Lärdomar från Danmark

Kriminaliteten, dess utveckling över tiden och sammansättningen av de som blir dömda diskuteras mycket för närvarande och tar en stor plats i den politiska debatten. För debatten och utformningen av politiken är det viktigt ha ett gott faktaunderlag och det är viktigt att lära sig av andra länders erfarenheter. Ett land som ofta nämns i detta sammanhang är Danmark. Att Danmarks åtgärder vad gäller brottsbekämpning kommit att uppmärksammas i Sverige  kan kopplas till att de i mycket varit åtgärder riktade mot områden där en stor del av de boende varit födda i ett annan land än i Danmark. I Sverige har mycket av den kriminalpolitiska  debatten också rört vad som hänt i områden med stor andel utrikesfödda. För den som vill lära sig mer om erfarenheterna i Danmark är Højsgaard Andersen och Jensen, Hvad vi ved om de dømte og deres kriminalitet, en bra start. Den bygger på den omfattande forskning om kriminalitet som bedrivs vid Rockwool Fondens Forskningsenhet i Köpenhamn. Resultaten redovisas i tjugo kapitel. Det finns i kapitlen hänvisningar till de studier som boken bygger på.

I Danmark ökade antalet anmälda lagöverträdelser per invånare 15 år eller äldre från 1960 (det första året för vilket statistik redovisas) fram till slutet av 1990-talet. Därefter har antalet minskat och är nu på samma nivå som i slutet av 1960-talet. Det finns självklart ett mörkertal – alla brott anmäls inte – men undersökningar visar att andelen brott som anmäls inte har varierat mycket i Danmark över tiden.

Det är intressant att se hur utvecklingen har varit för olika typer av brott och för sammansättningen av de som fällts för brott. Det görs i ett kapitel. Undersökningen avser här perioden 1980–2021. Vad gäller olika typer av brott har antalet egendomsbrott sjunkit från början av 1990-talet, medan antalet som dömts för narkotikabrott ökat mycket. Antalet våldsbrott steg fram till 2005 för att sedan gradvis minska. De är dock fortfarande fler 2021 än vad de var 1980. Det görs också en jämförelse av utvecklingen av antalet brott per 1 000 invånare i de fyra största städerna och övriga delar av Danmark. Det finns skillnader och olikheter i utvecklingen över tid mellan de fem undersökningsområdena som att det är fler narkotikabrott i Köpenhamn än i övriga områden i Danmark. En jämförelse mellan olika åldersgrupper visar att brott är vanligast i de båda åldersgrupperna 20–24 och 25–29 och inte överraskande minst vanliga bland de som är 50 år och äldre. Vid en uppföljning av olika kohorter vad gäller andelen som någon gång blivit fällda för ett brott visar det sig att kurvorna för senare kohorter ligger under de för tidigare kohorter. De som är födda senare har vid given ålder mindre ofta blivit fällda för något brott. De största skillnaderna vid en uppdelning på grupper framgår vid en jämförelse av dem med olika utbildningsnivåer. De som endast har grundskoleutbildning eller en utbildning kortare än så har betydligt högre andel fällda för olika typer av brott än de med andra utbildningar. Lägst andel fällda för brott har de med universitetsutbildning. En uppdelning efter födelseland visar också på tydliga skillnader. Lägst andel har de som kommer från andra västliga länder, alltså lägre än för de födda i Danmark och högst har de som kommer från vad som benämns MENAPT-länder (Mellersta Östern, Norra Afrika, Pakistan och Turkiet). Här ska dock understrykas att det inte i detta kapitel görs en konstanthållning för olika egenskaper som ålder och utbildning m m vid jämförelsen. Det görs i ett senare kapitel till vilket vi återkommer.

I ett kapitel görs en jämförelse mellan nivå och utveckling av brott i Danmark med några grannländer, Norge, Storbritannien, Tyskland och Sverige. Det är inte lätt göra det generellt då det i ett land som Sverige kan vara så att två brott som görs i ett sammanhang registreras som två brott och i andra länder som i Danmark som ett brott. Det är lättare att göra jämförelser av antalet dråp. Jämförelsen visar att det är något färre i Norge än i de andra fyra länderna med undantag för ett år då det ligger högst, betydligt högre än i andra länder (förklaringen är Anders Breivik). Danmark och Sverige ligger på ungefär samma nivå, men antalet dråp i kriminell miljö är klart högre i Sverige än i Danmark och de i nära relationer betydligt högre i Danmark än i Sverige, vilket bl a betyder att kvinnor drabbas oftare av dråp i Danmark än i Sverige. En jämförelse av fängelsestraff i länderna visar att de är betydligt vanligare i Storbritannien än i de andra fyra länderna. I Danmark är det vanligt med korta fängelsestraff, medan det i andra länder är vanligt med betydligt längre fängelsestraff (uppgifter för Norge saknas i detta fall).

Vilka faktorer är det som påverkar förekomsten av brott och vilka effekter har straff? I några kapitel behandlas den frågan. På det mest övergripandet planet är brott vanligare i tätbefolkade områden än på landsbygden. Men det säger kanske inte särskilt mycket. Intressantare resultat gäller effekterna av olika typer av straff. En strängare form av straff under tiden på fängelset ger lägre sysselsättning efter strafftiden, oftare ny kriminalitet och också oftare dödsfall för den som dömts under de fem åren närmast efter avtjänat straff. Det redovisas också undersökningar av hur det går för barn vars fäder varit i fängelse jämfört med hur det går för andra barn. De barn vars fäder varit fängslade klarar mindre ofta avgångsproven från grundskolan och blir betydligt oftare själv fängslade (effekterna blir starkare ju fler gånger fadern varit fängslad). Här görs också en jämförelse mellan de vars fäder har fått andra typer av straff än fängelse (och där effekterna är mindre).

I en avslutande del ses på kriminaliteten för barn till de som kommit från andra länder jämfört med barn vars föräldrar är födda i Danmark. De barn vars föräldrar är födda i andra länder har en högre kriminalitet även om skillnaden minskat över tid. Vid kontroll av olika bakgrundsfaktorer som ålder, egen och föräldrars bakgrund avtar skillnaden markant, men det kvarstår dock en viss skillnad. Vad gäller bakgrund finns det stora skillnader vad gäller om fäderna varit i fängelse efter vilket land de kommit från. Det vore intressant att se en djupare analys av dessa skillnader. I Sverige har genomförts förändringar av lagar som innebär att fler får fängelsestraff och att de som får sådana straff ofta får längre straff. Det är viktigt att undersöka vilka konsekvenser sådana förändringar kan få för barnen till de som döms.

Det finns en del undersökningar som refereras till som avser effekter av olika åtgärder. De kan vara av särskilt intresse för den svenska debatten då många åtgärder i Danmark riktas mot grupper som invandrat till Danmark. En av dessa undersöker verkan av en minskning av det bidrag till flyktingar som gjordes 2002 (i praktiken en halvering av bidraget). Denna ledde till en markant ökning av antalet tonåringar dömda för brott (stölder), men också fler brott bland de vuxna i de familjer som berördes av reformen. En senare förändring som också innebar lägre ersättning ledde till ökad kriminalitet bland kvinnor. En annan förändring av lagstiftningen som berörde flyktingar var att äktenskap som skulle kunna innebära familjeförening krävde att båda parter hade fyllt 24 år. Den genomfördes 2002 med syfte att göra det svårare för icke-västliga invandrare att få en ung partner till Danmark. Den fick också en effekt i den meningen att antalet icke-västliga invandrare som var gifta minskade, men det går däremot inte att finna någon effekt vad gäller kriminalitet.

Boken visar att det finns anledning att i Sverige se på erfarenheterna i andra länder och då inte minst de i Danmark på området lagar riktade mot kriminalitet innan liknande åtgärder införs i Sverige. Ett intressant resultat från undersökningarna i Danmark är att fängelsestraff påverkar inte bara de som döms utan också att barn till de som döms påverkas negativt. Ett andra resultat är att sänkta ersättningar till de som kommer som flyktingar kan leda till ökad brottslighet (stölder). Ofta framhålls i debatten att åtgärderna mot brottslighet i Danmark varit framgångsrika. Det är viktigt att se på både på positiva och negativa erfarenheter av den förda politiken. Boken är ett mycket värdefullt bidrag inte bara till den danska debatten utan också till den i Sverige.