Svar till Bladh
Som jag skrev i ledaren är det hög tid att diskutera styrmedel för att öka skogarnas förmåga att fungera som kolsänka på kort och lång sikt. Jag är tacksam för att Mats Bladh tar mig på orden.
Magnus Nilsson, som är den svensk som kanske mest ingående följt utvecklingen av EU:s klimatpolitik (se t ex Nilsson 2023) har nyligen konstaterat (Nilsson 2024) att denna politik ställer vår nationella politiska ledning inför ett akut vägval. Detta står enkelt uttryckt mellan högre pris på fossila drivmedel eller minskade virkesuttag. Han framhåller att det ”senast under nästa år krävs beslut som börjar leverera ökad kolinlagring fr o m årsskiftet 2025/26” (Nilsson 2024).
Att debatten om hur detta kan gå till knappt startat (utanför Ekonomisk Debatt!) är möjligen tecken på att vare sig politiska partier, myndigheter eller skogsbranschen kommit förbi en förvåning över att flera års intensivt påverkansarbete inte lyckades mildra de krav som LULUCF-förordningen nu ställer på svenskt skogsbruk. Ett uttryck för att även Skogsstyrelsen dröjer sig kvar i den argumentation som har misslyckats i Bryssel är den invändning i Skogsstyrelsens rapport som Bladh hänvisar till, nämligen att ett minskat virkesuttag i svenska skogar skulle motverkas av ett s k kolläckage genom substitution med ökad import av färdiga skogsprodukter, skogsråvara och, rentav, fossila bränslen.
Detta är i och för sig något som skulle kunna diskuteras. Några aspekter som vore värda att lyfta i en sådan diskussion är att den relevanta marknaden för svenska skogsindustriprodukter inte är den nationella utan världsmarknaden eftersom 85 procent exporteras och att den råvaruimport över Östersjön från i första hand Ryssland som pågått under flera decennier av förklarliga skäl inte längre kan fortsätta. Men poängen är att sådan diskussion är överspelad. Besluten i Bryssel är fattade. Ett år har gått och vi saknar fortfarande rapporter från Skogsstyrelsen, eller någon annan myndighet, om vilka styrmedel som skulle kunna användas för att uppfylla kraven.1
1 Ett särskilt intressant undantag är Kågeson (2016) som diskuterar styrmedel för att kreditera byggnadsmaterial av trä för sin roll som kolsänka.
Kågeson, P (2016), ”Bör trä som byggnadsmaterial krediteras för sin roll som kolsänka?”, konsultrapport från Nature Associates, Stockholm.
Nilsson, M (2023), ”Temperaturhöjning i klimatpolitiken – en ESO-rapport om EU:s nya lagstiftning i svensk kontext”, ESO-rapport 2023:7.
Nilsson, M (2024), ”Tänker Sverige punktera EU:s klimatlagar?”, Svenska Dagbladet, 24 februari 2024.