artikeln, utöver att analysera antal besök och ärenden, på att diskutera vilka data och metoder som ytterligare skulle kunna bidra till att besvara frågor om servicekontoren. Jag ger förslag på data som kan samlas in, både för att utgöra underlag när beslut om förändringar i antal och placering av kontor ska fattas, och för att utvärdera kontorens samhällsnytta mer generellt.²

Artikeln relaterar till en stor litteratur inom bl a offentlig administration, nationalekonomi och rumsliga och kvantitativa metoder. I Fredriksson (2020) kartlade jag bakgrunden till olika modaliteter av One Stop Shops (ungefärligen servicekontor), med utgångspunkt i teorier om offentlig administration.³ I Fredriksson (2017) beskrevs operationsanalysmetoder relaterade till offentlig service och lokalisering, avstånd och restid. För avståndsanalys och offentlig service i glesbygd, specifikt, är OECD (2024) och Tillväxtverket (2025) aktuella referenser. Studien relaterar också till metodiken skillnad-i-skillnader, beskriven i exempelvis Gertler m fl (2016), Fredriksson och Magalhães de Oliveira (2019) och Roth m fl (2023).

1. Metod och data

När ett nytt kontor öppnas är en av flera relevanta frågor hur besöksantal, ärendeantal och den geografiska fördelningen av besökare, på det nya och de redan existerande kontoren, förändras. Besöks- och ärendedata på kontorsnivå visar antal besök och ärenden på respektive kontor. Om vi också skulle ha data på besökares hemort skulle vi geografiskt kunna följa förändringar – varifrån, vart och i vilken utsträckning individer reser för att utföra ärenden – exempelvis ”från Orust ökade besöken med 20 procent när Lysekil öppnade”. Vi skulle också kunna studera i vilken grad besökare använder sitt närmaste kontor, med flera frågor. Statens servicecenter har data på antal besök och också ärenden på kontoren, totalt och per myndighet. Data finns inte på var besökare kommer ifrån.⁴

Med ”enbart” kontorsdata som grund tar sig artikeln an frågan om de nya kontoren leder till nya besök och ärenden. Med inspiration i metodiken skillnad-i-skillnader delas Sverige och kontoren in i två områden – expansionsområdet och kontrollområdet. Expansionsområdet är det område som påverkas av de nya kontoren, resten är kontrollområde. Jag jämför sedan besöks- och ärendeutveckling i expansions- och kontrollområde, före, under och efter att de nya kontoren etableras. Vi studerar alltså primärt frågan om expansionen leder till nya besök i expansionsgruppen, i förhållande till kontrollgruppen. Analysperioden är september 2015 till oktober 2024 (110 månader), med de första nya kontoren öppnade i maj 2018.

För att kunna göra uppdelningen antar jag att individer besöker sitt närmaste kontor.⁵ När ett nytt kontor öppnas blir kontoret det närmaste inom ett visst område. De kontor som då förlorar en del av sitt ”upptagningsområde”, dvs områden som i stället har det nya kontoret som sitt närmaste, påverkas också. Expansionsområdet utgörs därför av de nya kontoren samt alla på detta sätt påverkade kontor. Såväl kontoren som de därtill hörande områdena benämns expansionsgrupp (eller expansionsområde). Övrigt område, och de där belägna kontoren, utgör kontrollgrupp (kontrollområde).

Tre huvudsakliga datakällor används. Månadsdata på antal besök och ärenden på servicekontoren kommer från Statens servicecenter. Ärendedata finns också uppdelade på myndighetsnivå (Skatteverket, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Arbetsförmedlingen, Migrationsverket).⁶  Besöks- och ärendedata analyseras såväl i absoluta tal som per capita. I den senare analysen används befolkningsdata från Statistiska centralbyrån (SCB) på tätorts- och kommunnivå för december 2010, 2015, 2018, 2020, 2023. Månatlig befolkning skattas genom viktat medelvärde av de två i tid närmaste SCB-observationerna (för 2024 extrapoleras närmast föregående trend). För att ta fram expansions- och kontrollgrupp används avståndsdata från Tillväxtanalys, baserade på Nationella Vägdatabasen. Databasen innehåller närmaste vägavstånd mellan 2010 års tätorter (ca 2 000 tätorter, fyra miljoner avstånd). För nya (2015, 2018, 2020, 2023) tätorter har en komplettering av avståndsdata gjorts med Google Maps. För varje servicekontor tar vi således fram de tätorter som har kontoret som sitt närmaste, vilket ger uppdelningen i expansions- och kontrollområde. Boende utanför tätort antas bo i kommunens centralort.⁷

Analysen fokuserar på effekten av de 24 kontor som under 2018–24 etableras på nya platser. I tabell 1 listas dessa nya kontor, expansionsgruppen och kontrollgruppen. Figur 1 visar de områden som ingår i respektive grupp. Tabell- och figurförklaringarna innehåller ytterligare detaljer, specifikt gällande exkluderade områden, hur ”förortskontoren” hanteras i analysen, och annan information.

Tabell 1. Nya servicekontor, expansionsgrupp och kontrollgrupp

Anm: Förortskontoren (*) omfördelar i stor utsträckning besök från det redan existerade kontoret (exempelvis från Linköping City när Linköping Skäggetorp öppnar). Så ser mönstret ut för de sju paren med city+förortskontor. Expansions- och kontrollgrupp har därtill ett liknande antal sådana par (fyra respektive tre). I analysen är fokus på skillnaden mellan expansions- och kontrollgrupp. Skillnaden i besöksantal mellan Linköping, Norrköping, Växjö, Örebro, å ena sidan, och Eskilstuna, Helsingborg, Jönköping, å andra sidan (inklusive förortskontoren när dessa öppnas), fluktuerar under större delen av perioden runt ca 4 300, utan tydlig trend. Därför hanteras förortskontoren som en del av sina respektive citykontor, inte som nya kontor.

Källa: Statens servicecenter; egen bearbetning.

Figur 1. Studieområdet, med expansions- och kontrollområdenas ungefärliga utbredning

Anm: Analysen baseras på tätorter. Då dessa utgör 1,5 procent av landets yta får vi inte en ”heltäckande” karta. I stället markeras kommuner i gråsvart respektive ljusgrått om samtliga tätorter tillhör expansions- respektive kontrollområdet. Mellangrå kommuner har vissa men inte alla tätorter i expansionsområdet (beroende på läge i kommunen). Sju kommuner ligger i randområden till exkluderade områden, här ingår vissa tätorter (samtliga i kontrollområdet). Vita områden exkluderas. En rese- och avståndsanalys blir delvis annorlunda i en urban kontext (exempelvis gällande huruvida närmaste kontor används). Därför exkluderas Stockholms län, Malmö, Burlöv, Svedala, Kungsbacka, Mölndal, Partille, Öckerö och nästan hela Göteborgs kommun. Tätorter med kontor i dessa områden som sitt närmaste exkluderas (randområden). Gotland interagerar inte på samma sätt som fastlandet gällande individers ”närmaste kontor” och utelämnas. Uppsala län hade landets enda kontorsnedläggning (Tierp), vilket behöver hanteras, samt ett nytt kontor (Östhammar). En avståndsanalys för kontoren i Uppsala, Tierp och Östhammar ger att inga förändringar sker, i meningen att nedläggningen skapar en “närmaste-kontor-effekt” utanför länet, förutom för en tätort, och då gällande Gävlekontoret (som inte påverkas i övrigt). Östhammar, i sin tur, skapar inga ”närmaste kontor-effekter” utanför Uppsala/Gävle (och Stockholms län). Kontorsgruppen Uppsala, Tierp, Östhammar, Gävle är i denna mening isolerad och utelämnas, liksom tätorter med dessa kontor som sitt närmaste (det mesta av Uppsala län, Gävle tätort, och närliggande tätorter). Gottsundakontoret i Uppsala exkluderas också.

Källa: SCB; Statens servicecenter; Tillväxtverket; Google; egen bearbetning.

2. Leder de nya kontoren till fler besök och ärenden?

Jag analyserar först totala besöks- och ärendeantal över tid, i expansions- och kontrollgrupp. Dessa data illustreras i figur 2 (antal besök) och figur 3 (antal ärenden).⁸ Samtliga grafer har en horisontell tidsaxel från september 2015 till oktober 2024 och längst ned i respektive figur visas utvecklingen av antalet nya kontor. Händelser som kan ha påverkat alla kontor, såsom migrationen 2015, covid och kriget i Ukraina, markeras inte ut, eftersom vi primärt är intresserade av skillnaden mellan expansions- och kontrollgruppen.

Den övre grafen i figur 2 och 3 visar att expansions- och kontrollområdet har en mycket liknande nivå och trend i antal besök och i antal ärenden, före, under och efter att nya kontor etableras. Den grå heldragna kurvan i övre och mellersta grafen (samma kurva men med olika skala på den vertikala axeln) visar skillnaden mellan expansionsgrupp och kontrollgrupp. Sedan sent 2017, vilket är innan de nya kontoren etablerades, ser skillnaden i antal besök (figur 2) ut att fluktuera kring ca 7 500, utan någon tydlig trend. Ärendegrafen (figur 3) ser liknande ut (på en något högre nivå). Den mellersta grafen i respektive figur visar också, i prickat grått, antal faktiska besök och ärenden på de nya kontoren. Besöks- och ärendetalen ser i sig ut att öka med antalet nya kontor, vilket är naturligt. Mot slutet av perioden har de nya kontoren knappt 3 000 besök och drygt 3 500 ärenden per månad (medelvärden för augusti till oktober 2024).

Utifrån analysen hittills går det inte att dra slutsatsen att de nya kontoren nämnvärt påverkar skillnaden i besöks- och ärendeantal mellan expansionsområde och kontrollområde. Med andra ord, området som innefattar alla servicekontor som påverkas av att nya kontor tillkommer, och som växer med 24 kontor på nya platser mellan maj 2018 och september 2024, ser inte ut att totalt sett få ökade besöks- och ärendeantal.

Jag utelämnar myndighetsspecifika grafer. Likheterna i nivå och trend mellan expansions- och kontrollgrupp återfinns också på myndighetsnivå. Andelen ärenden gällande Skatteverket respektive Försäkringskassan var ungefärligen lika 2015 och utgjorde tillsammans ca nittiofem procent av alla ärenden fram till 2020, med fler Skatteverksärenden än Försäkringskasseärenden över tid. Efter 2020 minskade myndigheternas sammanlagda andel för att de senare åren ligga på knappt åttio procent. Den årliga toppen i besök och ärenden härrör primärt från Skatteverket. Pensionsmyndighetsärenden är i medel ca 5 000 per månad i expansions- respektive kontrollgrupp (med viss säsongsvariation), och avtar inte över tid. När vissa Arbetsförmedlingsärenden börjar hanteras från 2020 får expansions- och kontrollgrupp en liknande utveckling. Migrationsverksärenden (start 2021) är något fler i expansionsgruppen (från 2023) men är för få för att påverka analys och slutsatser (och hanteras inte på alla kontor). Vad gäller månader och kontor med saknade data (eller sommarstängt) finns inga tydliga mönster.⁹

Nedan analyserar jag antal ärenden per capita. Först diskuteras att ett eventuellt mönster är att skillnaden mellan expansionsområde och kontrollområde ökar något under 2016–17. En förklaring skulle kunna vara migrationen. Även om kontoren inte hanterade Migrationsverksärenden under perioden, kan ärenden relaterade till migranters boende, studier, arbete, etc, ändå ha genererats på Skatteverket och Försäkringskassan.

Figur 2. Besöksdata

Källa: Statens servicecenter.

Figur 3. Ärendedata

Källa: Statens servicecenter.

I en analys av antalet uppehållstillstånd för migranter ankomna 2015–17 och bosatta 2018, i olika kommuner, hittar jag dock inga stora skillnader mellan (ungefärligen) expansionsområdet och kontrollområdet. Eventuellt kan fler insikter erhållas genom att analysera Migrationsverkets data på lägre nivå än kommunnivå. En annan skillnad mellan expansions- och kontrollområde är antal kontor vid kusten. Antalet ärenden under 2016–17 ökade snabbare på kustkontor än i inlandet. Möjligtvis ledde också covidperioden (2020–22) till en större nedgång i expansions- än i kontrollgruppen. I stort är dock trend och säsongsvariation liknande mellan grupperna.

Antal ärenden per capita

Eftersom ärende- och besöksgraferna har liknande utseende vad gäller skillnad mellan expansions- och kontrollområde fokuserar jag på en av variablerna, antal ärenden.¹⁰

De två graferna i figur 4 visar i stort samma mönster som tidigare. Gruppernas trend skiljer sig något åt under 2016–17 (grå kurvan). Eftersom befolkningsutvecklingen är likartad (5,5 procent ökning i expansionsområdet och 7,5 procent i kontrollområdet för september 2015–oktober 2024) förändras inte kurvornas utseende nämnvärt. Möjligtvis sker en viss ökning i antal ärenden per capita i expansionsområdet jämfört med kontrollområdet, men förändringen är liten.¹¹

Från ovanstående analys kan man eventuellt gissa att användningen av de nya kontoren, per capita, är låg. Figur 5 visar ett spridningsdiagram mellan antal ärenden per capita (på y-axeln) och storlek på befolkning med kontoret som sitt närmaste (x-axeln), för samtliga kontor i studien. Jag har här dividerat medelantalet ärenden per kontor och månad under augusti till oktober 2024 med befolkningen i december 2023. Intressanta mönster framstår. Kontor i områden med större befolkning har i medel högre användning per capita, även om sambandet inte är starkt. Korrelationskoefficienten mellan variablerna är 0,38 (0,20 utan de nya kontoren). Då nya kontor har etablerats i områden med lägre befolkning ska vi eventuellt ”förvänta oss” lägre användning per capita, vilket grafen också visar. Om vi begränsar oss till kontorsområden med befolkning under 50 000, har de nya kontoren även inom denna grupp lägre användning.

Lägre användning per capita skulle också kunna förklaras av att de nya kontoren inte funnits lika länge. Figur 6 visar antal ärenden per capita på nya kontor och tid sedan öppning. Korrelationskoefficienten är 0,60. Grafen kan indikera att kontor behöver en viss tid för att de facto etableras, men också andra faktorer kan påverka. En sådan faktor kan vara avstånd. Figur 7 visar hur ärenden per capita förhåller sig till medelavstånd till kontoret, för alla kontor. Avståndet är approximativt, eftersom kommunbefolkning utanför tätort antas bo i kommunens centralort och också för att andel befolkning utanför tätort varierar. Exempelvis är den enda tätort som har Vilhelminakontoret som sitt närmaste just (centralorten) Vilhelmina. Det framstår därför som att medelavståndet är noll – en underskattning. Med denna begränsning visar ändå grafen att vissa nya kontor har stora avstånd i medel, vilket kan begränsa användningen. Slutkapitlet diskuterar avståndsanalysen vidare.

Figur 4. Ärendedata per capita

Källa: Statens servicecenter, SCB, egen bearbetning.

Figur 5. Antal ärenden per månad per capita och storlek på befolkning med kontoret som sitt närmaste

Anm: Medelantal ärenden per kontor och månad i augusti–oktober 2024 dividerat med befolkning i december 2023. Tidigare kontor – öppna cirklar, nya kontor – slutna cirklar.

Källa: Statens servicecenter; SCB; egen bearbetning.

Figur 6. Antal ärenden per månad per capita och tid i månader sedan öppning, för de 24 nya kontoren

Anm: Medelantal ärenden per kontor och månad i augusti–oktober 2024 dividerat med befolkning i december 2023. Antal månader, avrundat uppåt, som kontoret varit öppet t o m oktober 2024.

Källa: Statens servicecenter; SCB; egen bearbetning.

Figur 7. Antal ärenden per månad per capita och medelavstånd i km för befolkningen som har kontoret som sitt närmaste

Anm: Medelantal ärenden per kontor och månad i augusti–oktober 2024 dividerat med befolkning i december 2023. Tidigare kontor – öppna cirklar, nya kontor – slutna cirklar.

Källa: Statens servicecenter; SCB; Tillväxtverket; Google; egen bearbetning.

3. Diskussion

I detta avsnitt diskuteras dels slutsatser från analysen ovan, dels datakällor och metoder som ytterligare kan bidra med relevant information för samhällsekonomiska analyser av servicekontoren.

Analysen har fokuserat på frågan om de nya kontoren leder till nya besök och ärenden, i förhållande till det geografiska område där inga förändringar sker. Ett par potentiella förklaringsvariabler till de observerade mönstren har också analyserats. Överlag finns ingen stark evidens för att de nya kontoren i betydande grad lett till ett ökat antalet besök och ärenden. Med per capita-analysen och med data på tid sedan öppning och medelavstånd, går det möjligen att hävda att en viss tid behöver gå tills ett kontor blir de facto ”etablerat” (använt) samt att vissa nya kontor ligger i områden med stora reseavstånd.

En möjlig tolkning är att de nya kontoren omfördelar besökare som annars skulle besökt ett annat kontor. Därför observerar vi ingen skillnad över tid mellan expansionsgrupp och kontrollgrupp. I så fall har de nya kontoren bidragit till att minska reseavstånd för dessa besökare. Om vi haft data på besökares hemort (exempelvis postnummer eller SCB-ruta¹²) skulle vi kunnat studera i detalj om en omfördelning sker, och också hur geografiska besöksmönster utvecklas över tid. Kanske sker en omfördelning på vissa platser, men inte på andra? Har besökarna åkt till sitt närmaste kontor (och, relaterat, i vilken grad är uppdelningen i expansions- och kontrollområde korrekt)?

Än mer grundläggande analyser skulle också kunna göras. Ett geografiskt baserat besöksantal (exempelvis postnummerområde där besökaren bor) skulle kunna jämföras med hur många som bor inom samma område. Skiljer sig andelen besökare mellan områden? Hur beror andelen besökare på kontorsavstånd och på åldersfördelning? Vi skulle också kunna identifiera områden utan kontor men med en hög andel besökare (potentiell kandidatplats för nytt kontor) och områden med kontor men med en liten andel besökare (potentiell nedläggningskandidat). I Fredriksson (2016) diskuterade jag måtten ”totalt reseavstånd för alla som besöker ett visst kontor” och ”totalt reseavstånd för samma individer om kontoret läggs ner och individerna behöver åka till näst närmaste kontor”. Dessa och andra mått kan vara centrala vid skattningen av en samhällsekonomisk effekt, inklusive individers förändrade avstånd och restid, när kontorsantal och placeringar förändras. Avståndsdata kan komplettera kontorens besöks-, ärende- och kostnadsdata och vara en del i beslutsunderlag. Analysen skulle vara i linje med målen diskuterade av riksdagen och av Statens servicecenter (2024, s 52–53). Snarare än att primärt utgöra en ”politisk bedömning” (Riksdagens betänkande 2022/23) skulle en avståndsanalys och beslut baserade därpå vara i linje med målet att ge individer förbättrad servicetillgång.¹³

I inledningen diskuterades att en begränsning består i att data saknas över hur den teoretiska efterfrågan på servicekontorstjänster ser ut. Vidare ställdes frågan huruvida de nya kontoren leder till att vissa grupper får ökad tillgång till tjänster. Om vi exemplifierar med Pensionsmyndigheten och gruppen som kan tänkas använda tjänsterna, vilka slutsatser kan vi dra, och vad skulle vi vilja veta? Gruppen är viktig, och diskuteras ibland i förhållande till ”digitalt utanförskap”. Jag antog först att de som använder myndighetens tjänster är 65 år eller äldre (”65plus”) och tog fram liknande grafer som ovan, för enbart pensionsmyndighetsärenden och befolkningen 65plus. Graferna utelämnas men ett mönster som eventuellt framträder är att antal ärenden per capita (65plus) inte verkar skilja sig nämnvärt mellan områden med liten och stor befolkning (jämför med figur 5, där i stället ett visst förhållande ser ut att finnas). Ett annat mönster är att ett avståndsberoende verkar finnas, huruvida detta är svagare eller starkare än i figur 7 går inte att avgöra med befintliga data (med andra ord – påverkas äldres besöksfrekvens mer eller mindre av avstånd?). Analyserna bygger på flera antaganden och begränsningar. Med data på hemort för de som utför pensionsmyndighetsärenden skulle en liknande analys som föreslås ovan kunna göras också för gruppen 65plus. Vi skulle exempelvis få ett geografiskt mått på andelen 65plus som använder kontoren och troligen kunna identifiera behov. Ett ytterligare steg skulle vara att kontoren samlar in data på besökares ålder, analysen skulle då bli mer precis.¹⁴ De befolknings- och avståndsdata som diskuteras i artikeln bör kunna tas fram av SCB och Tillväxtverket.

Från slutet av 2024 har den tidigare utökningen av antalet kontor ersatts med neddragning (Statens servicecenter 2025). Vid 2026 års utgång ser antalet kontor ut att vara tillbaka på en nivå liknande 2018, vilket lett till politiska diskussioner. Även om denna nya fas inte diskuteras i artikeln har analyser föreslagits som är användbara vid såväl expansioner som neddragningar. Med avståndsdata kan vi ta fram vad effekten blir för de som då får besöka ett annat kontor. De förslagna variablerna – som inbegriper kostnader för medborgare och samhället i stort – och som ofta inte synliggörs i budgetunderlag, kompletterar exempelvis kostnadsdata för kontoren.

Jag avslutar med att ta upp enkätundersökningar. Om slumpmässigt utvalda besökare svarar på enkäter, om grad av nöjdhet och med registrering av socioekonomisk information och hemort, skulle några av målen i diskussionen ovan eventuellt kunna uppnås. Vissa socioekonomiska variabler samlas in genom stratifierade undersökningar redan i dag (se diskussion i Riksrevisionen 2022 och Statens servicecenters årsredovisningar). Därefter tas bl a ett kundnöjdhetsindex fram. Potentiellt skulle sådana undersökningar kunna omfatta fler variabler. En fundamental begränsning, utöver att enkätundersökningar har stora utmaningar i sig, är dock det faktum att vi intervjuar besökare, inte befolkningen. För vissa frågor vill vi undersöka hur väl kontoren tillgodoser befolkningens behov, de som inte besöker kontoren kommer då inte att ingå i urvalet.