Etablering av nyanlända flyktingar – långsiktiga effekter av en tidig och intensiv arbetsmarknadspolitisk insats
Vi undersöker långsiktiga effekter av en tidig och intensiv arbetsmarknadsinsats riktad till nyanlända flyktingar med kort formell utbildning. Resultaten visar att effekterna av insatsen håller i sig över tid. Behandlingsgruppen hade 10–20 procentenheter högre sysselsättning under flera år efter att insatsen avslutats och det är först mot slutet av vår uppföljningshorisont som jämförelsegruppen kommer ifatt. Effekterna är särskilt tydliga för männen, även om det finns tendenser till effekter även för kvinnor. Vi finner också att insatsen hade positiva effekter på nyanlända flyktingars språkkunskaper på kort sikt och att dessa förbättrade språkfärdigheter verkar ha betydelse för sysselsättningseffekterna på lång sikt.
I en tidigare studie (Dahlberg m fl 2021, 2024) undersökte vi om en tidig och intensiv arbetsmarknadspolitisk insats i Göteborg, som riktades till nyanlända flyktingar med kort formell utbildning, ledde till förbättrad arbetsmarknadsetablering på kort sikt. Vi fann att nyanlända som erbjöds att delta hade omkring 15 procentenheter högre sysselsättning under det första året efter att insatsen avslutats, vilket motsvarade en fördubbling av andelen sysselsatta. Vår slutsats var att tidiga och intensiva insatser för nyanlända lågutbildade flyktingar är ett effektivt verktyg för att påskynda etableringen på arbetsmarknaden. Vi kunde dock inte uttala oss om huruvida de positiva initiala effekterna höll i sig på längre sikt.
Trots att det i debatten ofta antas att snabbare arbetsmarknadsetablering på kort sikt är nyckeln till förbättrad integration på lång sikt är kunskapen om långsiktiga effekter av insatser riktade till nyanlända flyktingar begränsad (Foged m fl 2022a). En viktig uppgift för forskningen är därför att ta reda på om insatser som visat sig fungera på kort sikt leder till förbättrad integration också på längre sikt.
Tre saker är utmärkande för insatsen vi utvärderar.1 För det första var intensiteten i de aktiviteter som genomfördes väsentligt högre än vad som är fallet inom Arbetsförmedlingens ordinarie etableringsuppdrag. Alla som deltog förväntades göra det på heltid och det övergripande målet var att deltagarna inom ett år skulle ha ett arbete eller ha startat en reguljär utbildning. För det andra sattes åtgärderna in direkt efter att den nyanlände registrerat sig som arbetssökande och skrivits in i etableringsuppdraget: det är alltså fråga om en intervention som startar mycket tidigt i etableringsprocessen. För det tredje är målgruppen för insatsen särskilt relevant ur ett policyperspektiv, eftersom nyanlända flyktingar med kort utbildning har särskilt svårt att etablera sig på arbetsmarknaden och sällan får intensiva insatser (Andersson Joona 2020).
Insatsen innehöll tre huvudsakliga komponenter: intensiv språkträning, handledd arbetspraktik och hjälp med matchning till arbete. Den intensifierade språkutbildningen omfattade 40 timmar per vecka och pågick under tre månader. Efter dessa tre månader påbörjade deltagarna en arbetspraktik som pågick under sex månader. När praktikperioden närmade sig sitt slut startade arbetet med att matcha deltagarna till potentiella arbetsgivare. Utöver dessa tre huvudsakliga komponenter fanns ett antal andra saker som utmärkte insatsen. En viktig skillnad jämfört med många tidigare program och insatser är att efterfrågesidan på arbetsmarknaden, i form av en av landets största fastighetskoncerner, var involverad både i utformningen och implementeringen av aktiviteterna. Bolaget hjälpte till med kontakter till andra företag på den lokala arbetsmarknaden, med kunskap om vad som efterfrågas på arbetsmarknaden (i form av formella och informella kompetenser) och stöttade även i arbetet med att matcha deltagarna till lämpliga jobb. Det var också bostadsbolaget som ansvarade för genomförandet av arbetspraktiken. Ett annat utmärkande inslag var att det redan från början fanns ett tydligt uttalat slutmål för deltagarna: de som slutförde insatsens olika delmoment förväntades påbörja arbete eller utbildning inom 12 månader.
Effekterna av insatsen utvärderas med hjälp av ett randomiserat experiment. I samarbete med Arbetsförmedlingen i Göteborg identifierades 140 potentiella deltagare i april 2017 och av dessa lottades 70 till behandlingsgruppen och 70 till jämförelsegruppen. Personerna i behandlingsgruppen erbjöds att delta i insatsen medan jämförelsegruppen fortsatte i den ordinarie etableringsverksamheten på Arbetsförmedlingen. Att vi lät slumpen avgöra vilka som deltog var ett sätt att säkerställa att de personer som fick del av insatsen (i genomsnitt) är jämförbara med de som inte fick del av den. Då grupperna i detta avseende är identiska kan vi vara tämligen säkra på att eventuella skillnader i de utfall vi studerar beror på att behandlingsgruppen fått erbjudande om att delta i insatsen. Vi kan alltså hävda att vi fångar kausala samband.
Vårt syfte med den här artikeln är att undersöka de långsiktiga effekterna av den tidiga och intensiva insatsen. Vi studerar effekterna på deltagarnas arbetsmarknadsetablering upp till fyra år efter att insatsen avslutades. I vår tidigare studie hade vi endast tillgång till uppgifter från Arbetsförmedlingens register. I den här artikeln använder vi även registeruppgifter över inkomster som vi hämtat från SCB. Inkomstuppgifterna ger oss bättre förutsättningar att mäta effekter, både på kort och lång sikt. Vi studerar också om insatsen förbättrade deltagarnas språkkunskaper på kort sikt och om tidigt förbättrade språkfärdigheter har betydelse för sysselsättningseffekterna på lång sikt. Slutligen kompletterar vi analysen med att studera sysselsättningsutvecklingen för nyanlända flyktingar med låg utbildning som bor i andra delar av Sverige, för att förstå hur generaliserbara våra resultat är.
Resultaten i artikeln visar att de positiva sysselsättningseffekter som vi fann på kort sikt står sig under lång tid. Vi visar att individerna i behandlingsgruppen i genomsnitt var sysselsatta upp till 1,5 månader per kvartal, vilket var ungefär en halv månad mer per kvartal än individerna i jämförelsegruppen och det var först mot slutet av vår uppföljningshorisont, mer än tre år efter insatsens slut, som jämförelsegruppen kom ifatt. Ett intressant resultat är att behandlingsgruppen klarade sig väsentligt bättre under den nedgång i ekonomin som följde på pandemin 2020. Noterbart är att även om de positiva sysselsättningseffekterna huvudsakligen verkar drivas av de manliga deltagarna finns tendenser till positiva effekter även för kvinnorna. Vi visar också att insatsen hade positiva och statistiskt säkerställda effekter på nyanlända flyktingars dokumenterade språkkunskaper (för både män och kvinnor). Dessutom finner vi stöd för att de förbättrade språkfärdigheterna på kort sikt hade betydelse för sysselsättningseffekterna på längre sikt. Förbättrade kunskaper i svenska tycks alltså i hög grad påverka hur det går på arbetsmarknaden och betydelsen ökar dessutom över tid. Slutligen visar vi att våra resultat sannolikt är generaliserbara till övriga Sverige, vilket innebär att insatsen sannolikt kan skalas upp och introduceras i hela landet.
- Data och metod
För att studera effekterna av insatsen använder vi randomisering. I maj 2017 identifierades 140 potentiella deltagare. 70 av dessa 140 nyanlända flyktingar lottades till att få ett erbjudande om att påbörja insatsen. Av de 70 som fick erbjudandet var det 44 som startade insatsen. De 70 nyanlända som ingick i kontrollgruppen fortsatte i de ordinarie etableringsinsatserna på Arbetsförmedlingen. Eftersom vi ville studera effekter för män och kvinnor separat genomfördes randomiseringen för respektive kön. För en mer utförlig beskrivning av randomiseringsdesignen, se Dahlberg m fl (2021, 2024).
Analyserna i vår studie baseras på data från flera olika källor. Från Arbetsförmedlingens register har vi information om arbetslöshetsperioder, om olika typer av subventionerade anställningar och om övergångar till osubventionerade jobb. Registren ger dessutom information om de nyanlända flyktingarnas bakgrundsegenskaper samt vilka aktiviteter de tog del av. Deltagande i SFI och annan undervisning som genomförs i kommunal regi mäter vi med hjälp av uppgifter från kommunen. För att mäta sysselsättning använder vi inkomstuppgifter som ursprungligen kommer från Skatteverket men tillhandahålls av SCB. Dessa uppgifter ger oss individernas inkomster från lönearbete varje månad under åren 2017–21.
De individer som har positiva arbetsinkomster från osubventionerade anställningar eller nystartsjobb2 en given månad definieras som sysselsatta den månaden. I Dahlberg m fl (2023a, 2023b) använder vi två olika mått för att fånga sysselsättning. Dels studerar vi effekten på sannolikheten att vara sysselsatt månad för månad, dels studerar vi effekten på antalet månader per kvartal man är sysselsatt. I den här artikeln redovisar vi effekter på det senare måttet.3 I och med att deltagandet lottades för män och kvinnor separat kontrollerar vi också för kön i våra OLS skattningar.4
- Tidiga och intensiva insatser ledde till ökad arbetsmarknadsetablering
En central fråga är om de positiva effekterna av insatsen som vi såg på kort sikt också står sig på längre sikt. De data vi har tillgång till i den här studien möjliggör längre uppföljningshorisonter, vilket innebär att vi kan svara på frågan om huruvida intensiva och tidiga insatser för nyanlända flyktingar ger långsiktigt positiva effekter på arbetsmarknaden. Eftersom inkomstuppgifterna också ger oss bättre mått på arbetsmarknadsutfall kan vi dessutom få mer trovärdiga resultat, både på kort och på lång sikt. Om insatsen visar sig ha långsiktiga effekter har det avgörande betydelse för vilka policyslutsatser vi kan dra: för varje år som effekten håller i sig ökar exempelvis chansen att insatsen är kostnadseffektiv ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.
I figur 1 presenteras resultaten avseende sysselsättning. Den vänstra grafen ger de genomsnittliga sysselsättningsnivåerna för behandlings- och jämförelsegruppen och den högra grafen ger de skattade effekterna av att ha blivit erbjuden möjligheten att delta i insatsen.
Resultaten i den vänstra grafen är intressanta av flera skäl. För det första kan vi notera att slutsatserna från vår tidigare studie bekräftas med de nya data över inkomster vi använder i den här artikeln (se Dahlberg m fl 2021, 2024). Vi kan därför känna oss ännu säkrare på att insatsen faktiskt hade betydelse för den kortsiktiga etableringen på arbetsmarknaden. För det andra är det uppmuntrande att se att de höga sysselsättningsnivåerna för behandlingsgruppen inte sjunker över tid utan är stabila över flera år och att de inte tycks ha påverkats negativt av den makroekonomiska chock som pandemin gav upphov till år 2020. För det tredje kan vi notera att även om jämförelsegruppen till slut kommer i kapp så tar det tid: det är först mer än tre år efter insatsen som sysselsättningen når samma nivå som i behandlingsgruppen.
Som framgår av den högra grafen i figur 1 finns en omedelbar och positiv effekt efter insatsens slut: individerna i behandlingsgruppen är sysselsatta en halv månad mer än individerna i jämförelsegruppen redan under det andra kvartalet 2018. Skillnaderna mellan grupperna är stabila på medellång sikt, upp till det tredje kvartalet 2019. Därefter finns en tendens till att individerna i jämförelsegruppen närmar sig individerna i behandlingsgruppen (jämför trenderna i den vänstra grafen). Avståndet mellan grupperna minskar fram till att pandemin slår till under det andra kvartalet 2020, då skillnaderna i sysselsättning mellan grupperna återigen ökar. Efter att läget på arbetsmarknaden förbättrats kommer jämförelsegruppen till slut ifatt behandlingsgruppen i slutet av 2021.
Figur 1. Långsiktiga effekter på sysselsättning
Anm: En individ definieras som sysselsatt en given månad om löneinkomsten denna månad är positiv och kommer från antingen en icke-subventionerad anställning eller ett nystartsjobb. Utfallet vi studerar är antalet månader per kvartal en individ är sysselsatt. Heldragen linje visar när randomiseringen genomfördes och den streckade linjen visar när insatsen avslutades. Se tabell A2 i Dahlberg m fl (2023b) för exakta nivåer och punktskattningar. Källa: Egna beräkningar.
- Tydligare resultat för män
Eftersom vi randomiserade kvinnor och män var för sig kan vi skatta effekter separat för respektive kön. Det är viktigt att poängtera att den könsuppdelade analysen i det här avsnittet bygger på jämförelsevis små urval, vilket innebär att det blir svårare att dra samma säkra slutsatser. Med det sagt är det fortfarande intressant att undersöka om de övergripande mönstren skiljer sig mellan kvinnor och män.
Analysen ger flera viktiga insikter. Männen i behandlingsgruppen var sysselsatta mellan 1,5 och 2 månader per kvartal under hela uppföljningsperioden (från 2018 och framåt), vilket är tydligt mer än männen i jämförelsegruppen (jämför de mörkgrå linjerna i den övre grafen i figur 2). Våra skattningar, som redovisas i den nedre vänstra grafen i figur 2, visar att effekten för männen var något större än den vi fann för hela gruppen sammantaget. Effekten för männen, som har en överraskande bra statistisk precision med tanke på den förhållandevis lilla urvalsstorleken, motsvarar en ökning av antalet månader som sysselsatt med 33–50 procent.
För kvinnor finns tydliga tendenser till effekter på kort sikt och dessa kortsiktiga effekter är dessutom stora: kvinnorna var, precis som männen, anställda ca 0,5 månader mer per kvartal under det första halvåret efter insatsen (se nedre högra grafen i figur 2). Sett över hela perioden är det samtidigt inte lika tydligt att kvinnorna gynnades i samma utsträckning som männen. Punktskattningarna är visserligen positiva i de flesta kvartal efter insatsens slut, men de är sällan statistiskt skilda från noll. Sammantaget kan vi konstatera att när vi genomför separata analyser för kvinnor och män blir det tydligt att de positiva effekter som presenterades i figur 1 till stor del drivs av männen.
I Dahlberg m fl (2023a) studerar vi även utfallen uppdelat utifrån ålder och utbildningsnivå. Även om vi inte kan skatta effekter för dessa grupper tyder resultaten på att insatsen framför allt gynnade äldre och dem utan slutförd grundskola från hemlandet.
Figur 2. Sysselsättningseffekter uppdelade på kön
Anm: En individ definieras som sysselsatt en given månad om löneinkomsten denna månad är positiv och kommer från antingen en icke-subventionerad anställning eller ett nystartsjobb. Utfallet vi studerar är antalet månader per kvartal som en individ är sysselsatt. Heldragen linje visar när randomiseringen genomfördes och den streckade linjen visar när insatsen avslutades. Övre figuren visar genomsnittliga utfall för respektive grupp medan de nedre figurerna visar skillnaden med 90/95 procents konfidensintervall. Se tabell A3 i Dahlberg m fl (2023b) för exakta nivåer och punktskattningar. Källa: Egna beräkningar.
- Betydelsen av språkkunskaper ökar över tid
I det här avsnittet undersöker vi hur mycket ökade språkkunskaper på kort sikt bidrar till de positiva sysselsättningseffekterna på lång sikt. Vi ser två skäl till att detta är viktigt att studera. Dels är det, med tanke på de resurser som satsas på språkundervisning både i Sverige och i andra länder, relevant att ta reda på om och i så fall vilken betydelse språket egentligen har för flyktingars integration på arbetsmarknaden. Ett annat skäl är att det fortfarande finns en kunskapslucka i den vetenskapliga litteraturen kring denna fråga (Foged m fl 2022b; Sarvimäki och Hämäläinen 2016; Lochman m fl 2019; Foged och van der Werf 2022). För att undersöka i vilken utsträckning de skattade behandlingseffekterna går via förbättrade språkkunskaper använder vi den dekomponeringsanalys som utvecklats av Heckman m fl (2013).5
I Dahlberg m fl (2024) visade vi att den intensivare språkutbildning som gavs i insatsen förbättrade språkkunskaperna på kort sikt (nio månader efter randomiseringen). Vi visade dels att sannolikheten att ha slutfört en SFI-kurs (individen har fått minst ett betyg i någon kurs) ökade med 27 procentenheter, dels att det totala antalet betyg ökade med 0,38. Vi visade också att dessa ökade språkkunskaper förklarade ca åtta procent av de kortsiktiga sysselsättningseffekterna (upp till 25 månader efter randomiseringen). Eftersom vi har en längre uppföljningshorisont i den här artikeln kan vi undersöka om betydelsen av tidigt förbättrade språkkunskaper ökar eller minskar över tid.
I tabell 1 studerar vi hur stor del av sysselsättningseffekten respektive år som kan tillskrivas de ökade språkkunskaperna. I den övre panelen mäter vi ökade språkkunskaper som att ha slutfört en SFI-kurs (minst ett betyg). Med detta mått finner vi att ökade språkkunskaper på kort sikt till följd av insatsen förklarar ca sju procent av effekten på sysselsättning första året efter insatsens slut, ca 38 procent av effekten på sysselsättning andra året och ca 40 procent av effekten på sysselsättning tredje året. Om vi i stället använder det totala antalet erhållna betyg i SFI som mått på de ökade språkkunskaperna är motsvarande siffror 11 procent, 40 procent, respektive 37 procent (se den undre panelen i tabell 1). Oavsett mått får vi således liknande resultat.
Vi bör komma ihåg att de mått på dokumenterade språkkunskaper som vi använder oss av antagligen inte fångar alla de skillnader i kunskaper i svenska som finns mellan individerna i behandlings- respektive jämförelsegruppen. Den oförklarade variationen innehåller alla andra mekanismer som kan förklara den stora sysselsättningseffekten, såsom förbättrade sociala färdigheter och ett större nätverk till följd av t ex arbetspraktiken. Det är därför inte överraskande att den oförklarade variationen är betydande.
Slutligen är det viktigt att säga att vi bör vara försiktiga med att tolka språkmekanismen kausalt. De resultat som presenteras i tabell 1 får ses som en indikation på att förbättrade språkkunskaper på kort sikt har betydelse och den betydelsen ökar över tid.
Tabell 1. Andel av den skattade sysselsättningseffekten som förklaras av ökade språkkunskaper
Anm: Språkkunskaper är mätt som antal betyg respektive att ha erhållit något betyg nio månader efter randomisering. Sysselsättning är mätt som antal månader som sysselsatt mellan april ett år och mars påföljande år. Då insatsen tog slut i mars 2018 definierar vi det årliga utfallet som antal månader en individ var sysselsatt mellan april ett år och mars året därpå, för respektive år. För fullständig tabell för dekomponeringen, se tabell A 3 i bilaga A i Dahlberg m fl (2023a). Källa: Egna beräkningar.
- Nyanlända flyktingar som kunde ha gynnats av insatsen fanns i hela Sverige
Den arbetsmarknadspolitiska insats vi studerar infördes under en begränsad tidsperiod och i en geografiskt avgränsad del av Sverige. En relevant fråga är därför om situationen för vår studiepopulation i Göteborg år 2017 var representativ för andra delar av landet och om slutsatserna i vår studie således går att generalisera till övriga Sverige. För att få en uppfattning om detta redovisar vi sysselsättningsutvecklingen för perioden 2017–21 för nyanlända lågutbildade flyktingar i andra delar av Sverige.6 Figur 3 visar sysselsättningen dels för de nyanlända flyktingarna i Göteborg som ingår i vår studie (heldragen svart linje för behandlingsgruppen och streckad svart linje för jämförelsegruppen) dels för nyanlända flyktingar med motsvarande utbildningsnivå i övriga Sverige. Vi redovisar trender separat för de två andra stora städerna, Stockholm (linje med diamanter) och Malmö (linje med trianglar), samt för resten av Sverige (exklusive de tre stora städerna; linje med kvadrater).
Utifrån figur 3 kan vi dra flera viktiga slutsatser. För det första kan vi konstatera att trenderna för de olika grupperna är (mer eller mindre) identiska i början av den period vi studerar: både före starten av insatsen och under det år insatsen pågick följde samtliga grupper samma (svagt positiva) sysselsättningsutveckling (den heldragna vertikala linjen illustrerar insatsens start i maj 2017 och den streckade vertikala linjen dess slut i mars 2018). Detta visar att de nyanlända flyktingar som vi följer i vår studie hade mycket likartade initiala förutsättningar som nyanlända flyktingar i andra delar av Sverige. En implikation av detta är att de låga sysselsättningsnivåerna för lågutbildade flyktingar i Göteborg, som ledde till att den studerade insatsen initierades, inte var något unikt: sysselsättningsläget var likartat i hela landet, vilket i sin tur visar att behovet av effektiva integrationsprogram inte var isolerat till Göteborgsregionen.
En andra viktig slutsats är att effekten av insatsen är tydlig, och minst lika stor, oavsett om vi jämför med de flyktingar i Göteborg som inte deltog (jämförelsegruppen i vår studie) eller med flyktingar i andra delar av Sverige: det skiljer 10–20 procentenheter mellan gruppernas sysselsättningsnivåer under lång tid efter programmets slut. Detta gör våra skattningar av effekterna i de tidigare avsnitten än mer trovärdiga. Efter insatsens slut har flyktingarna i Stockholm i princip samma sysselsättningstrend som vår jämförelsegrupp. Med tanke på denna likhet i sysselsättningstrender är det mycket troligt att flyktingar i Stockholm skulle ha gynnats av att delta i en liknande insats som den i Göteborg. Det är också troligt att även flyktingar i de andra regionerna i Sverige skulle ha gynnats av insatsen, men eftersom den kontrafaktiska utvecklingen i dessa regioner är något annorlunda är denna slutsats inte lika enkel att dra.7
Figur 3. Sysselsättningsutveckling jämfört med övriga Sverige
Anm: Heldragen linje visar när randomiseringen genomfördes och den streckade linjen visar när insatsen avslutades. Sysselsättningsutvecklingen för lågutbildade nyanlända i Stockholm, Malmö och övriga Sverige baseras på egna beräkningar där gruppen i respektive region valdes ut för att vara så lik experimentgruppen som möjligt. Sysselsättning är definierad som positiv löneinkomst utan att ha någon subventionerad anställning med undantag för nystartsjobb. Källa: Egna beräkningar.
- Slutdiskussion
I den här artikeln har vi undersökt de långsiktiga effekterna av en tidig och intensiv insats som initierades i Göteborg för att förbättra nyanlända flyktingars etablering på arbetsmarknaden. Insatsen bestod av tre huvudkomponenter: intensiv språkträning, handledd arbetspraktik och hjälp med matchning till arbete. Insatsen utvärderas med hjälp av ett randomiserat experiment som genomfördes under 2017–18. Vi följer behandlings- och jämförelsegruppen fram till 2022, vilket innebär att vår uppföljningsperiod är nästan fyra år. För att få en så bra bild som möjligt av de långsiktiga effekterna använder vi nya data i form av inkomstuppgifter från Skatteverket.
En första viktig slutsats är att de kortsiktiga effekterna som vi fann i vår tidigare studie (Dahlberg m fl 2021, 2024) håller i sig över tid. Sysselsättningen är högre i behandlingsgruppen än i jämförelsegruppen i mer än tre år efter insatsens slut. Behandlingsgruppen klarade sig dessutom väsentligt bättre under den nedgång i ekonomin som följde på pandemin 2020. Vidare kan noteras att när de skattade effekterna inte längre är statistiskt skilda från noll beror det på att jämförelsegruppen kommer i kapp behandlingsgruppen, inte på att sysselsättningen i behandlingsgruppen sjunker. Eftersom studier av långsiktiga effekter av arbetsmarknadspolitiska program för flyktingar saknas i den tidigare vetenskapliga litteraturen (Foged m fl 2022a) utgör dessa resultat ett viktigt bidrag.
När vi genomför separata analyser för män och kvinnor finner vi att de positiva sysselsättningseffekterna främst drivs av män, särskilt på lång sikt. Detta resultat är något överraskande då tidigare litteratur har visat att kvinnor gynnas av att delta i arbetsmarknadspolitiska program som ligger nära riktiga jobb (Cheung 2018; Bratu m fl 2023). I vår studie var det en lägre andel kvinnor än män som accepterade erbjudandet om att delta i insatsen. För kvinnorna ser vi dock förhållandevis stora positiva effekter på kort sikt, både vad gäller språkkunskaper och sysselsättning. En bidragande orsak till att färre kvinnor valde att tacka ja till att delta kan vara kravet att delta på heltid, vilket försvåras om t ex kvinnor förväntas ta hand om eventuella barn i större utsträckning än männen (Landell 2021).
En viktig komponent i den insats vi studerar var den intensiva språkträning som genomfördes under de tre första månaderna. Vi har tidigare visat att språkträningen hade positiva och statistiskt säkerställda effekter på deltagarnas dokumenterade språkkunskaper. När vi nu undersöker vilken betydelse de ökade kunskaperna hade på lång sikt finner vi att de förbättrade språkfärdigheterna förklarar en ökande andel av variationen i den skattade effekten på sysselsättningen. Kort sagt innebär detta att tidigt förbättrade kunskaper i svenska språket tycks ha en ökande betydelse för nyanländas etablering på arbetsmarknaden.
En viktig fråga är i vilken utsträckning vi kan generalisera de resultat vi finner för Göteborg till andra städer och delar av Sverige. För att analysera generaliserbarheten identifierar vi jämförbara individer bland flyktingar med kort utbildning i hela Sverige. Vi finner att sysselsättningsgraden i jämförelsegruppen nära följer sysselsättningsgraden för flyktingar med liknande egenskaper i andra delar av Sverige, inte minst i Stockholm. Detta indikerar att insatsen skulle ha haft liknande positiva effekter i andra delar av Sverige om den hade genomförts där. Dessutom ser vi inga hinder för att implementera insatsen på andra platser i Sverige eller i andra länder.
En oro man kan ha då man studerar arbetsmarknadspolitiska program är att de kan leda till undanträngningseffekter. Vi anser dock att riskerna för sådana effekter är små i detta fall. Dels är insatsen liten med få deltagare, dels har den en inriktning mot yrken där det råder brist på arbetskraft. Dessutom ser vi inga tecken på några undanträngningseffekter när vi jämför med utvecklingen med resten av Sverige.
1För mer detaljer om insatsen se Dahlberg m fl (2023a, 2023b).
2Nystartsjobb är en subvention som riktas till långtidsarbetslösa och nyanlända. Subventionen är en rättighet för arbetsgivare som anställer någon ur målgruppen varför vi inkluderar nystartsjobb i vår definition av sysselsättning. I vår definition av sysselsättning ingår inte andra typer av anställningssubventioner.
3För effekten på sannolikheten att vara sysselsatt respektive månad, se Dahlberg m fl (2023a, 2023b).
4Vi skattar effekterna med hjälp av OLS och använder därmed asymptotiska standardfel för att visa på osäkerheten. I en tidigare uppsats använde vi Fischers exakta test. Punktskattningen är densamma (skillnaden mellan medelvärden) och slutsatserna desamma om denna metod används.
5En detaljerad beskrivning av metoden ges i Dahlberg m fl (2024).
6 För att finna jämförelsegrupper som i så hög utsträckning som möjligt påminner om vår målgrupp använder vi data som omfattar alla invandrare i Sverige och tillämpar följande urvalskriterier: vi väljer invandrare som (i) beviljats uppehållstillstånd som flyktingar, skyddsbehövande eller flyktinganhöriga, (ii) är mellan 23 och 64 år gamla (vilket är åldersspannet vi har i vår studie) och som inte har någon utbildning utöver obligatorisk skola, (iii) var registrerade hos Arbetsförmedlingen men inte var involverade i något subventionerat arbete eller i någon högintensiv aktivitet den dag då randomiseringen genomfördes (den 22 april 2017), (iv) inte hade någon arbetsrelaterad funktionsnedsättning, (v) fick sitt uppehållstillstånd högst ett år före randomiseringen och (vi) hade varit registrerade hos Arbetsförmedlingen i högst 250 dagar.
7I figur 12 i Dahlberg m fl (2023a) delar vi upp utvecklingen för män och kvinnor. Det är tydligt även i andra delar av Sverige att arbetsmarknadsetablering går betydligt långsammare för kvinnorna än vad det gör för männen. Även om insatsen var mest gynnsam för männen finns tecken på att kvinnorna kan ha gynnats den första tiden efter insatsens slut.
Andersson Joona, P (2020), ”Flykting- och anhöriginvandrares väg till arbete”, SNS Rapport, Stockholm.
Bratu, C, L Martén och L Ottosson (2023), ”Reform av introduktionsprogram ökade flyktingkvinnors sysselsättning”, Ekonomisk Debatt, årg 51, nr 2, s 25–33.
Cheung, M (2018), ”Hur skapar vi en mer jämställd arbetsmarknadsetablering? En studie av Arbetsförmedlingens förmedlingsverksamhet och insatser ur ett jämställdhetsperspektiv”, Arbetsförmedlingens Working Paper 2018:2, Stockholm.
Dahlberg, M, J Egebark, U Vikman och G Özcan (2021), ”Arbetsmarknadsetablering av nyanlända lågutbildade flyktingar – resultat från en experimentell studie”, Ekonomisk Debatt, årg 49, nr 5, s 6–17.
Dahlberg, M, J Egebark och U Vikman (2023a), ”Etablering av nyanlända flyktingar – effekter av en tidig och intensiv arbetsmarknadspolitisk insats”, Delmi Rapport 2023:9, Stockholm.
Dahlberg, M, J Egebark och U Vikman (2023b), ”Long-run Integration of Low-educated Refugees: RCT Evidence from a Swedish Early Intervention Program”, IFAU Working Paper 2023:23, Uppsala.
Dahlberg, M, J Egebark, U Vikman och G Özcan (2024), ”Labor Market Integration of Refugees: RCT Evidence from an Early Intervention Program in Sweden”, Journal of Economic Behavior and Organization”, vol 217, s 614–630.
Foged, M, L Hasager och G Peri (2022a), ”Comparing the Effects of Policies for the Labor Market Integration of Refugees”, NBER Working Paper 30534.
Foged, M, L Hasager, G Peri, J N Arendt och I Bolvig (2022b), ”Language Training and Refugees’ Integration”, Review of Economics and Statistics, https://doi.org/10.1162/rest_a_01216.
Foged, M och C van den Werf (2022), ”Access to Language Training and Local Integration of Refugees”, CReAM Discussion Paper Series 2210, London.
Heckman, J, R Pinto och P Savelyev (2013), ”Understanding the Mechanisms through which an Influential Early Childhood Program Boosted Adult Outcomes”, American Economic Review, vol 103, s 2052–2086.
Landell, E (2021), “Försörjning med fördröjning – en ESO-rapport om utrikes födda kvinnors etablering på arbetsmarknaden”, ES0-Rapport 2021:7.
Lochmann, A, H Rapoport och B Speciale (2019), ”The Effect of Language Training on Immigrants’ Economic Integration: Empirical Evidence from France”, European Economic Review, vol 113, s 265–296.
Sarvimäki, M och K Hämäläinen (2016), “Integrating Immigrants: The Impact of Restructuring Active Labor Market Programs”, Journal of Labor Economics, vol 34, s 479–508.