Vår tid med Ekonomisk Debatt 1987–88

Tidskriften Ekonomisk Debatt var på 1970-talet läsvärd och viktig för familjen Jonung. Detta var i en tid då det inte fanns något internet. Men med Ekonomisk Debatt kom analytiska, lärorika, aktuella och spännande artiklar inom alla områden i nationalekonomin. Man lärde också känna forskare från hela landet genom sin läsning. Snart bidrog vi själva med artiklar och kommentarer.

På hösten 1986 ringde Ann-Charlotte Ståhlberg till Christina. Hon berättade att hon precis blivit utsedd till redaktör för Ekonomisk Debatt för de två åren 1987 och 1988. Vill du bli min medredaktör? frågade hon. Jag blev så otroligt glad, precis vad jag drömt om. Men!!! Vi kommer att vara i USA nästa termin, hur ska det kunna gå? ”Det löser vi med post, fax och i telefon” sa Lotta med sin positiva attityd! Därmed fick vi två fullmatade år som redaktörer för Ekonomisk Debatt framför oss.

När Christina kom till USA berättade hon för sin värd på Boston University att hon inte skulle hinna med så mycket forskning utan främst ägna sig åt att vara redaktör för en tidskrift. ”Men då ska du använda denna maskinen” sa han och visade in henne i ett angränsande rum. ”Här kan du skicka och ta emot manuskript och skriva hälsningar. Bara det finns motsvarande maskin hos din mottagare.” Inom kort hade Ann-Charlotte tillgång till en motsvarande maskin på sin arbetsplats, SOFI på Stockholms universitet. Och därmed blev vi mycket tidigt datakommunikatörer. Vi kommer dock inte ihåg vad systemet hette!

Manuskripten strömmade in så det var fullt upp med granskning, redigering, förkortning etc. Det blev för det mesta ett mycket fint sätt att lära känna skrivglada och kunniga kollegor i hela landet. Ibland kunde det dock handla om stora ändringar eller rent av refuseringar. Och då blev det inte så trevligt. Vi hade ett känsligt sådant ärende precis i början av vår period som handlade om kritik av valet av James Buchanan som Nobelpristagare.

För oss utan erfarenhet från tidskriftsvärlden var Ekonomisk Debatts tekniska redaktör, Ingvar Nilsson, en trygg klippa. Han var den som visste hur allt det praktiska fungerade. Han såg till att de olika manuskripten blev färdiga bidrag i språkligt avseende och estetiskt tilltalande. Detta var före e-post och datorrevolutionen i tryckeribranschen. Ingvar kom cyklande för att hämta sistaminuten-material och sedan cykla ner med det till Mediamontage för sättning, så att tidskriften som alltid skulle kunna komma ut i tid. När ett nummer var färdigt hämtade han genast några exemplar på tryckeriet och kom upp med dem till redaktionen, rykande färska.

Bland de väntande manuskripten fanns en del skrivna av kvinnor men inte många. Eftersom vi var Ekonomisk Debatts första kvinnliga redaktörer ville vi uppmuntra kvinnligt deltagande. Så vi tryckte på de kvinnliga ekonomer vi kände till att bidra med artiklar och kommentarer. Som framgår i vår artikel vid Ekonomisk Debatts 30-årsjubileum så tog kvinnors deltagande ett rejält skutt under vår redaktörstid! (ED 2002:6). Det har också fortsatt öka.

I dag är kvinnors andel av antal artiklar och kommentarer i tidskriften drygt 20 procent. Tabell 1 visar utvecklingen från starten 1973–2022. Efter oss har det funnits åtta kvinnliga redaktörer (samtliga har delat redaktörskapet med en man). Kvinnor finns även sedan början av 2000-talet representerade i Nationalekonomiska Föreningens styrelse. Det kom att dröja till år 2014 innan styrelsen fick sin första kvinnliga ordförande. Ordföranden i dag är en kvinna.

Tabell 1. Antal män respektive kvinnor som medverkat med artikel, replik eller kommentar i Ekonomisk Debatt, 1973–2022

Källa: Egna beräkningar.

Även om många manuskript kommer in så vill man gärna som redaktör styra en del över innehållet och låta egna idéer komma fram. Det första exemplet på detta var ett särskilt nummer om Stockholmsskolan 50 år. Skälet till födelsedagen var två artiklar publicerade 1937 i The Economic Journal där Bertil Ohlin lanserade begreppet Stockholmsskolan för en internationell publik. Ohlin, som skrev på inbjudan av Keynes, hävdade att svenska ekonomer hade lagt fram idéer rörande makroekonomisk teori och politik, snarlika de som Keynes förespråkade i sin nyligen utgivna bok General Theory. Svenskarna hade gjort detta innan Keynes bok såg dagens ljus. Inte nog med det: deras teorier var mer avancerade än Keynes.

1987 var Stockholmsskolan i stort sett glömd och överspelad inom makroekonomisk teori och politik. Vi ansåg att det vore värdefullt att presentera för nya generationer av svenska nationalekonomer vad de äldre generationerna sysslat med: vilka problem de kämpat med och försökt lösa. Vi formulerade oss så här i vår inledning till temanumret: ”Det är vår förhoppning att detta temanummer om Stockholmsskolan inte bara skall läsas som ett nostalgiskt jubileumsnummer, utan också skall stimulera till ökat intresse för det svenska nationalekonomiska idéarvet.” Numret blev ett av de mest minnesvärda!

En andra idé var att fundera över hur det nationalekonomiska tänkandet utvecklats under de 20 år som gått sedan 1968. I sin inledning till första numret av Ekonomisk Debatt 1973 beskriver Nils Lundgren den vänstervridning som i slutet av 1960-talet och början av 1970-talet skett i den intensiva politiska debatten och hur nationalekonomisk analys ifrågasätts i denna. Detta var något som hade stimulerat grundandet av tidskriften Ekonomisk Debatt.

I våra nummer finns artiklar som belyser synen på utvecklingsfrågor, biståndspolitik, makropolitik, m m. Rolf Ohlsson analyserar ålderschocken, dvs vilka konsekvenser har den stora 40-talistgenerationen haft för samhällsutvecklingen? När vi 40-talister nu år 2023 ser tillbaka på hans artikel så noterar vi att han hade en träffsäker prognos.

Intresset för idéarvet utvecklade vi också i vår satsning att lansera serien Ekonomporträtt som ett reguljärt inslag i Ekonomisk Debatt. Det började med en biografi över Carl Adolph Agardh av Eskil Wadensjö. Sedan kom det regelbundet beskrivningar över de insatser som gjorts av såväl svenska som utländska ekonomer. Alltid lika roande läsning. Vi var så nöjda med detta att när vi slutade som redaktörer sammanställde vi en bok med porträtten över de svenska nationalekonomerna. 2014 kom den i en ny utvidgad upplaga, Svenska nationalekonomer under 400 år.

Det är fascinerande (och ibland deprimerande) att bläddra igenom upplagorna av Ekonomisk Debatt för de 50 åren. Ämnena för artiklar återkommer ständigt. Vi kan titta på upplagan för 1973; stabiliseringspolitik, växelkursfrågor, arbetslöshet, socialförsäkringar, skatter, inkomstfördelning, u-landsfrågor, miljöfrågor m m. Problemen är lika aktuella i dag. Forskning och debatt fortgår.