Assar Lindbeck-medaljen 2023 till Olle Folke och Johanna Rickne

Assar Lindbeck-medaljen 2023 tilldelas professorerna Olle Folke och Johanna Rickne för deras nydanande forskning om jämställdhet och politisk ekonomi. Olle Folke är född 1979 och disputerade 2010 på avhandlingen Parties, Power and Patronage: Papers in Political Economy vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet. Han är sedan 2021 professor i statsvetenskap vid Statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet. Johanna Rickne är född 1980 och disputerade 2011 på avhandlingen Essays in Development, Institutions and Gender vid Uppsala universitet. Hon är sedan 2018 professor i nationalekonomi vid Institutet för social forskning (SOFI), Stockholms universitet.

En huvudlinje i Folkes och Ricknes forskning är att studera politikers bakgrund och egenskaper. Det är önskvärt att ha politiker som delar väljarnas erfarenheter och bakgrund. Det är också värdefullt att ha politiker som är högpresterande och kompetenta. Frågan är om det finns en motsättning mellan dessa mål. Detta har varit svårt att studera eftersom mer fullständiga data på politikers bakgrund och egenskaper inte varit tillgängliga.

Folke och Rickne har löst detta med hjälp av unika data om vilka individer som kandiderat i svenska val, som de sedan länkat till svenska registerdata. Detta har lagt grunden till ett stort antal högkvalitativa uppsatser inklusive ”Who Becomes a Politician” (Quarterly Journal of Economics, 2017), ”Gender Quotas and the Crisis of the Mediocre Man” (Americal Economic Review, 2017) och ”Economic and Social Outsiders but Political Insiders: Sweden’s Populist Radical Right” (Review of Economic Studies, 2021). Deras innovativa utnyttjande av registerdata har avslöjat viktiga mönster i data som inspirerat andra forskare och öppnat upp ett nytt forskningsprogram kring politisk selektion, inte bara i Sverige och andra skandinaviska länder utan också i länder som Brasilien, Italien, Nepal och USA.

Ett viktigt bidrag är artikeln ”Who Becomes a Politician” (2017) med Ernesto Dal Bó, Frederico Finan och Torsten Persson. Uppsatsen studerar de som kandiderat i kommun- och riksdagsval 1982–2010, över 200 000 individer. Den finner att svenska politikers sociala bakgrund liknar väljarnas. Till exempel har en lika stor andel politiker och väljare föräldrar som är låginkomsttagare.

Det finns ett starkt samband mellan föräldrars socioekonomiska bakgrund och deras barns utbildningsnivå, samt deras kognitiva- och ledarskapsförmågor mätta vid mönstringen. Men studien finner att detta samband inte gäller mellan politiker och deras föräldrar. Skälet är att politiker med föräldrar som är låginkomsttagare har mycket högre utbildning och andra mått på kompetens än genomsnittet för gruppen. Detta positiva urval är starkare för politiker med föräldrar med låg inkomst än de med hög. En konsekvens av detta är att det vi kan ha politiker med en bakgrund som liknar väljarnas och som samtidigt är mycket kompetenta (med ovanstående mått).

Ett annat viktigt bidrag studerar högerpopulistiska politiker. Vågen av populistiska högerpartier är ett av de viktigaste globala politiska fenomenen under de senaste två årtiondena. Det har visserligen studerats ingående tidigare, men forskningen har främst fokuserat på väljare och inte på politiker eftersom det saknats bra data.

Uppsatsen ”Economic and Social Outsiders but Political Insiders: Sweden’s Populist Radical Right” (Review of Economic Studies, 2023) med Ernesto Dal Bó, Frederico Finan och Torsten Persson använder samma data som ovan för att studera denna fråga. Den finner att det finns en större andel ekonomiska och sociala outsiders, med t ex en svag anknytning till arbetsmarknaden och högre andel ogifta, bland Sverigedemokratiska politiker än bland väljarna. I alla andra partier är fallet det motsatta. Sverigedemokraternas framgångar gör därför att fler från en underrepresenterad grupp blir politiker. Å andra sidan har SD-politiker lägre utbildningsnivå, förväntad inkomst och politisk erfarenhet, egenskaper som brukar anses vara värdefulla för politiker. I det här fallet verkar det alltså finnas en avvägning mellan att få politiker som delar väljarnas erfarenheter och att få politiker som är högpresterande och kompetenta.

Uppsatsen dokumenterar även att det ökande väljarstödet för Sverigedemokraterna sammanfaller med de ökande inkomstklyftor på arbetsmarknaden som drevs av ett antal åtstramningsreformer 2006–10. Sverigedemokraternas röstandelar är också tydligt relaterade till den lokala arbetslöshet som var följden av finanskrisen 2008–11. Dessa mönster är slående starka men inte nödvändigtvis kausala.

En andra huvudlinje i Folke och Ricknes forskning studerar jämställdhetsfrågor som könskvotering, könsroller och sexuella trakasserier.

En vanlig kritik av könskvotering är att den visserligen gör könsfördelningen mer representativ men till priset av att mindre kompetenta kvinnor ersätter mer kompetenta män. I artikeln ”Gender Quotas and the Crisis of the Mediocre Man” studerar Folke och Rickne denna fråga genom att analysera effekterna av Socialdemokraternas beslut från 1993 att införa kvotering i enlighet med den s k blixtlåsprincipen, med varannan kvinna och varannan man längs hela valsedeln.

Tvärtemot farhågorna så finner Folke och Rickne att kvoteringen ökade den genomsnittliga kompetensen bland kandidaterna på Socialdemokraternas valsedlar. De nya kvinnorna på valsedeln var alltså minst lika kompetenta som de män de ersatte. Den genomsnittliga kompetensen hos manliga kandidater ökade dessutom efter kvoteringen, vilket tyder på att de män som ersattes var mindre kompetenta än genomsnittet.

Nationalekonomi har ofta antagit könsneutralitet i par- och familjebildning och gett liten vikt till könsroller. I ”In All the Single Ladies” (2020) presenterar Folke och Rickne resultat som går emot detta paradigm. De finner att befordringar till höga poster ökar kvinnors skilsmässorisk, men inte mäns. Skilsmässorna är koncentrerade till par med traditionella könsroller, medan par med mer jämställda roller är opåverkade. I en delstudie jämför de kvinnor som vinner och förlorar val med små marginaler. Vinnarna och förlorarna i dessa val är jämförbara i de flesta avseenden, förutom att de som vinner blir högt uppsatta politiker. Därför är det troligt att skillnaderna i skilsmässorisk orsakas av valvinsten och den påföljande befordringen, dvs att resultaten belyser orsakssamband och inte bara korrelationer.

Sedan 2017 och fallet med Harvey Weinstein (#MeToo) har flera högprofilerade fall av sexuella trakasserier avslöjats. Det finns goda skäl att misstänka att dessa fall utgör toppen av ett isberg, men systematiska data har saknats. I uppsatsen ”Sexual Harassment and Gender Inequality in the Labor Market” (Quarterly Journal of Economics, 2022) ger Folke och Rickne en unik inblick i denna fråga. De kombinerar registerdata med nationellt representativa (svenska) enkätdata om trakasseri på arbetsplatsen. De finner att kvinnor rapporterar fler sexuella trakasserier på arbetsplatser med många män och med höga löner, medan män rapporterar fler trakasserier på arbetsplatser med många kvinnor och låga löner, och att trakassering av kvinnor är betydligt vanligare än av män. Deras resultat pekar alltså på sexuella trakasseri som en form av arbetsplatsdiskriminering som systematiskt missgynnar kvinnor. Studiens kvalitet och omfång i kombination med en brist på tidigare studier av en uppenbarligen vanlig form av diskriminering gör att den kan förväntas bli mycket inflytelserik.

Folkes och Rickes forskning är vidare mycket och brett citerad och har fått ett stort akademiskt genomslag inom både nationalekonomisk och statsvetenskaplig forskning, och dessutom fått en ovanligt stor spridning utanför forskningsvärlden i Sverige såväl som internationellt. Som exempel på det senare har deras forskning ett flertal gånger diskuterats i ledande internationella medier såsom CNN, Le Monde, New York Times och The Economist.

Folke och Rickne har dessutom verkat i Assar Lindbecks anda både genom den nära kopplingen mellan forskning och politik och genom att de själva varit mycket aktiva inom den s k tredje uppgiften. De har t ex i populärvetenskaplig form diskuterat sin forskning, och bredare de viktiga samhällsfrågor som deras forskning berör, i t ex dagspress och annan media, i SNS-rapporter, i texter från tankesmedjor och i statliga utredningar. Tillsammans med Torsten Persson tilldelades de Myrdalspriset 2014, för bästa artikel i Ekonomisk Debatt, för artikeln ”Personröster och politisk makt”.