Hur hålla ångan uppe? Tema produktivitet
På stormigt hav gäller det att styra mot målet vid horisonten och se till att ha fortsatt fyr i ångpannan. Hur svensk ekonomi kommer ut ur den globala handelskris som inleddes den 2 april beror på sikt på hur väl dess grundläggande förmågor kan ökas, trots eller kanske tack vare krisen, för att möta framtiden, vare sig det gäller välfärden, freden eller klimatet. Ordet för denna kraft är produktivitet. Med Paul Krugmans klassiska formulering: “productivity isn’t everything, but, in the long run, it is almost everything”. Produktivitet är därför ämnet för temat i detta nummer av Ekonomisk Debatt. Det är också temat för det arbete som bedrivs av regeringens Produktivitetskommission som kommer att lämna sitt slutbetänkande i höst.
I sin enklaste form handlar produktivitet om hur effektivt arbetskraft och kapital omvandlas till ekonomisk output. I många makroekonomiska modeller framstår produktivitet som något av en svart låda – en faktor i produktionsfunktionen vars nivå ofta antas snarare än förklaras. Förändringar i produktiviteten betraktas inte sällan som exogena chocker snarare än som resultatet av medvetna strategier, reformer eller investeringar. Rent empiriskt är det också lurigt att mäta produktivitet särskilt på den makroekonomiska nivån, utan tillgång till mikrodata. Till skillnad från frågor som arbetslöshet och inflation, som får omedelbara konsekvenser för hushåll och företag, verkar produktivitetens påverkan mer långsiktigt och indirekt. Dessa faktorer bidrar till att begreppet produktivitet blir abstrakt för många.
Detta temanummer syftar till att belysa produktivitetens många dimensioner och att visa hur forskning kan bidra till att förstå, mäta och stärka den. Artiklarna i numret undersöker hur produktiviteten påverkas av allt från den globala ekonomisk-politiska kontexten till lokal näringslivsstruktur och institutionella förutsättningar.
En viktig utgångspunkt är att ökad produktivitet i grunden är ett utfall av människors naturliga nyfikenhet och strävan som kan komma till uttryck så länge det ges frihet. Lars Jonung ger detta perspektiv i en bred exposé över Sveriges tillväxt under de senaste 170 åren. Han pekar på tre faser i förhållande till utvecklingen i vår omvärld. Från 1890 till 1950 hade landet högre tillväxt än jämförbara länder. Sedan följde en fas med eftersläpning till omkring sekelskiftet 2000. Han pekar ut marknadshämmande regleringar av det finansiella systemet som huvudorsak. Efter den finansiella avregleringen börjar en tredje fas med svag relativ uppgång. Sveriges relativa tillväxt har därför styrts av graden av liberalisering av svensk ekonomi. Hans slutsats är att lärdomen att hög tillväxt förutsätter hög ekonomisk frihet bör genomsyra Produktivitetskommissionens kommande slutrapport.
Anders Broström och Karl Wennberg diskuterar i sitt bidrag hur forskning och innovation driver produktivitet, och vilka slags reformer som kan förstärka innovationsdriven ekonomisk tillväxt. De pekar på att åtgärder för att stärka kompetensförsörjning, handel och väl fungerande marknader bör vara centrala frågor i en innovationspolitik. Men även mer riktade åtgärder som skatteincitament för FoU och statliga investeringar i forskning och tidig utveckling har en naturlig roll att spela.
För att kunna upprätthålla avancerad FoU-verksamhet och förbli internationellt konkurrenskraftiga är det väsentligt att företagen klarar kompetensförsörjningen. Kent Eliasson, Pär Hansson och Markus Lindvert redovisar studier av var näringslivets FoU är förlagd och visar att den viktigaste lokaliseringsfaktorn är tillgång på kvalificerad FoU-personal. Denna finns främst i de stora arbetsmarknadsregionerna. Det är därför betydelsefullt att en fortsatt tillväxt i dessa regioner möjliggörs genom nödvändiga investeringar i infrastruktur och bostäder. Här har, konstaterar de, staten en uppgift.
Flera branscher har länge haft en svag produktivitetsutveckling. Jan-Eric Nilsson och Kristoffer Odolinski lyfter i sitt bidrag fram betydelsen av mikrodata för att identifiera orsakssamband och få förståelse för vad som kan göras. De sammanfattar resultat från flera studier baserade på kvasiexperimentell analys av data från upphandling av byggande och underhåll av anläggningar. Med sådan information blir det möjligt att förklara en svag produktivitetstillväxt och visa hur förfrågningsunderlag och kontrakt kan förändras för att förbättra sektorns leveransförmåga.
Privatisering av offentligt ägda företag har ofta en positiv inverkan på företagens produktivitet konstaterar Martin Olsson och Joacim Tåg. De analyserar ett stort antal privatiseringar i Sverige med hjälp av registerdata och visar att företagens produktivitet har ökat, men de anställda har fått en sämre löneutveckling och högre arbetslöshet. Dock har produktivitetsvinsterna överstigit de ekonomiska kostnaderna för de anställda med en faktor på mellan två och sex.
Artificiell intelligens har potential att bidra till att hantera kompetensbrist och arbetskraftsbehov i offentlig sektor. Magnus Lodefalk, Erik Engberg, Siri Rydén och Aili Tang undersöker med scenarioanalyser de effekter tekniken kan ha på produktivitet och arbetskraftsbehov samt analyserar utmaningar med tekniken. Resultaten visar på potential för både tydliga produktivitetsökningar och ett minskat arbetskraftsbehov, där även måttliga produktivitetsökningar kan leda till en ökad långsiktig tillväxttakt. För att detta ska realiseras krävs det dock omfattande insatser, inklusive kompetensutveckling och strategiskt ledarskap.
Genom att främja forskning som integrerar mikro- och makroperspektiv, historiska insikter och aktuell politik, kan vi fördjupa vår förståelse för hur Sverige kan stärka sin produktivitetsutveckling i en tid av snabb omställning och skärpt global konkurrens!