Företagares underrapportering – hur associeras det med deras fattigdom?

Det är varken nytt eller kontroversiellt att påstå att företagare underrapporterar sina företagarinkomster. Underrapporteringen kan bestå i att företagare köper varor och tjänster genom sina bolag men använder dem privat eller delvis fakturerar svart eller byter tjänster/varor med andra företagare i sitt nätverk. Därför har en krona i inkomst från näringsverksamhet sannolikt ett högre verkligt värde (nytta) än en krona i inkomst från anställning. Det är därför troligt att fattigdomsnivåerna överskattas om de baseras på administrativa register där entreprenörer ingår.

Jonsson och Östberg (2004) visar att 42 procent av barn med låg inkomststandard utgörs av familjer där minst en av föräldrarna är företagare enligt Undersökningarna av barns levnadsförhållanden (Barn-Ulf) 2001. Enligt samma undersökning saknar dock endast tre procent av dessa föräldrar kontantmarginal, jämfört med 52 procent av de icke-företagare som klassas som låginkomsttagare. Fattigdomsindikatorer i ULF¹ för 2022 uppvisar samma mönster (se figur 1). Indikatorerna pekar därmed på att det finns en underrapportering bland företagare.

Figur 1. Fattigdomsindikatorer ULF, 2022

Källa: SCB, ULF, egna beräkningar.

För att studera underrapporteringen av inkomster för olika grupper används urvalsundersökningar, vanligtvis enkätundersökningar avseende matkonsumtion. Dessa undersökningar är ofta intermittenta med förhållandevis små urval, där företagare i sin tur utgör en liten delgrupp. Därför behöver forskare ofta slå samman hushållsundersökningar för fler år för att få tillräckliga urvalsstorlekar på företagare. De flesta studier, t ex Engström och Holmlund (2009), som försöker belysa storleken på underrapporteringen är baserade på Pissarides och Webers klassiska verk från 1989 (Pissarides och Weber 1989). Pissarides och Weber utgår ifrån att Engelkurvor, vilka beskriver förhållandet mellan efterfrågan på en vara och inkomsten, är förskjutna parallellt mellan företagare och anställda, dvs att företagare generellt sett har en högre konsumtion av varan än anställda givet en viss nivå på den disponibla inkomsten. Flera studier (bl a Engström och Holmlund 2009; Gavoille och Zasova 2021; Pissarides och Weber 1989) visar att företagare har en högre matkonsumtion än anställda givet samma nivå på den disponibla inkomsten.

En studie av Andersson (2022) använder ett alternativt tillvägagångssätt för att studera företagares nivå av underrapportering genom att använda administrativa uppgifter. Samma teoretiska tillvägagångssätt används som Pissarides och Weber (1989), men i stället för att studera undersökningsdata om livsmedelskonsumtion används registerdata över ränteutgifter. En fördel med detta tillvägagångssätt är att studien inte lider av bortfallsproblem, eftersom den baseras på administrativa totalregister. Att använda administrativa data är dessutom mindre tidskrävande och därmed billigare än enkätdata. Denna metod resulterar i en nivå på underrapportering för företagare som ligger i paritet med tidigare svenska studier inom området.

Syftet med denna studie är dels att presentera en alternativ metod för att skatta storleken på underrapporteringen av inkomster för företagare, dels att visa hur denna underrapportering påverkar inkomstfördelningen och olika typer av fattigdomsindikatorer.

1. Metod

Det finns olika metoder för att uppskatta nivån av underrapportering för företagare. Pissarides och Webers metod bygger på antagandena att preferenserna hos grupper är desamma och att individer med samma disponibla inkomst efterfrågar samma mängd av en vara. I många fall används hushållsutgifter för mat. Engström och Holmlund (2009) använder data från SCB:s undersökning Hushållens utgifter (HUT). Enligt vår kännedom används urvalsundersökningar som regel för att studera fenomenet.

Denna studie bygger på samma tillvägagångssätt som Pissarides och Weber (1989) samt Engström och Holmlund (2009), men i stället används individers ränteutgifter för att skatta företagares benägenhet att underrapportera sina företagsinkomster.

Pissarides och Webers metod illustreras av Engelkurvorna i figur 1. Låt r beteckna ränteutgifter (r=ln(R)) och y den disponibla inkomsten (y=ln(Y)) för alla individer. De två Engelkurvorna som visas i figur 2 nedan motsvarar två log-linjära ränteutgift/disponibla inkomstprofiler; en kurva för företagare och en parallellförskjuten kurva för anställda. Det vertikala avståendet mellan kurvorna mäter skillnaden i ränteutgifter vid liknande nivå av disponibel inkomst för företagare respektive anställda. Denna skillnad reflekterar antagandet att entreprenörer underrapporterar sin disponibla inkomst och därmed hamnar på samma nivå av ränteutgifter som de anställda även om deras rapporterade nivå av disponibel inkomst är lägre. Givet att preferenserna hos dessa grupper av individer är desamma, är underrapporteringen lika med (y^anställda – y ^företagare).

När data om företagare och anställda kombineras i ett dataset, kan underrapporteringen skattas med följande ekvation:

  r_i = X_iα + βy_{i +}γENT_i + ε_{i ,}          (1)

där i  betecknar individ i  och X  är en vektor av egenskaper som påverkar individers ränteutgifter. ENT är en dummyvariabel (0/1) för om individ  är företagare (vi kommer senare att skilja mellan egenföretagare eller ägare av aktiebolag) eller inte, och ε är en slumpmässig felterm. Parametern γ i modellen fångar den vertikala skillnaden mellan Engelkurvorna för de två olika grupperna av individer. Graden av underrapportering (i logaritmer) är densamma som y^anställda – y ^företagare = γ/β.

Underrapporteringen kan också omvandlas till en procentandel D , där D = (exp(γ/β) -1) * 100). Alternativt kan en underrapporteringskvot uttryckas som: k = exp(γ/β), vilket är den faktor med vilken företagares disponibla inkomst måste multipliceras – korrigeringsfaktor – för att motsvara den ”sanna” nivån av disponibla inkomsten.

Figur 2. Engelkurva för anställda och företagare

Källa: BAS och IoT, SCB. Egna beräkningar.

2. Data

SCB har en lång tradition av att använda data från administrativa register. Data som används i denna rapport är baserade på administrativa register bl a från Skatteverket och Försäkringskassan, vilka sammanställs i totalräknade register hos SCB. En fördel med detta tillvägagångssätt är att registerdata används, vilket innebär att studien inte lider av några bortfallsproblem. Samtidigt är registerdata mindre tidskrävande och därmed billigare att använda.

Analysen i denna rapport avser år 2022. Data om företagare och anställda hämtas från undersökningen Befolkningens arbetsmarknadsstatus (BAS), som med hjälp av administrativa data beskriver utbudet av arbetskraft i Sverige. Populationen består av individer som anses vara förvärvsarbetande, antingen som anställda eller som företagare. Individer med någon form av hybridengagemang, antingen som företagare eller som anställda, ingår inte. Totalt består populationen av 141 100 egenföretagare, 203 200 ägare av aktiebolag samt ca 3,9 miljoner anställda. Inkomstdata och data om hushållen hämtas från Inkomst- och taxeringsregistret (IoT). Data om individers egenskaper kommer främst från Registret över totalbefolkningen (RTB).

I den ekonometriska analysen exkluderas observationer som på basis av inkomster kan anses vara outliers, vilket innebär att tio procent av observationerna i båda ändarna av fördelningen av disponibel inkomst exkluderas i beräkningarna. Huvudorsaken är att det finns individer som har mycket låga nivåer av disponibel inkomst och ganska höga nivåer av ränteutgifter. Om dessa outliers inkluderas i modellen kommer en betydligt större grad av underrapportering skattas.

I analysen av inkomstfördelning och fattigdomsindikatorer tillämpas samma populationsavgränsning som i den officiella inkomststatistiken, där statistiken avser s k helårsindivider respektive helårshushåll.²

3. Resultat

Beskrivande resultat av underrapporterade inkomster

Engström och Holmlund (2009) visar att entreprenörer underrapporterar företagarinkomster, men också att det inte är trivialt att uppskatta graden av underrapportering. De uppskattar emellertid att egenföretagare underrapporterar sina inkomster med ca 50 procent och ägare av aktiebolag med 15–20 procent.³ En senare studie av Engström och Hagen (2017) finner en underrapportering på 20–25 procent för egenföretagare. Skatteverket (2020) har vidare, genom att granska företag, uppskattat underrapporteringen till ca 25 procent. Skatteverket hänvisar också till en egen tidigare studie från 2006, som visade att egenföretagare underrapporterade sina inkomster med 52 procent.

Figur 3 illustrerar sambandet mellan individers ränteutgifter och deras disponibla inkomst beroende på yrkesstatus, dvs för egenföretagare eller ägare av aktiebolag eller anställda. Mer specifikt anges de genomsnittliga ränteutgifterna för olika intervall om 10 000 kr per kategori.⁴ Som ses i figur 3 kan likheter noteras med de teoretiska parallellförskjutna Engelkurvorna i figur 2, särskilt för egenföretagare. Oavsett nivån på disponibel inkomst (mellan P10 och P90 av egenföretagarnas disponibla inkomster) är ränteutgifterna för egenföretagare varaktigt högre än ränteutgifterna för anställda på samma nivå av disponibel inkomst.⁵ Detta uppenbara mönster indikerar att egenföretagare underrapporterar sina företagsinkomster, oavsett nivå av disponibel inkomst. Den högre variationen bland egenföretagarna beror på färre observationer.

Tendensen är densamma för ägare av aktiebolag, men endast inom den lägre delen av fördelningen av disponibel inkomst.⁶ Varför har då ägare av aktiebolag ett annat lånebeteende jämfört med egenföretagare? Som framgår av figuren nedan är Engelkurvorna inte längre parallellförskjutna strax över medianvärdet (P50). De är snarare likvärdiga. Återspeglar denna nivå av disponibel inkomst en grupp av mer framgångsrika entreprenörer som har haft tid att betala av lånestocken i större utsträckning? Eller slutar mer framgångsrika entreprenörer att underrapportera sina företagsinkomster? Skatteverkets (2020) arbetshypotes är att aktiebolagsägare i företag med mindre omsättning underrapporterar till en högre del än vad aktiebolagsägare i företag med hög omsättning gör. Det baseras på att vid revisioner utförda av Skatteverket upptäcks inte liknande beteende i företag med högre omsättning.

Figur 3. Ränteutgifter och disponibel inkomst för anställda samt egenföretagare (vänster) och ägare av aktiebolag (höger), 2022, kronor

Anm: De tre vertikala linjerna representerar P10, P50 och P90. Källa: Egen bearbetning av datamaterial från Statistiska centralbyråns register BAS och IoT.

Ekonometriska resultat

Nästa steg är att använda en ekonometrisk metod för att modellera sambandet mellan ränteutgifter och disponibel inkomst och samtidigt kontrollera för skillnader i individers egenskaper såsom ålder, kön, utbildningsnivå, civilstånd och branschtillhörighet. En linjär regressionsanalys används för att skatta en modell motsvarande ekvation 1 för egenföretagare respektive ägare av aktiebolag, uppdelade i kvartiler efter disponibel inkomst inom respektive grupp. Uppdelningen motiveras av att Engelkurvorna i figur 3 indikerar icke helt parallellförskjutna kurvor. Resultaten stärker de tidigare tecknen på att företagare underrapporterar sina inkomster och att underrapporteringen är större för egenföretagare samt att den korrelerar negativt med inkomsten. Resultaten från regressionerna kan erhålls från författarna vid begäran.

Från de estimerade koefficienterna beräknas en korrigeringsfaktor av underrapportering ( ) enligt: . De ekonometriska resultaten går i linje med hypotesen att ägare av verksamheter underrapporterar sina företagsrelaterade inkomster – en form av skatteflykt. Som visas i tabell 1 varierar korrigeringsfaktor (graden av underrapportering) med företagsform samt nivån på företagarens disponibla inkomst. Det finns en indikation på att entreprenörer med lägre disponibel inkomst tenderar att underrapportera i högre grad och att underrapporteringen är störst bland egenföretagarna (enskilda firmor, handels- eller kommanditbolag). En förklaring till skillnaden kan vara att större företag är mer öppna för allmänheten, ägare av dessa företag kan ha mer att förlora om de ertappas med underrapportering.

Tabell 1. Korrigeringsfaktor av underrapportering av inkomster efter juridisk form och inkomst, procent

Anm: Korrigeringsfaktor i kvartil fyra är beräknad enligt modellen till marginellt negativ, men värdet imputeras till noll. Källa: BAS och IoT, SCB. Egna beräkningar.

Resultaten i tabell 1 visar att korrigeringsfaktorn av underrapportering samvarierar negativt med företagares disponibla inkomst. Underrapporteringen är betydligt större för egenföretagare och främst för företagare vars inkomst är lägre än medianvärdet.

Ur ett makroperspektiv tyder resultaten av våra skattningar på att den individuella disponibla inkomsten bland företagare underskattas med totalt 29 miljarder kr.

Ränteutgifter – en känslighetsanalys

Entreprenörer och deras kapitalupplåning. Analysen ovan bygger på antagandet om att ränteutgifter uppkommer till följd av privata investeringar/konsumtion. Om företagarna i stället har högre ränteutgifter på grund av att de t ex tar lån med sin fastighet som säkerhet i syfte att förstärka verksamhetens balansräkning så behöver de högre ränteutgifterna inte tyda på underrapportering av inkomster.

För att analysera detta har vi studerat 1 092 individer som enligt RAMS var klassificerade som löntagare år 2017 och egenföretagare 2018. Deras ränteutgifter (medianen) ökade med två kroor när de gick från att vara anställd till att bli företagare. Det tyder på att lånebeteendet inte skiljer sig nämnvärt mellan de två grupperna.

Incitament för högre eller lägre nivå av underrapportering. En fråga som är intressant att ställa, givet resultaten ovan, är om det är ekonomiskt rationellt för egenföretagare att underrapportera inkomsterna? Vid sjukskrivning kompenserar Försäkringskassan individer för arbetsförmågan som går förlorad. Individers ersättningsnivå är ungefär 80 procent av den aktuella inkomsten, upp till ett visst inkomsttak. Andersson (2022) visar att underrapportering är i linje med tanken på rationellt ekonomiskt beteende hos egenföretagare. Därför har egenföretagare med låg sannolikhet för sjukskrivning en högre grad av underrapportering jämfört med individer med hög sannolikhet för sjukskrivning. Detta resultat stödjer valet av metod i rapporten.

4. Underrapporteringens effekter på statistiken

I denna studie visar vi att underrapportering är komplex och beror på många aspekter. Vi skiljer underrapportering för egenföretagare och ägare av aktiebolag samt deras nivå av disponibel inkomst när vi beräknar företagarnas justerade disponibla inkomst, dvs disponibel inkomst uppräknad med en kvot motsvarande underrapporteringen. Den disponibla inkomsten för företagare justeras med en korrigeringsfaktor som är olika beroende på företagsformen och i vilken inkomstkvartil företagarna befinner sig i.

Påverkan på fördelningen av individuell disponibel inkomst

Effekten på den övergripande fördelningen av individuell disponibel inkomst när hänsyn tas till underrapportering av företagarinkomster är förhållandevis liten, och är framför allt påtaglig i den nedre delen av inkomstfördelningen. För företagare är mönstret likartat, dock med betydligt större förändringar, exempelvis ökar gränsvärdet för percentil 5 med över 400 procent.

För befolkningen 20–64 år minskar Ginikoefficienten med 0,002, till 0,340, vilket är naturligt då andelen företagare bland sysselsatta är ca tio procent. Inkomstfördelningen för företagare förändras, där minskar Ginikoefficienten från 0,521 till 0,443.

Företagare är överrepresenterade i fördelningens svansar. Som framgår av figur 4 är företagare överrepresenterade i både botten och toppen av inkomstfördelningen. Egenföretagare är överrepresenterade i den nedre delen av fördelningen, medan det omvända gäller för ägare av aktiebolag.

Ojusterat befann sig knappt hälften av egenföretagarna i kvartil 1, medan knappt två tredjedelar av ägarna till aktiebolag befann sig i kvartil 4. Efter justering sjönk samma procentandel till strax över 11 procent för egenföretagare (se figur 4). Överlag får de en fördelning som påminner mer om den för anställda. För ägare till aktiebolag sker det en förstärkning till den övre delen av fördelningen.

Figur 4. Kumulativ fördelning av justerad, ojusterad disponibel inkomst för egenföretagare, aktiebolag och anställda, 2022

Anm: Percentilindelningen är baserad på befolkningen 20–64 år. Källa: BAS och IoT, SCB. Egna beräkningar.

Effekten på ekonomisk standard (ekvivalerad disponibel inkomst) av att justera för underrapportering är ganska lik effekten på individuell disponibel inkomst. Den stora skillnaden är att effekten på entreprenörer dämpas av att inkomster delas mellan hushållsmedlemmar (se bilaga 2 för mer detaljerade resultat). Ginikoefficienten är oförändrad för samtliga personer (0,324), medan den sjunker för företagare, från 0,442 till 0,398.

Vi kommer nu att titta på olika fattigdomsindikatorer och hur de påverkas av att justera för underrapportering av inkomster för företagare. Standarddefinitionen av relativ inkomstfattigdom är inkomster lägre än 60 procent av medianen för ekonomisk standard, vilken används både nationellt (benämns låg ekonomisk standard av SCB) och internationellt av bl a Eurostat. Analysen inkluderar också tröskelvärden för 40, 50 och 70 procent av medianen för ekonomisk standard som en form av känslighetsanalys. Dessutom används en absolut fattigdomsindikator (låg inkomststandard) för att bredda analysen.

Enligt ojusterad disponibel inkomst har en större andel företagare inkomster under gränsvärdena för de lägre relativa fattigdomsgränserna samt avseende låg inkomststandard (se tabell 3 nedan). Detta är dock inte fallet gällande barn till företagare. I samtliga fall utgör de en lägre andel av låginkomsttagarna redan innan inkomsterna justeras för undertäckning.

Som framgår av tabell 2 ökar den justerade disponibla inkomsten, när vi justerar för undertäckning, med ca en procent för samtliga personer. Detta har en direkt effekt på tröskeln för relativa fattigdomsindikatorer, såsom låg ekonomisk standard, eftersom tröskeln följer förändringar i medianinkomsten på riksnivå. Sammantaget är effekten på de relativa fattigdomsindikatorerna försumbar eftersom förändringar i trösklar balanseras med liknande förändringar i justerad inkomst.

Effekten på fattigdomsnivåerna för entreprenörer samt för barn i hushåll med minst en entreprenör är dock betydande. Andelen företagare med låg ekonomisk standard minskar med drygt sju procentenheter, medan andelen med låg inkomststandard mer än halveras, från 5,5 till två procent.

Minskningen är något mindre för 40- och 50-procentsindikatorerna, medan den är något högre för 70-procentströskeln.

Mönstret är likartat för barn i företagarhushåll. För dessa minskar andelen med låg ekonomisk standard med nästan fyra procentenheter, medan andelen med låg inkomststandard minskar från 5,4 till 2,5 procent.

Tabell 2. Effekt av underrapportering på fattigdomsindikatorer

Källa: BAS och IoT, SCB. Egna beräkningar.

5. Slutsats

En återkommande brasklapp i fattigdomsstatistiken är att andelen företagare under fattigdomsgränsen överskattas när uppgifterna baseras på administrativa register. Ett av mätproblemen har sitt ursprung i att företagare tenderar att underrapportera sina inkomster till Skatteverket i högre grad än vanliga löntagare, vilket resulterar i en underskattning av företagarnas inkomstnivåer.

Att företagare underrapporterar sina inkomster är varken ett nytt eller kontroversiellt påstående. Underrapporteringen kan bestå av att företagare köper varor och tjänster genom sina företag men använder dem privat eller delvis fakturerar svart eller byter tjänster/varor med andra företagare i sitt nätverk. Konsekvenserna av att företagare underrapporterar är många; t ex förlorar staten skatteintäkter, konkurrensen på marknaden försämras och medborgares skattemoral sänks.

Genom att använda en metod från en banbrytande artikel av Pissarides och Weber (1989), i kombination med registerdata som tidigare använts av Andersson (2022) i stället för enkätdata, kan vi försöka uppskatta företagares underrapportering på ett kostnadseffektivt sätt.

De empiriska resultaten tyder på att egenföretagare underrapporterar i högre grad än ägare av aktiebolag och att nivån på underrapporteringen är negativt korrelerad med nivån på den disponibla inkomsten. Resultaten ligger också i linje med publicerade fattigdomsindikatorer i ULF, som visar att andelen företagare som riskerar att drabbas av fattigdom (låg ekonomisk standard) är högre än andelen företagare som inte har möjlighet att klara oväntade finansiella utgifter. Dessa resultat tyder på att underrapportering är en källa till underskattning av olika typer av fattigdom som bör tas i beaktande när fattigdomsnivåer för företagare ska beräknas.

Efter hänsyn tagen till företagares underrapportering förändras inte ojämlikheten i termer av ekonomisk standard på hushållsnivå, medan ojämlikheten på individnivå minskas marginellt. Men för gruppen företagare minskar ojämlikheten signifikant. När det gäller på fattigdom ser vi märkbara skillnader. För samhället som helhet minskar andelen under den absoluta fattigdomsgränsen med 0,3 procentenheter, till 4,3 procent. Minskningen bland företagare är betydligt större, 3,5 procentenheter, till två procent. I statistiska termer överrapporterar vi dessutom antalet barn som antas leva i hushåll som ligger under gränsen för risk för fattigdom. Officiellt anses ett av nio barn (11,3 procent) i familjer med minst en företagare år 2022 leva under fattigdomsgränsen. Enligt våra beräkningar är den här siffran betydligt lägre. I stället för ett av nio uppskattar vi nu att ett av 13 barn (7,5 procent) till företagare lever i hushåll som lever under fattigdomsgränsen. Dessutom minskar andelen barn till företagare under den absoluta fattigdomsgränsen kraftigt, från 5,4 procent till 2,5 procent.